Raser och rasism

Varför tycks den vite, moderne, ”civiliserade” mannen vara så panikartat rädd för begreppet raser?

Vad är det egentligen som är fel? Vad är det som ligger bakom?

Troligen är det nazisternas idéer, som vi är påverkade mest av. Men det verkar ju också som om det fortfarande ligger en sådan idé under ytan och den idén säger då tydligen att om det finns raser så ska de andra raserna utrotas, bekämpas eller krossas.

Enda vägen till fred skulle då vara att säga att ”det finns inte några olika raser. Alla är likadana och ska ha samma rättigheter!”

Jaha? Men varför måste alla vara likadana för att ha samma rättigheter? Det finns ingen biologisk eller andlig lag som säger något sådant. Det är väl snarare så att alla varelser har olika typer av rättigheter, som människan nu systematiskt plockar bort från alla utom sig själv.

Naturen myllrar av liv i alla former, arter och raser och alla behövs i den biologiska mångfalden där den som är frisk och stark överlever på bekostnad av dem som är svaga, skadade och sjuka.

En skadad fisk kan inte kräva någon rätt att överleva, men den är född med en rätt att simma i friskt vatten. Alla djur är födda med rättigheten att kunna vistas i en frisk natur, en natur, som efter den civiliserade människans bravader, snart inte längre finns.

Jag gillar att filosofera över vanliga begrepp, sådana som alla tycker är självklara, men inte alls ifrågasätter. En allmän konsensus ska man i Sverige helst inte ifrågasätta och detta om ”rasism” är ett sådant.

Varför är det ett sådant närmast panikartat mentalt flaxande runt ordet ”rasist”?

Ordet rasism betyder närmast raslära och rasist betyder då en person, som sysslar med denna raslära”. Men det säger ingenting om vad denna rasism, vad denna lära skulle innebära.
Det borde rimligtvis kunna finnas en bra raslära också. Om det finns hos hundar och blommor så...?

Och... raser? Vad är det för raser? Vilka raser är det vi syftar på? Ingen som vet?

Om en person inte gillar invandrare så blir han kallad för ”rasist” även om invandrarna tillhör samma ras som han själv och det måste väl ändå vara fel användning av ordet ”ras”.

Jag skulle vilja säga att det inte finns några rasister i Sverige – det finns inga, som fördjupar sig i begreppet ”raser” så mycket. Vi har ingen raslära när det gäller människor.

Det är bara ett slags låtsasord, som folk gillar att använda för att kunna gräla med varandra.

Och även om vi nu hade en raslära så skulle väl den inte behöva vara fel. Det skulle ju bero på vad den innehöll. Varför inte som indianerna (som tycks vara mer förnuftiga än den ”vite mannen”) ha en raslära där man tar fram den positiva egenskapen hos varje ras?

Hos den vite mannen tycks det vara underförstått att man tänker att ”om det finns andra raser så är de sämre och vi är bättre” och ”de sämre” bör då krossas och utrotas eller frälsas och uppfostras.

Men.... tänk om det är på ett annat sätt?

Tänk om det är den vite mannen, som förlorar på jämförelsen???

Kan det möjligen vara därför som han så frenetiskt använder ordet ”rasist” som ett glåpord?

Han är själv livrädd för begreppet raser eftersom en närmare titt på något sådant skulle ställa honom på botten av en eventuell rangskala.

Om vi jämför olika folkslag så har visserligen andra folk krigat på olika sätt, men det är bara ”den vite mannen” som systematiskt försöker utrota alla andra varelser på jorden och nu verkar det som om vi själva är på väg att halka ner och drunkna i vår egen gifttunna, som en slags kollektiv karma.

Vi har ordet folkslag och det kanske är det som folk menar med ras (i ordet rasist), men i så fall... varför inte säga ordet folk?

Om ordet rasist betydde rashatare (vilket det inte gör) så skulle ändelsen -ist betyda hatare.

Denna ändelse, -ist, har inget att göra med att hata för i så fall skulle ordet dentist betyda tandhatare och en flörist skulle vara en blomsterhatare.

