PASSION Vad betyder det?

Hur är man när man är passionerad?

Påtänd. Sexig. Andlig. Lycklig. Viktig.
Störst och bäst.
?

Ett problem med ordet passionerad är att det ofta används i betydelsen att man har starka, intensiva sexuella begär, men att det på senare tid även har lanserats i betydelsen "att finna sig själv". 

Resultatet blir att folk kör ihop begreppen så att det blir en förvrängning och materialisering av ett från början andligt begrepp. Men det är en trend, att t.o.m. barn ska "finna sig själva" genom könsaktiviteter i stil med att klä ut sig till motsatt kön för att senare förhoppningsvis även operera sig. Trenden är en del av en agenda där det gäller att "materialisera" vårt sinne så att allt ska handla om att på olika sätt maximera fysisk njutning, vilket biologiskt sett har att göra med att trigga det roliga dopaminet och andra "belöningsämnen"  (beroendeframkallande endogena opioidpeptider), som också har den effekten att de släcker ner aktiviteten i pannloberna så att vi blir dummare och mer lättledda och lättlurade. Att "finna sig själv" betyder i dag att hitta ett jobb man gillar och gärna ett som också ger framgång och pengar. 
Tidigare hade man "inom religionerna" ofta ceremonier som skulle trigga både serotonin och dopamin. Men även shamaner och liknande visste att man inte skulle överdosera sådant eftersom man kunde bli sjuk av det. Det var inget som alla skulle syssla med.
Människan är förtjust i att manipulera sina transmittorämnen med alla upptänkliga metoder. Men då var syftet ofta att man ville "tala med andarna" eller "få uppenbarelser" till allas bästa. Att använda kicken till att jaga efter egen vinning eller pengar var förbjudet.

"Many dictionaries define passion as any extremely strong feeling that is difficult to control.
So, passion can be love and hate and lust and enthusiasm…"

Begreppsförvirringen består av att ordet passion från början betydde att stå ut med något utan att reagera. Det var i den betydelsen som det kunde associeras med att "finna sig själv" på ett högre plan, men trots att det nu på ett visst sätt har fått motsatt betydelse så är ändå den tolkningen kvar: att finna sig själv. Men det är väl då mer att man finner sin plats i den fysiska verkligheten där pengar, jobb och konkurrens är styrande. Troligen vänder man sig då till dem, som helt har tappat sin energi och behöver hitta en metod att få den tillbaka och det stämmer ju faktiskt att om man inte alls har någon energi (och vila inte hjälper) så kan man få igång den igen genom att föreställa sig något roligt jaktbyte.

"Many people fall into the trap of chasing happiness instead of finding what they are passionate about. The thing with happiness is it never lasts. You chase your desires, fulfill them, stay happy for one brief moment, and end up dissatisfied." Här.

Här ser det ut som om skribenten har haft till uppgift att lansera begreppet "passion" på ett visst sätt och därför har vänt på begreppen för att det ska passa.
Meningen "The thing with happiness is it never lasts" ska egentligen vara The thing with chasing happiness is it never lasts. Ordet chasing (jaga) hör ihop med begreppet passion och det man jagar är ofta något man tror att man ska bli lycklig av. I naturen fungerar det så. Men själva jakten kan också vara kul eftersom den innebär ett påslag av energi. Men det är en kortvarig energi. Det är skadligt att den pågår för länge. Det kallas stress.

Han skriver:
"It is not easy to hear the voice of passion in us when we are surrounded by so much noise and modern-age distractions." Tidigare har man alltid sagt att man i sitt inre ska lyssna till "Guds röst." Man byter ut olika begrepp och ord mot varandra och ändrar deras betydelser på ett sådant sätt att det blir väldigt svårt att förstå vad som egentligen menas.

Passion är detsamma som jakt. Passion betyder inte att man har hittat det som man gillar att göra, vilket snarare är en ganska lugn känsla som man kan vila i. Men man kan gilla själva jakten, jovisst. Men passionens energipåslag kan aldrig bli konstant! Det tar slut. Och den jagade, uppnådda lyckan tar också slut, eftersom jakt fungerar på det sättet.

Att vara lycklig brukar annars betyda att vara glad och nöjd och gilla livet. Det har inget att göra med att jaga efter något, men vanligen så tror vi det. Att vara lycklig är något som varar, men inte alltid om lyckan är baserad på att man har jagat efter något som man då skulle bli lycklig av. En sådan jakt hör ihop med den energikick som i dag kallas passion. Om man gillar det man gör och trivs med det så behöver man inte någon "extremely strong feeling that is difficult to control." 

