Vad menas egentligen med avidya?

Såg just en video där en psykolog berättar att han översätter ordet avidya med dumhet. Jag vill hävda att denna översättning inte är så särskilt bra eftersom man kan ha en hög IQ och en bra utbildning och bevisligen inte vara dum, men ändå vara behäftad med egenskapen avidya.

Man är inte dum bara för att man är blind.

Helt korrekt kan man visserligen inte översätta och det beror ju på att de olika språken inte använder sig av samma termer och inte ens av samma sätt att tänka. Men man kan ju ändå försöka att hitta ett ord som så nära som möjligt motsvarar ordets betydelse som är att man inte kan se. Man är inte dum bara för att man är blind.

Avidya betyder att man inte kan se

Att översätta avidya med dumhet kan leda fel eftersom det inte ger en riktig förståelse av vad ordet egentligen betyder. Med dumhet brukar vi vanligen mena motsatsen till intelligens, men vidya betyder visdom och inte intelligens. Det betyder att man ser mer, vilket man gör när det finns mer ljus, så vidya kan associeras till begreppet ljus och då till ordet upplysning, men också till buddhi, att vara vaken, observant och medveten, eftersom man då har öppnat ögonen och ser mer. Buddhi kommer av roten bheudh-, medveten, medan roten i vidya är weid- som betyder att se. Så avidya handlar om att det är något man inte kan se. Det finns en "högre synförmåga", vidya, som man saknar.

Vi har nog inget bra ord i svenskan

Men i svenskan har vi kanske inga bra ord som skulle kunna betyda ovisdom och oupplysning. Det begrepp som ligger närmast skulle då varasömn eller blindhet, dvs att man inte har öppnat ögonen. Den gamla betydelsen av ordet "dum" är "stum". " The Old English, Old Saxon (dumb), Gothic (dumbs), and Old Norse (dumbr) forms of the word meant only "mute, speechless". Men i dag används ordet som en motsats till att vara intelligent och inte som en motsats till att "ännu inte ha vaknat". Att vakna är inte att "tänka bättre" - det är att plötsligt "se mer". 
Här kan man också associera till Bibeln: "När en blind leder en blind så faller båda ..."

Det vi kallar intelligens är inte alltid det bästa

Några datasnillen som utvecklar ett vapen som kan förvandla en hel stad till sot och aska kan ha en väldigt hög IQ. Vapenföretagets marknadschef kan också vara extremt intelligent, dvs ha en väldigt hög IQ. Intelligenta forskare kan utrota hela naturen med sina smarta uppfinningar av kemiska biocider. Dessa människor brukar i vårt samhälle inte kallas dumma. De är intelligenta, men man kan ändå säga att de saknar visdom, att det är något som de inte kan se.

Intelligens tillhör den fysiska världen och gynnar den egna kroppens och gruppens överlevnad, gärna på bekostnad av andra. Naturen är sådan. Visdom är däremot en egenskap som gynnar själens överlevnad och utveckling på ett annat plan, samtidigt som den är kopplad till att se på den övriga världen och naturen med altruistisk godhet och medkänsla (metta/maitri). Vidya och buddhi, att kunna se och att vara medveten kan kopplas till varandra.

Vårt samhälle har blivit väldigt destruktivt och det sägs att vi snart till och med har utrotat oss själva. Det tycker vi är dumt, eller hur? Intelligens och dumhet anser vi vara motsatser, men här kan vi också se hur destruktiv intelligens kan vara. I dagligt tal kan vi kalla det för dumhet, men det handlar ju då om slarvigt talspråk där man inte är så noga med orden. Man förstår ändå ungefär vad man tror att man menar. Men om man vill ha en riktig översättning får man vara litet mer noga.

Dumhet är motsatsen till intelligens Det skulle kanske inte vara så dumt om mänskligheten hade mer av denna dumhet för då skulle alla dessa, de värsta av våra dödsmaskiner, inte kunna ha uppfunnits.

I dag, i Sverige, kan vi ofta också använda ordet dumhet som motsats till visdom, men det beror på att vi inte bryr oss om vad orden egentligen betyder. Ordet dumhet är en bra motsats till intelligens men inte till visdom. Omedvetenhet skulle då vara en bättre översättning av avidya, men det ordet innehåller heller inget som kan kopplas till verbet se, vilket kunde vara önskvärt.

Jag gör en jämförelse med indiansk mytologi för att visa det sättet att tänka.