I vårt språk så brukar -ist vanligen beteckna motsatsen, nämligen en person som gillar något. En flörist är snarare en blomsterälskare, av franskans fleur + ist.
Ändelsen säger bara att man är anhängare till en viss lära (en tandläkare har lärt sig allt om tänder och en flörist har lärt sig allt om blommor) och vanligen är man det på ett positivt sätt.

Så vad händer om vi använder ordet rasist på det positiva sättet?

Ja, då får vi den indianska filosofi, som jag har kommit i kontakt med:

The Medicine Wheel

Indianen har ett helhetstänkande och ser det positiva egenskaperna hos olika folkslag och djur.

Varje folk och varje djur har sin egen medicin och sin egen kraft.

Indianen har inte den vite mannens hierarkiska stege där människan är på toppen som en slags skapelsens krona och guds avbild.

Indianen har en cirkel där alla har sina egna uppgifter och egenskaper och där alla är lika långt från varandra, men samarbetar på olika sätt. Det liknar en astrologisk karta eller ett solsystem där allt snurrar som hjul.

Det som skiljer människan från djuren i en sådan cirkel är att en människa, som är i balans och harmoni och fokuserad i sitt center också kan sägas ha sin plats i centrum av ett sådant hjul.
Men han kan absolut inte få en sådan centrumposition genom att döda alla andra i cirkeln och det går inte heller genom att förklara alla andra vara lägre eller mindre värda.
Att vara i centrum är att skapa liv och harmoni – inte död och problem.

I ett sådant hjul, som då ska vara en spegelbild av kosmos och vårt liv på jorden, ser vi också fyra olika människoraser: den röda, svarta, vita och gula.

När vi nu plötsligt ser på begreppet raser på ett positivt sätt så kan vi våga att titta på deras positioner i hjulet.

Vad skönt med folk som beskriver harmonier! Intressant också!

Medicinhjulets grundläggande fyra riktningar är naturligtvis öster, väster, norr och söder och här har vi då också eld, jord, luft och vatten och färgerna gult, svart, rött och vitt.

De fyra raserna hamnar då på samma ställen som de färger, som associeras till dem. Det betyder också att de till sin grundnatur besjälas av olika egenskaper.

Medicinhjulet grundar sig på hur energi rör sig och de kallar dessa fyra tillstånd för styra, hålla, ge och ta, i alla fall enligt Harley SwiftDeer.

Öster är den plats där solen föds varje morgon och här har vi gud och all andlighet.

Väster är där solen dör på kvällen och det är introspektion, mörker och det fysiska, dvs också kroppen.

Söder är den röda färgen, blod, vatten och känslor.

Norr är vinden och tanken.

De fyra raserna finns alltså i balans med varandra i hjulet och den gula rasen är i öster, representerande andlighet. Det är här som vi alltid har haft en mängd av tempel, kloster, munkar och gurus, för att inte tala om de gamla Vedaskrifterna och japanska och kinesiska vishetsläror.

Den svarta rasen är i väster, representerande kropp och att ”hålla energi”. Här har vi folk med enormt vackra och välbyggda fysiska kroppar, som sedan också är dekorerade på de mest fantastiska sätt. De ursprungskulturer som finns kvar i Afrika visar oss människor som ser ut som konstverk. De är mästare på att hantera sina fysiska kroppar, något som vi i våra länder frenetiskt kämpar för att också kunna.

I söder har vi den röda rasen, på det ställe där vi också har vatten och känslor. Men SwiftDeer föredrar att placera indianerna i sydväst, som är drömmandets plats. Det är ett mellanting mellan söderns känsla och sömnen i väster. Så indianen är expert på just detta drömmande, som innebär en samvaro med andarna i ett slags gränsland. Det är här han öppnar sin medicinpipa och talar med både regnet, vargen, åskan och sina förfäder.

Om vi placerar indianerna i söder, på den rent känslomässiga platsen, så skulle de ha utvecklat en expertis inom området konfliktlösning, eftersom konflikter oftast är baserade på att vi styrs av känslor. Och med tanke på deras Talking Stick så passar det också väldigt bra.
Man kan också säga att de har en religion, som innebär att känslomässigt leva sig in i andra, exempelvis att uppleva olika djur ”från insidan”, dvs att känna vad de känner.