Ordet passionerad kan användas i betydelsen "sexig", ex. "A beautiful, passionate woman of twenty-six", men då menar man inte utseendet - man menar karaktären. Betydelsen "häftiga känslor och begär" är från 13-1400-talet. The specific meaning "intense or vehement emotion or desire" is attested from late 14c. (vehement = häftig, våldsam, intensiv).Så det kan alltså betyda att man har "intensiva begär". Att man är passionerat förälskad i någon som man vill ha. "She kissed him passionately." Den här betydelsen är naturligtvis en tolkning som många dras till. Att det speciellt skulle handla om sexuella begär kom på 1500-talet "The specific sense of "sexual love" is attested by 1580s,"

Men ung. 100 år senare fick ordet ytterligare en betydelse och det var när man hade kommit på att man kunde ha intensiva begär även efter annat än sex. En konstnär kan ju ha ett intensivt begär efter att måla. Behov av att måla. Och författaren har ju faktiskt en kärleksaffär med den ande han är uppfylld av när han skriver. Det kan liknas vid sex och det blir ett barn i form av en målning eller en bok.

När man beskriver detta tillstånd så beskriver man egentligen en jaktimpuls. Det är en instinkt.

Den ger "strong sense of purpose". Även en känsla av att känna sig "jätteviktig" eller "störst och bäst". En jaktinstinkt består av att det frisätts dopamin och det gör att man känner sig som Stålmannen, att man får superkrafter och det är väldigt roligt/behagligt. Plötsligt kan man klara av att utföra storverk!!! Man blir fantastisk! Dopamin är en opioid som binder till "belöningsreceptorer" på samma sätt som knark. Man kan jämföra med amfetamin.

"Passion is what motivates us to do the things we love."

Här har man blandat ihop begreppen passion och kärlek på ett sätt som egentligen inte stämmer. Men det är vanligt och det beror på att man likställer sexbegär och kärlek.

"It is that strong desire that allows you to create something extraordinary—the fuel that keeps the fire burning." Detta stämmer bra med vårt hormonsystem och det är vår jaktinstinkt. Man reagerar på något och får en energikick som är avsedd att starta en jakt. Denna energikick är alltså rovdjurens enda sätt att skaffa mat.

"Bränslet" är egentligen socker och syre. Ämnesomsättningen ökar och därför kan man kalla det för "eld". Men den typen av inre eld ska man vara försiktig med eftersom en onaturlig användning av jaktimpulsen är detsamma som "positiv stress", vilket kan ge skador på nervsystemet. Om det leder till Adrenal Fatigue (en typ av psykisk utmattning) så kan det ge överkänslighet mot "allt möjligt" för att nerverna har lärt sig att överreagera "bara för att man tyckte det var skojigt!". Inte bara skojigt, det kändes också meningsfullt. "Livets mening!"

Jaktimpulsen och seximpulsen, och även försvarsinstinkten, liknar varandra så mycket att alla tre kan betecknas med ordet "passion". Man kan jämföra med en hund. Om du kastar en pinne så blir hunden plötsligt passionerat intresserad av att fånga pinnen. Om en liten hund blir passionerat arg så kan den anfalla något som den inte klarar av, därför att den plötsligt får en känsla av att vara jättestor och jättestark och kunna klara av vad som helst.

"Being passionate about something gives you a sense of purpose. It gives you that feeling of significance—the feeling that you are meant to do great things in life".

Hela den meningen stämmer precis på dopamin. När du kastar pinnen får hunden en "sense of purpose". Livets mening är att fånga pinnen. I naturen, där det inte finns människor som kastar pinnar, skulle det i stället ha varit en hare som hunden började jaga och det skulle ha varit "livets mening" eftersom det för en hund faktiskt är livets mening att skaffa mat.

Att reagera är nedärvt, men exakt vad man reagerar på är också inlärt! Författaren och konstnären har tränat upp den här förmågan att få energi på ett sådant sätt att de triggas igång av vissa mentala idéer.

Detta är reaktioner, som är extremt tydliga, så det är inte konstigt att man redan under antiken analyserade saken och gav ord till upplevelsen. Men olika tider och olika personer har gjort analysen på olika sätt. Man lanserar en tolkning, som passar ihop med den rådande trenden i samhället!