Visdom är att man har ett större synfält, man ser mer av verkligheten. Det är den motsatsen, som hos indianerna betecknas med musen och örnen. Musen är nere i gräset, och även under marken i sina gångar, och kan därför inte uppfatta mer än den allra närmaste omgivningen. Man kan säga att det är ett visst mörker där nere. Avsaknad av ljus. Och det finns inte heller någon utsikt, den ser bara en massa gräs omkring sig.

Örnen gillas av indianerna, den kallas WakanTanka och åkallas i pipceremonier. Här handlar det inte om att man skulle be om att man vill att en örn ska komma flygande och skrika ut någon sanning och det handlar inte heller om att världens skapare skulle se ut som en örn. Vad man gör är att man vill komma i koherens med den energi, med det medvetande, som örnen representerar, detta då genom ceremonier och åkallan och kanske även shape shifting, dvs att ens medvetande går in i örnen så att man upplever verkligheten genom den och därigenom får en bättre utsikt med tillhörande insikt.

Vad är det för medvetande?

Jo, det är att man har ett vidare perspektiv på världen, man är uppe i ljuset och kan se hela landskapet från horisont till horisont, många mil. Örnen kan alltså överblicka verkligheten bättre än något annat djur. Den kan se mer. Eftersom den flyger högt kan den också sägas befinna sig närmare solen, dvs närmare ljuset. Det är den här egenskapen, som man åkallar, en vidgad synförmåga, som i vårt språk inte bara kan översättas till intelligens. Vi har ett bättre ord för det och det är upplysning samt att vi även säger "högre medvetande". På det materiella planet kan det liknas vid att vakna, dvs att man öppnar ögon som tidigare (på natten) varit stängda. Solen lyser in genom fönstret och ljuset gör att man vaknar och kan se sådant som man tidigare (när man sov) inte kunde se.

Vad hindrar oss från vidya, att kunna se verkligheten?

Indiska gurus och yogis har intresserat sig för att mer noga ta reda på hur ett sådant uppvaknande fungerar Exakt vad är som antingen främjar eller bromsar detta? Finns det något särskilt, som man kan göra för att vakna, för att bli upplyst i sitt inre så att man ser verkligheten i ett större perspektiv? Finns det något som bromsar och hindrar oss från att utveckla visdom?

Inte falla offer för sinnesnjutning

De indiska gurus, som har specialiserat sig på detta, har en omfattande lära om vad som i detta hänseende hindrar oss från att utveckla ett större synfält. Det kan sammanfattas som begär och behov av sinnesnjutning (sense gratification), ett både fysiskt, mentalt och känslomässigt beroende av att mer och mer tillfredsställa de drifter, som vi också kallar instinkter, vilket då då fördunklar vårt sinne. Så en hyfsad översättning av avidya kunde vara "sinnesfördunklad", men det blir ändå inte helt riktigt eftersom det inte gäller alla våra sinnen.

Jamen, vi måste ju äta, annars dör vi

Nu är vi inne på något problematiskt! Våra instinkter handlar om vår överlevnad i den här fysiska världen, Om folk slutar ha sex så finns det snart bara gamlingar kvar och de kan då inte klara sig. Så det går ju inte. Om vi slutar äta så dör vi (nu bortser jag ifrån att det finns folk som säger att de klarar sig utan att äta!). De automatiska funktioner, som kroppen har och som driver oss mot det som vi kallar för sinnestillfredsställelse, är till för att vi ska överleva. Alla våra inbyggda egenskaper främjar vår fysiska överlevnad, även intuition och klärvoajans.
Eftersom egenskaperna är viktiga för att vi ska kunna klara oss bra, så ger de oss denna sinnestillfredsställelse, som vi ofta kan associera till njutning och lycka. Om de inte gjorde det så skulle de inte fungera och vi skulle inte klara oss. Om vi inte hade en stark inneboende drift att äta så skulle vi svälta ihjäl.
Så vad vill då dessa yogis, som varnar för sinnesnjutning? Att vi ska bli sjuka, svaga och dö?

Råden om asketism gäller inte alla

Yoga betyder ok. Det betyder att man har pålagts ett tungt ok att bära och detta ok består då av att avstå från sinnesnjutning. Det kallas ok för att man tycker att det är jobbigt att avstå från allt som lockar. Det är tungt att bära. Men nu ska man komma ihåg att detta främst är en undervisning för yogis och inte för dem, som lever familjeliv.