Att kunna känna vad någon annan känner, menar och vill borde vara en förutsättning för att kunna lösa en konflikt.

Den vite mannen är i norr, som är tänkandets plats.

Här struntar man i både ande, kropp och känslor. Det där är ju inte det viktigaste... det viktigaste är att man är intelligent!!!

Ande är något man anser vara vidskepelse och flummig övertro.

Kroppen är något man kan använda till ”sense gratification” och till att tjäna pengar.

Opraktiska känslor ska man helst inte ha - bara de positiva i rätt dos på rätt tid. Oplanerade känslor motverkar man bäst genom en sträng uppfostran och kemiska piller.

Kvar finns den intelligenta tanken, som vi kan använda för att förstå hur vi ska handskas med det mesta. Vi kan fundera och genom en lugn och logisk tankegång bestämma oss för vad vi vill göra, i stället för att bara tjäna Gud (öster), bara följa känslan (söder), eller bara följa fysiska behov och ideal (väster).

Men... vad ska vi då tänka på?

Ja, det är inte bara den vite mannen som kan tänka. Det kan de andra också, men vi har lagt tonvikten på just den aspekten och glömt det andra. Vi har den egenskapen att vi gärna favoriserar en grej (en ras, en egenskap) på bekostnad av annat.
Österns andliga visdom betyder att de har lagt tonvikten vid det andliga, inte att de inte skulle kunna tänka. Det andliga har bara haft ett större värde än det rent tankemässiga.

Man kan lätt vilja göra den invändningen att den vite mannen tycks vara den ende som inte kan tänka. Jodå, han kan räkna ut det mesta och kan vara extremt effektiv. Med sina tankekonstruktioner har han snart förstört och förgiftat hela jorden.
Hur kommer det sig – om han nu är så intelligent?

Han har gjort en religion av sin tankekonst och den religionen heter Science! Vetenskapen!

Den gamla frasen ”Gud har sagt att...” har blivit utbytt mot ”Forskarna har funnit att...” eller ”Forskningen har inte hittat något som...”

Förr så var det väl egentligen ingen som visste om det verkligen var Gud, som hade sagt det där. Men alla höll med om det eftersom man gillar att vara med i en grupp där det råder konsensus.

I dag är det heller ingen som vet om forskarna verkligen har sagt det där, som står på Aftonbladets framsida. Alla bara håller med om det eftersom det är skönt att känna att man är med i en grupp där det råder konsensus. Man vill inte ”hamna utanför”. I många situationer, speciellt i naturen, så kan det betyda döden att hamna utanför så den saken har vi djupt inom oss.

Många säger gärna att något ”inte är bevisat” (oberoende av om de verkligen vet något om saken eller inte). Men man använder uttrycket även om psykologi och medicin, där det egentligen inte alls förekommer några bevis. Forskarna uttrycker sig inte på det viset.

Ordet bevis används ungefär på samma sätt som ordet Jesus. Det är något som man ”drämmer till med” för att få rätt – även om man inte har satt sig in i saken. Det är ett retoriskt knep: man vet att den man pratar med inte kan säga emot det. Han vet ju inte heller vad Jesus har sagt eller vad någon forskare har påvisat.

I vårt samhälle går man till kraftig attack mot begreppet religion utan att se att även vår tro på vetenskapen också är en religion och en tro.

Det har att göra med balansen i indianernas cirkel och obalansen i vårt ganska så linjära sätt att se på världen.

Varje folk, men också varje människa har sin egen balans mellan de fyra elementen. Alla har tankeförmåga, känslor, en kropp och en tro, men en sida kan vara överdimensionerad på bekostnad av de andra.

Om man ser mänskligheten som en varelse med tanke, känsla, vilja och tro så tycks systemet ha börjat krascha för att tanken inte bara dominerar för mycket utan också för att den har börjat fungera på fel sätt, just genom att se enbart till sin egen förmåga och anse den vara den enda viktiga.