Den inre impuls som sätter igång detta passionerade beteende, denna kick av energi, startas av en trigger i omvärlden (men för människan kan det räcka med att man bara tänker på den). Man upplever något som vrider om startnyckeln. Klick! Brrrooom!

Men alla människor är inte sådana. Vi är olika och man kan likna oss vid gräsätare och rovdjur. Det är "rovdjuren" som får dessa kickar av "positiv energi" även av annat än av sex. Det kanske var det som man upptäckte på 1600-talet när betydelsen av "passion" utökades till att omfatta även annat än sex. Men även om kicken gäller Gud så består den ändå av samma instinkt. Det är bara den inlärda triggern som är annorlunda. Därför har många religiösa ledare och filosofer uppmanat folk att tända på gud i stället för på harar, pinnar och sex. Men eftersom tändningen biologiskt sett är densamma så kan man bli sjuk av den också, om energin för ofta blir för stark (positiv stress).

Detta med att ordet passion har att göra med en reaktion på något yttre är ett genomgående tema oberoende av vad ordet haft för betydelse, ytligt sett.

Ordet passion är släkt med ordet passiv och båda dessa ord hade i grunden från början samma betydelse, av pass-, past-participle stem of pati - to endure = att stå ut med, att uthärda.

Passiv betyder just att det är i omvärlden som det händer något, som man själv sedan antingen reagerar på eller uthärdar. Passionsdramat innebär att Jesus hängde på korset utan att reagera eller klaga. Han kunde uthärda detta. På svenska kallas det för Jesu lidande och att lida är också ett gammalt ord som betyder uthärda. I danskan används det fortfarande så. Det gillar jag = det kan jeg lide (dvs det kan jag stå ut med, det kan jag uthärda, det kan jag vara med på).

Ordet passion handlar alltså om en yttre impuls i omvärlden. Först betydde det att man inte reagerade på den (som Jesus), vilket var ett filosofiskt ideal. Sedan har ordet genomgått en förändring och kommit att betyda motsatsen, dvs det betecknar att man reagerar och det till och med används för att beskriva en extremt stark reaktion.

Den ursprungliga betydelsen av passion har levt kvar i ordet passiv. I dag ser vi orden passiv och passionerad som motsatser. Men grundbetydelsen finns kvar: att det händer något i omvärlden, att där finns en trigger.

Men folk är inte så filosofiskt sinnade att de tänker på det sättet! Betydelsen från 1500-talet har blivit populär, spritt sig och blivit allmän för att folk gillar den tolkningen.

Om man enbart säger "Jag är passionerad" så kommer många lätt att uppfatta det som att man säger "Jag är sexig!" Om det inte är det man menar så bör man förklara vad man menar eller uttrycka sig på ett annat sätt. När man använder ordet i andra sammanhang så säger man "Jag är passionerat ....!"
Ex. Jag är passionerat intresserad av hästar!" "Jag är passionerat intresserad av att snickra!" Man måste lägga till ett ord för att visa vad man menar.

På senare tid har det då kommit en ny reaktion, som liknar den, som skedde på 1600-talet, nämligen att man åter igen har lanserat idén om att man faktiskt kan bli tänd på annat än sex. Man kan även tända på att någon kastar en pinne! Pinnen är här symbol för en trigger, vilken som helst.

I Bibeln är symbolen en orm eftersom en orm fungerar på samma sätt som en sådan instinkt: den kan hugga på en sekund! Den typen av reaktion har därför också kallats för Djävulen och alla små djävlar och onda figurer brukar också ha huggverktyg. Det kan vara en eldgaffel eller vassa tänder. Jesus är symbol för motsatsen, att inte reagera på triggern!

Det har blivit modernt att idealisera pinnen och det heter då "att finna sin passion" och det beskrivs i termer som tyder på att man också menar "att finna det som man bäst trivs med att göra". Detta är en sammanblandning av att "bli tänd på något" och att "finna sig själv". Det gör att budskapet är otydligt och det har gjort att det har uppstått diskussioner om saken.

Att vara tänd på någon är inte detsamma som att trivas med någon. Det tycks vara det senare som håller i längden.

Att vara tänd på att göra något är inte detsamma som att trivas med att göra något. Det är nog det senare som håller i längden. Men det säger ju också Krishna i BhagavadGita.

