Etymologi - är det bara att fantisera ihop nånting som låter troligt?

Eller finns det regler man måste gå efter?




Om man försöker ta reda på vad ett ord egentligen betyder på ett sådant sätt att man letar efter dess uppkomst så sysslar man med etymologi.

Under tusen år har många av våra ord ändrat betydelse flera gånger på grund av att nya idéer och tankegångar har tagit över ordet och använt det på ett nytt sätt. Det betyder att orden inte längre betyder det som de en gång betydde och om vi då läser en gammal text så kan vi bli lurade till att tro något som inte alls var författarens avsikt.

Den första, den ursprungliga betydelsen av ett ord, har av grekerna kallats för "ordets sanna betydelse", etymos = det som är (sant, verkligt). Eteos = sann.

Etymologi innebar att man skulle "använda orden i deras sanna betydelse" för att hitta tingens sanna natur. Enligt Sokrates så gäller det att packa upp eller avkoda det budskap som en gång har lagts i ordet.

De gamla emytologerna var intresserade av religion, dvs av läran om människans ande och psyke, vilket då brukade framställas i form av levnadsregler, myter och sagor. Klart att man ville veta vad orden betydde! Detta andliga/religiösa intresse blev kärnan i uppkomsten av etymologin och man analyserade Bibeln.

De första systematiska studierna (som vi känner till!) i detta ämne gjordes av judiska språkforskare i Nordafrika och Spanien omkring år 1000. De undersökte svåra ord i Bibeln och jämförde arabiskan och arameiskan och ställde upp regler för hur konsonanterna motsvarade varandra i de olika språken. Samma typ av bibelstudium gjordes senare av kristna tyska och holländska forskare.

Det första etymologiska bibellexikonet kom från Wilhelm Gesenius 1810-12.

Nu hade den lingvistiska forskningen kommit in i ett nytt stadium. Man kunde ställa upp lagar för hur ljuden förhöll sig till varandra så att de bildade grupper eller familjer. Det blev starten till riktiga etymologiska lexikon varefter etymologiska ordböcker publicerades för många av Europas språk. Den ökade uppmärksamheten gällde nu inte bara ljudlagar utan även betydelseförändringar.

Klein, som var rabbi och kunde arbeta med 40 språk, gav 1966 ut Comprehensive Etymological Dictionary of the English Language (Elsevier Publishing Co., Amsterdam, London, New York). Den inkluderar även tolkningar av hebreiska låneord.

Detta har naturligtvis gjort att många filosofiskt sinnade personer har haft den idén att om man verkligen ska kunna förstå vad folk menade med det som de sade eller skrev för längesen, då måste man också veta vad de menade med de ord som de använde. Det är ju faktiskt en självklarhet!
Men det är inte så lätt! Inte ens i dag vet vi alltid vad folk menar med de ord de använder.

Det är alltså inte så lätt att tyda gamla uttryck och texter. Det kan räcka med så litet som hundra år för att mängder med vanliga ord ska ha glömts bort. På Facebook var det en gång en kille, som skrev att något "ännu låg i sitt nystan", Det var en ung kille, tror han studerade teknologi, som inte kände till skillnaden mellan "nystan" och "linda". Helt vanliga vardagsord kan glömmas bort eller byta betydelse så snabbt. Hur kan vi då tro att vi ska kunna förstå sådant som blev översatt från hebreiska för tusen år sedan?
Ja, man måste naturligtvis ta etymologin till hjälp och det var så den uppstod.

Om man vill veta om två ord är släkt med varandra så får man gå så långt bakåt som det är möjligt och se om de har samma rot, helst den urindoeuropeiska. Då kan man samtidigt också hitta en massa andra ord som har samma rot, som alltså är bildade av samma grundbetydelse. Man kan säga att roten är det morfem som bär ordets grundbetydelse och som är kvar när man plockat bort andra morfem som prefix och ändelser.

Det är inte så att två ord som liknar varandra måste ha samma grundbetydelse och ursprung.

Vi vet i dag (för det mesta) vad ett ord har för rot, vad den roten ursprungligen hade för betydelse och hur den sedan har utvecklats och i vilka andra språk den finns. Det är det som man måste gå efter - annars blir det bara tjusiga påhitt som stödjer en fantasi, som alla blir imponerade av men som ingen blir klokare av.

Gustave Flaubert, som skrev Le Dictionnaire des idées reçues, menade så här:

Etymologi är det enklaste i världen 

om man bara kan latin och är litet påhittig!"

Men hans text var en satir!

Han hade tydligen märkt att många gjorde på det sättet och nu ville han ge dem en känga. Det var ett lexikon som skulle fungera som en guide över vad som ansågs rätt och riktigt i konversationer på cocktailpartyn.

Dessa cocktailpartyn kanske i dag kan motsvaras av vissa program på nätet. På YouTube har jag några gånger märkt detta med feltolkningar av ords betydelser. Att presentera en sådan redogörelse för ett ords ursprung kan verkligen fungera som ett kraftigt stöd för den som håller ett föredrag. Han presenterar "gamla, mystiska, dolda betydelser" som väldigt bra stödjer det övriga resonemanget som han presenterar och han låter verkligen extremt klok och djupsinnig. Han vet något som andra inte vet och här har vi beviset!

Men i de fall som jag har hört och kollat upp så har deras ordanalyser inte varit baserade på någon verklig etymologi utan enbart på fria associationer och fantasi och därför varit helt fel.
Så det som Flaubert skrev skulle i dag låta så här:

"Etymologi är det enklaste i världen

om man bara är litet påhittig!"