Det är inte varje enskild individ, som tänker på fel sätt, det är ett kollektivt tankesystem.

Indianerna har alltså en positiv raslära där alla människor ingår i samma enhet och där delarna har olika egenskaper. Mänskligheten är som en stor kropp där alla kroppsdelar har olika funktioner.

Jorden borde också tillåtas att ha alla sina kroppsdelar friska och intakta, dvs alla djur och växter.

Tänk om ett djur skulle göra så som den vite mannen tydligen gör: försöka äta upp precis alla andra varelser. Då får vi sagans drake, som åt upp alla barnen, ända tills St Göran kom och räddade situationen.

Den vite mannen har blivit sagans drake och det är inte konstigt om han är livrädd för begreppet raser. Han är ju den ende som har gjort bort sig ordentligt och på moralens, linjära, graderade skala skulle han hamna på botten.

Därför är han konstant uppfylld av att basunera ut att det inte finns några raser och att alla är lika. Alla är inte lika: din hand och din fot är inte lika. Alla delar av en helhet har rättighet att bevara sina egna olikheter. Om mångfalden försvinner så dör enheten och det gäller även datorn.

Enligt SwiftDeer så är felet det att människans tanke, dvs hennes förmåga att räkna ut hur man ska göra, egentligen ska följa hennes vilja, som ska vara kopplad till hennes högre medvetande varifrån hon kan se helheten.

Tanken kan inte ensam styra viljan. Viljan styrs av den ande, gud, idé, syn, vision (eller vad man vill kalla det) som tanken har fört den till. Det gäller alltså att ha en ”hög och moralisk vision” som tanken kan använda.

Men eftersom det inte går att bevisa att sådana visioner ens existerar så har vi skippat dem såsom varande nonsens.

I stället för att låta tanken röra sig medsols på medicinhjulet och hamna i öster, så har vi vänt på riktningen så att tanken, och hela den vite mannens kultur, i stället tjänar kroppen och materien, dvs skapar sin vilja med västerns energi och samlar på materiella ägodelar in absurdum så att nästan hela jorden är en halvdöd soptipp där olika växter och djurarter dör ut hela tiden.

Att ”ta” eller ”få” är egenskapen i norr och det betyder att man med tanken kan ta in hur mycket som helst utan att det blir fel. Det finns egentligen ingen gräns för den mängd information man kan ta in, man har ett slags obegränsat lagringsutrymme, som bara blir bättre och bättre ju mer det används.

Men man har ingen vilja bara för att man har tanke. Man kan tänka ut vad som helst, men vad ska man tänka på? Det vet man inte om man inte antingen blir tillsagd av någon annan eller själv har en egen vilja. Att ”göra sin plikt” kan räknas som att ”lyda någon annan” i och med att man har blivit pålagd ett ideal, som man lyder.

Viljan uppstår när tanken kombineras med något, som ger en känsla och den här känslan får olika kvalitet och innehåll om den tas från olika riktningar.

Tanken fungerar som ett zoomobjektiv, som tar in och förstorar en liten bit av tillvaron så att just den blir övertydlig.

Om du riktar din tanke mot öster (i medicinhjulet) så blir viljan motiverad av andliga upplevelser där medvetandet expanderar och upplever högre och större dimensioner som präglas av en slags enhet med allt, kärlek, skönhet, konst och musik. Man fokuserar på tidlösa begrepp, sammanhang och symboler och är redan lycklig i nuet eftersom man känner sig uppfylld av inspiration.

Detta borde vara tankens rätta plats för sin aktivitet eftersom man kan ta in hur mycket andligt som helst. Det tar aldrig slut och det skapar inte heller någon soptipp – snarare tvärtom. Tanken kan här ägna all sin energi till att ta in mer och mer andlig kunskap.

Här har vi viljans rätta element: inspirationen. Om vi ser hjulet som en karta så har nu rörelsen blivit medsols när tanken i norr har ingått samarbete med anden i öster.