Den första betydelsen av "passion" (att inte reagera) motsvarar det indiska Sanyās, medan den andra betydelsen (att reagera på en impuls och bli positivt påtänd) motsvarar Rajas och det goda rådet är att man ska avstå från alla handlingar som är motiverade av begär.

"Giving up of actions motivated by desire."

Att finna sitt "rätta jag" eller "sitt högre" jag handlar alltså tyvärr inte om att göra det som man blir påtänd av eftersom detta sägs vara "först som nektar ljuvligt, men till sist som etter beskt." Först hög och sedan baksmälla. Först förälskad och sedan osams.

Grundläggande inom både kristendomen, hinduismen och buddhismen är att man inte ska reagera på och styras av starka drifter, dvs instinkter. Man ska göra det som man anser vara rätt och riktigt, men utan att stressat jaga efter resultat och till och med utan att drivas av någon överdriven energikick.

Att lugnt göra det som man trivs med kallas inte för "passion". 

Relax!

What does the word HUMAN mean?

Humans might very well be light beings. Nothing wrong with that as long as it is "in daily speech" or religion, philosophy, or physics, but if we step into the science of language the word "human" cannot be used as proof, testimony, or evidence for the idea that man is a "light being" that has been "manifested" on Earth. "Human" does not mean "manifested" -and these two -man- have different origins.

The text in black is circulated on Facebook by Galactic Councel of Lightworkers 

HUMAN

This is in part from PIE word *(dh)ghomon-, literally "earthling, earthly being," as opposed to the gods (from root *dhghem- "earth"). The word humus is also from PIE root *dhghem- "earth."

And the word man is not a part of the word human. It has another origin.

*man- = Proto-Indo-European root meaning man.

The hypothetical source of/evidence for its existence is provided by: Sanskrit manuh, Avestan manu-, Old Church Slavonic mozi, Russian muzh "man, male;" Old English man, mann "human being, person; brave man, hero; servant, vassal."

It forms all or part of: alderman; Alemanni; fugleman; Herman; hetman; landsman; leman; man; manikin; mannequin; mannish; mensch; Norman; ombudsman; yeoman.

Mensch (German) is in English translated to human, but the words Mensch and human do not come from the same root.
Mankind is from PIE root *man-.
So humanity and mankind do not have the same root (the same origin). 

The prefix hu- does not exist in our Indoeuropean languages. It exists in Chinese, but the word human has no Chinese origin, so it cannot be used here.

The word manifest comes from another *man- with another meaning.
It is from the Proto-Indo-European root meaning hand. Latin manus.
A manuscript is "written by hand".
Manufacture = make by hand.

Galactic Councel of Lightworkers should know better!

But if you tell them, they will most likely answer that it is the "higher divine meaning" in a "intergalactic language" which they have got "in a divine vision" from an angel from Andromeda ... or so ... But what they wrote is just what is called normal associations. 

A man might very well be a manifestation in the body by some light pattern, but it is not linked to our words and morphemes in the way that they have thought.

This could be a better fantasy association!

HU = Call, shout, breath out, exhale (in Chinese).
Man = man.
So man was created by the word or exhalation of God. That is by sound and this sound would be some original vibration or frequency, which could also be equal to light.

But this is also playing with words as I took the word HUMAN and split it up in a way that is not correct. The word "human" has no relation to the Chines language.
So linguistically this one is also not true! It just sounds good and attractive, and this is how people often do on Facebook.

The idea might be true, 

but the proof that sustains it is false.

Etymologi - är det bara att fantisera ihop nånting som låter troligt?

Eller finns det regler man måste gå efter?




Om man försöker ta reda på vad ett ord egentligen betyder på ett sådant sätt att man letar efter dess uppkomst så sysslar man med etymologi.

Under tusen år har många av våra ord ändrat betydelse flera gånger på grund av att nya idéer och tankegångar har tagit över ordet och använt det på ett nytt sätt. Det betyder att orden inte längre betyder det som de en gång betydde och om vi då läser en gammal text så kan vi bli lurade till att tro något som inte alls var författarens avsikt.

Den första, den ursprungliga betydelsen av ett ord, har av grekerna kallats för "ordets sanna betydelse", etymos = det som är (sant, verkligt). Eteos = sann.

Etymologi innebar att man skulle "använda orden i deras sanna betydelse" för att hitta tingens sanna natur. Enligt Sokrates så gäller det att packa upp eller avkoda det budskap som en gång har lagts i ordet.