Man får välja vilken väg man ska vandra

Det är en yogi, en mästare, som undervisar sina adepter, som är intresserade av att fasta och späka sig för att uppväcka den inre förmågan att kunna se mer av verkligheten. De vill också bli upplysta lärare och till det krävs högre kunskap, att vakna och kunna se, vilket i sin tur kräver det som brukar kallas för "purification of the soul", att man ser till att man har en "ren själ". Det kan liknas vid att tvätta fönster. I kristen esoterik liknas det också vid att komma ut ur snårskogen och gå upp på berget Monsalvach, en mödosam vandring, som kan liknas vid att bära ett tungt ok eller tungt kors. Historien om Jesus ser ut att vara tagen direkt från äldre yogakunskap.

Det handlar om att lära sig att se

Ska man vara en yogi så får man, åtminstone tidvis, köra hårt med den här metoden och det kan då innebära att isolera sig i en grotta för att undvika att bli påverkad och frestad av alla dessa världsliga nöjen som bjuds. Man minimerar sinnesnjutning så mycket som möjligt. Man minimerar sin upplevelse av den fysiska världen och man kan även vara i trance långa perioder ungefär som "den lille Buddha". Man är alltså inne på att "avstå från världen" till förmån för att uppleva ett inre uppvaknande, som vi vanligen har kallat för upplysning, enlightenment. Buddhi innebär att vara vaken och medveten och när man är det så kan man se = vidya. Det är två olika ord som betecknar samma tillstånd. Man är upplyst.

Mörkret har kidnappat ljuset

Upplysning är ett begrepp som upplysningsfilosoferna senare har kidnappat och omvandlat till dess motsats, dvs att upplysning skulle vara att bli upplyst om hur materien fungerar. Det har att göra med ett extremt intresse av den fysiska världen, som man undersöker så mycket som det går, helst med mikroskop. I dag har ordet upplysning kommit att betyda att man får veta något, vad som helst.

Konsumera mera!

Enligt den indianska mytologin skulle detta kunna jämföras med en mus som använder förstoringsglas för att bättre kunna se hur de närmaste grässtråna är konstruerade och den intelligentaste musen kommer att upptäcka hur man kan manipulera gräsfröna för att växa bättre och smaka bättre. En annan intelligent mus uppfinner en metod för att bättre kunna lagra stora mängder med frön. De manliga mössen utvecklar större muskler för att kunna försvara dessa frölager och så kan det fortsätta på det sättet. Denna upplysningsfilosofi handlar i sin förlängning om att helt fokusera på det materiella: sex, mat, bostad, trygghet, nöjen, försvar.
Men det är inte detsamma som den upplysningsfilosofi, som Buddha har blivit berömd för. Man har kidnappat begreppet och givit det ett nytt innehåll, som gynnar industrin och bankerna.
Det är många begrepp som byter innebörd på det här sättet, det är vanligt, det pågår hela tiden och det gör att vi inte ens kan förstå gamla texter på vårt eget språk. Allt förvanskas.

Den sanna läran förvanskas

Det har gjort att indiska yogis helst ser att man går i lära hos en mästare, som då har till uppgift att se till att man lär sig på rätt sätt. Man vill inte att den gamla läran, som kan vara nedtecknad under DvaparaYuga när mänskligheten hade ett högre medvetande, ska bli förvanskad.

Men ur ett globalt prespektiv så blir den ju det ändå, just på grund av att det går mycket bättre att göra karriär som guru, lärare, föredragshållare eller predikant om man presenterar egna tolkningar. Då blir man intressant och man kan då också lättare bli alphahannen i en flock beundrare och lärjungar. Om man vill göra karriär som lärare så är man, i dag i vårt samhälle, nästan tvungen att ha egna tolkningar så att man har något "eget" att komma med.
I det gamla Indien ansågs det däremot förkastligt att använda egna tolkningar för att förvanska gammal visdom. Det var något som blev möjligt när man började skriva ner det som tidigare hade varit muntlig tradition. Med tiden kunde ju nästan vem som helst läsa och tolka och man behövde inte längre sitta och späka sig i en grotta för att få veta något. Kvaliten på kunskapsförmedlingen sjönk och vi gick in i KaliYuga där moral och sanning bara har ett ben att stå på (av fyra).

Man kan inte se det man inte kan se
Man kan inte förstå ett medvetande som man inte har

Man kan undersöka begreppen och orden väldigt noga och utgå från vad de riktiga lärarna har sagt om dem. Men här har vi ändå ett problem, nämligen att hur bra att begrepp än förklaras så kan det ändå inte förstås av en person som inte har ett medvetande som korresponderar till just begreppets gamla, ursprungliga betydelse.