Om man riktar sin tanke mot hjulets västra sida, där vi har symbolen för jord, svart, introspektion, kropp, mat och materia så har vi också kommit in i tiden och upplever dåtid och framtid som en slags linje. Vi vill nu ha vackra kroppar, materiella ägodelar och pengar för att skapa en framtid där vi kommer att bli lyckliga. Detta blir det huvudsakliga objektet för vår tankeförmåga, men hur är det här för tankens förmåga att ”skaffa mer och mer”?

Ja, det kommer att bli ett oändligt samlande på materiella grejer, ett samlande, ätande och byggande som aldrig tar slut eftersom det förväntas leda till den framtida lyckan. Det innebär att man försöker att ”ta” så mycket materiellt som möjligt, även andra länder. Man ger sig aldrig och när man väl har lyckats att ta hela världen så har den nog också samtidigt dött.

Det var kunskap vi skulle ta in mer och mer av, inte materia.

Den västra sidan av hjulet betecknas med ”holding” och det betyder egentligen inte alltid bara ”hålla” utan snarare en tydlig balans mellan att ge och ta, mellan output och input. Som när man handlar, då det man ger och får ska ha lika värde.

Man ska äta lagom, röra sig lagom, ha lagom stor bostad och lagom mycket grejer.

Det räcker att alla har små hus med egna odlingar, vi behöver inte jobba ihjäl oss för att somliga ska kunna bygga kärnkraftverk och rymdraketer.

I vår kultur har vi en tydlig sammanblandning mellan hjulets norr och väster, till och med så mycket att hela den latinska världen använder ordet pensare (penso, pienso, je pense etc.) i betydelsen tänka. Men pensare betyder egentligen väga och är släkt med ordet pendel: det är att tänka på det viset som man gör när man står där med sin balansvåg på marknaden. Man bedömer värdet av varor, som man säljer och köper, dvs man tänker på att sälja/skaffa mat och grejer.

Nu har det blivit så att vårt tänkande mest är fokuserat på pengar, som är nyckeln till att kunna köpa upplevelser, mat och grejer.

Det germanska ordet tänka, think, denken kan ha ett ursprung med en annan betydelse.

Varje folkslag har rätt att behålla sin egen färg, energi, kunskap, identitet och kultur och mänskligheten som helhet är beroende av att inte alla är precis lika, det gäller både personer, kulturer, länder, folkslag, raser, arter, djur, växter och vad man än föredrar att ta som exempel.

Det är inte förrän alla tillåts att vara olika som man kan säga att alla ”har samma värde” och det får antagligen helt fel effekt att säga att det inte finns några olikheter mellan olika folkslag. Det leder bara till att alla börjar att kämpa för att få bevara sina egna identiteter, på samma sätt som att alla personer inte vill vara likadana.

Och egentligen är det dumt att tala om ”värde”. Varför ska vi alls värdera?
Vore det inte bättre om vi vore snälla mot allt, oberoende av eventuellt värde? Allt skapat har rätt att leva ett friskt, fritt och naturligt liv (tills det blir skadat, sjukt och/eller uppätet).

Alla varelser på jorden är av naturen givna sina rättigheter att leva, äta och försvara sig. Vi borde egentligen inte ens behöva diskutera den saken, men så länge vår grundfilosofi är ”riktad åt fel håll” så kan vi inte fixa problemet.

”Penso ergo sum” kunde vara en gällande slogan för vår tid: ”Jag beräknar värde, alltså existerar jag” med i sin förlängda form ”Jag tjänar pengar, alltså existerar jag”. Att det ska vara jämvikt (två vågskålar i höjd med varandra) har vi glömt bort. Mest är bäst?

Det där kunde vi byta mot något annat, varför inte bara ”Vivo ergo sum”? (Cogito har vi nog glömt betydelsen av.)

Och tänk.... tänk om det finns raser eller olika sorters folk...

ojoj... då ligger den Vite Mannen illa till. 

Längst ner på sin hierarkilista!

Inte undra på att han försvarar sig mot begreppet.

Den grundläggande informationen om The Medicine Wheel kommer från Hyemeyohsts Storm, Harley SwiftDeer och Batty Gold.