De gamla emytologerna var intresserade av religion, dvs av läran om människans ande och psyke, vilket då brukade framställas i form av levnadsregler, myter och sagor. Klart att man ville veta vad orden betydde! Detta andliga/religiösa intresse blev kärnan i uppkomsten av etymologin och man analyserade Bibeln.

De första systematiska studierna (som vi känner till!) i detta ämne gjordes av judiska språkforskare i Nordafrika och Spanien omkring år 1000. De undersökte svåra ord i Bibeln och jämförde arabiskan och arameiskan och ställde upp regler för hur konsonanterna motsvarade varandra i de olika språken. Samma typ av bibelstudium gjordes senare av kristna tyska och holländska forskare.

Det första etymologiska bibellexikonet kom från Wilhelm Gesenius 1810-12.

Nu hade den lingvistiska forskningen kommit in i ett nytt stadium. Man kunde ställa upp lagar för hur ljuden förhöll sig till varandra så att de bildade grupper eller familjer. Det blev starten till riktiga etymologiska lexikon varefter etymologiska ordböcker publicerades för många av Europas språk. Den ökade uppmärksamheten gällde nu inte bara ljudlagar utan även betydelseförändringar.

Klein, som var rabbi och kunde arbeta med 40 språk, gav 1966 ut Comprehensive Etymological Dictionary of the English Language (Elsevier Publishing Co., Amsterdam, London, New York). Den inkluderar även tolkningar av hebreiska låneord.

Detta har naturligtvis gjort att många filosofiskt sinnade personer har haft den idén att om man verkligen ska kunna förstå vad folk menade med det som de sade eller skrev för längesen, då måste man också veta vad de menade med de ord som de använde. Det är ju faktiskt en självklarhet!
Men det är inte så lätt! Inte ens i dag vet vi alltid vad folk menar med de ord de använder.

Det är alltså inte så lätt att tyda gamla uttryck och texter. Det kan räcka med så litet som hundra år för att mängder med vanliga ord ska ha glömts bort. På Facebook var det en gång en kille, som skrev att något "ännu låg i sitt nystan", Det var en ung kille, tror han studerade teknologi, som inte kände till skillnaden mellan "nystan" och "linda". Helt vanliga vardagsord kan glömmas bort eller byta betydelse så snabbt. Hur kan vi då tro att vi ska kunna förstå sådant som blev översatt från hebreiska för tusen år sedan?
Ja, man måste naturligtvis ta etymologin till hjälp och det var så den uppstod.

Om man vill veta om två ord är släkt med varandra så får man gå så långt bakåt som det är möjligt och se om de har samma rot, helst den urindoeuropeiska. Då kan man samtidigt också hitta en massa andra ord som har samma rot, som alltså är bildade av samma grundbetydelse. Man kan säga att roten är det morfem som bär ordets grundbetydelse och som är kvar när man plockat bort andra morfem som prefix och ändelser.

Det är inte så att två ord som liknar varandra måste ha samma grundbetydelse och ursprung.

Vi vet i dag (för det mesta) vad ett ord har för rot, vad den roten ursprungligen hade för betydelse och hur den sedan har utvecklats och i vilka andra språk den finns. Det är det som man måste gå efter - annars blir det bara tjusiga påhitt som stödjer en fantasi, som alla blir imponerade av men som ingen blir klokare av.

Gustave Flaubert, som skrev Le Dictionnaire des idées reçues, menade så här:

Etymologi är det enklaste i världen 

om man bara kan latin och är litet påhittig!"

Men hans text var en satir!

Han hade tydligen märkt att många gjorde på det sättet och nu ville han ge dem en känga. Det var ett lexikon som skulle fungera som en guide över vad som ansågs rätt och riktigt i konversationer på cocktailpartyn.

Dessa cocktailpartyn kanske i dag kan motsvaras av vissa program på nätet. På YouTube har jag några gånger märkt detta med feltolkningar av ords betydelser. Att presentera en sådan redogörelse för ett ords ursprung kan verkligen fungera som ett kraftigt stöd för den som håller ett föredrag. Han presenterar "gamla, mystiska, dolda betydelser" som väldigt bra stödjer det övriga resonemanget som han presenterar och han låter verkligen extremt klok och djupsinnig. Han vet något som andra inte vet och här har vi beviset!