Hur ska du kunna förstå ett medvetande som du inte har? Hur ska du kunna se något som du inte ser? Hur ska en örn kunna förklara för en mus hur jorden ser ut uppifrån? Det enda han kan göra är att ta med musen på en flygtur, men en sådan fantastisk upplevelse innebär ju också sista resan för musen som efter en stund har blivit fågelmat.
En yogis övningar kan också ge effekter som ligger nära en dödsupplevelse.

WakanTanka och musen

Om man översätter ordet vidya till vissa indianers mytologi så blir det "örnens egenskap", som man då refererar till som WakanTanka, medan avidya blir musens egenskap, dvs att den har ett väldigt begränsat synfält så att den kan sägas leva i mörker. Den kan inte se världen ordentligt.

Ordet vidya hör, som sagt, ihop med det förindoeuropeiska ordet weid- som betyder att se. Det är samma rot som i orden visdom, vis, vision, video, veda och latinets videre..Ordet dum är motsats till intelligens, men inte till visdom. Man kan använda o- för att beteckna en motsats, så man kan säga att någon är ointelligent, men inte ovis och därför tar vi då i stället ordet dum, som blir fel.

Vi har inget bra ord för motsatsen till visdom

Svenska språket kanske inte har något bra ord för att beteckna ovisdom. Mörker skulle vara riktigt, eftersom mörker egentligen är avsaknad av ljus och därmed avsaknad av att kunna se, men det ordet går inte heller så bra att använda eftersom "ett mörkt sinne" hos oss vanligen betecknar en rätt så kraftig form av ondska, elakhet och illvilja och kanske även en allvarlig depression med mörka känslor och mörka tankar. Vi lever nu i KaliYuga, som även kallas mörkrets tidsålder, men folk har vanligen inte den åsikten att vi alla lever i mörker. Men om man ska analysera gamla indier så bör man veta att de hade den åsikten.

Det handlar om medvetandet och inte om tankeförmågan

Avidya handlar alltså inte om att vara dum, som en motsats till att vara intelligent. Det handlar om att ha en väldigt begränsad syn, dvs att leva i mörker och okunnighet. Det handlar om kroppens energier och om hur medvetandet fungerar. Det är medvetandet som kan ha mer eller mindre ljus.
Det handlar om fogpunktens placering och det är något som hör till kroppens energisystem. Ju närmare en punkt i hjärtat den är desto mer kan man se. Den punkten tycka vara det som på sanskrit heter hRdaya. Här beskrivs det så: "När fogpunkten ändrar läge, möjliggörs varseblivning av en helt annan värld - lika faktisk och objektiv som den vi vanligen uppfattar", men detta är ett citat från en text som handlar om indianska trollkarlar. Även här används verbet se.
""De gamla trollkarlarnas viktigaste landvinning var att bli varse tingens energiessens. Denna insikt var av en sådan betydelse att den kom att utgöra själva trolldomskonstens grundpremiss. Nu för tiden skaffar sig trollkarlarna verkligen efter livslång övning och självdiciplin förmågan att bli varse tingens essens, en kapacitet som de kallar seende."
Intressant att notera att man finner samma begrepp hos både indianer och indier: att det är disciplin som ger detta seende. Disciplin är detsamma som att bära ett ok (yoga),.Det är något tungt (jobbigt).

Musen kan inte förstå vad örnen pratar om

Vidya handlar alltså om att kunna se och att ha en visdom som är grundad på ett större inre ljus. Man har upplevt någon typ av uppvaknande så att man plötsligt har fått mer av örnens prespektiv. Något har hänt så att man ser mer! Och vad man ser, det vill man då också gärna berätta för andra, men hur ska de andra mössen kunna förstå något om en örns perspektiv? Mössen tolkar detta i enlighet med den förståelse som de har och enas om att örnens lektion handlar om skillnaden mellan intelligenta möss och dumma möss.

En intelligent mus tycker anturligtvis att en dum mus är dum, för att den är ointelligent. Detta kanske även den dumma musen kan förstå. Den kan känna sig dum.
Men en örn kan tycka att en intelligent mus är omedveten. för att den saknar visdom och det är något som inte ens den intelligenta musen kan förstå. Den som lever i högt gräs och jordgångar vet inte vad det innebär att se jorden från ovan.

We think with prana, we think with energy.

Energy and mind move together.
Yogi Amrit Desai

The heart has it's reasons

of which reason knows nothing.
Pascal

Sometimes the heart sees

what is invisible to the eye.

H Jackson Brown Jr

What stronger breastplate

than a heart untainted
Shakespeare