Men i de fall som jag har hört och kollat upp så har deras ordanalyser inte varit baserade på någon verklig etymologi utan enbart på fria associationer och fantasi och därför varit helt fel.
Så det som Flaubert skrev skulle i dag låta så här:

"Etymologi är det enklaste i världen

om man bara är litet påhittig!"

PRIMÄR, FRI, SJÄL OCH SALIG Vad betyder orden egentligen?

Ordets kärna är den äldsta roten, den urindoeuropeiska.

PRIMÄR

Primär, av latinets primus, kommer av roten per- som betyder före, framför, först och som sedan blev roten preis- och sedan på latin blev pri-, som också betyder före.
Ordet prins betyder också först. Han är den första personen och det är även en furste. Så orden prins och furste har samma betydelse.

Roten per- finns i fem olika varianter med fem olika betydelser.
1. före, framför 2. att leda 3. att försöka, att riskera, 4. att slå 5. att sälja.

Man kan säga att per- då har börjat utveckla sig och användas i olika betydelser, som sedan också har ändrat roten så att dessa varianter har bildat ord med olika betydelser.

Om man känner efter vad dessa fem varianter av per- har gemensamt, så är det en kraftig utgående energi, som skulle kunna associeras till orden före och framåt. En ledare är den som går före när han leder andra och här tar han risker och det kan handla om något som han "slår" på (mot) eller så kan man sälja något och då bör man ju också vara framåt så att man kommer före någon annan. Roten tycks associera till en utåtriktad, aktiv sinnesstämning (som kanske då är triggad av att man vill komma först eller slå sig fram?) Det finns i ordet perforera.

FRI

Ordet fri, frid, friend och Frigg kommer av en helt annan rot som är pri- och som betyder älska och som hör ihop med sanskrits priyah (älskad, egen). Pri och Pr finns i jättemånga ord på sanskrit (lång lista). Material objects dear to the mind: manas-priya.

Det är alltså två olika urindoeuropeiska rötter, som har olika betydelser. per- och pri-.

SJÄL

Vad beträffar ordet själ så menar språkforskare att det kommer av ordet sjö, på grund av att man ansåg att sjön var en uppehållsplats för själarna när de inte var här. Det skulle betyda "från sjön" och det tyska seelisch är ju också likt ordet See. Den direkta motsvarigheten på svenska skulle ju bli sjölig, alltså ordet sjö plus en ändelse. See-lisch = sjö-lig. Ordet kommer från det urgermanska saiwaz.

Klein, som kunde handskas med 40 språk, hade åsikten att det betyder "från sjön" eftersom den var "a dwelling-place of souls in ancient northern Europe. "

På ett annat ställe hittar jag detta:

"Herkunft: mittelhochdeutsch sēle → gmh, althochdeutsch sēla → goh, weitere Herkunft unsicher; womöglich von germanisch *saiw(a)lō, einer Ableitung des Wortes für „See“; Nach alter germanischer Vorstellung lebten die Ungeborenen und die Toten im Wasser: die zum See Gehörende = die Seele. "

SALIG

Salig däremot heter selig på tyska och att ordet bara har ett e tyder på att det har ett annat ursprung. Det är gammalhögtyskans sali = lycklig, Gotiska sels = snäll. Gammalengelska gesaelig. Urgermanska saeligas. Medelhögtyska salig. Det är samma ord som silly och alla de gamla orden betyder lycklig på olika sätt. Den gamla roten ser ut att vara sael-.

Merkurius är gudarnas budbärare

Att lätt kunna bli distraherad är den negativa synen på en egenskap, som kan sägas vara grundläggande för en Tvilling, som styrs av Merkurius. Man håller på med något och så plötsligt blir man bortdragen därifrån, dvs distraherad, och glömmer vad det egentligen var som man höll på med. Det kan upplevas ungefär som att man utan avsikt råkar kliva upp på en rullbräda i utförsbacke.
Men en energi eller en egenskap måste inte bara vara negativ, så man kan fråga sig vad då den positiva varianten av distraktion kan vara.

Ordet betyder att man blir dragen bort från något, "åt ett annat håll", men om man blir det så blir man ju även dragen till något, till något annat, och det är här som vi kan finna Tvillingens positiva sida. Det är förmågan att snabbt kunna hoppa upp på en förbifarande rullbräda och hänga med och se var man hamnar. Det kan vara både positivt och negativt - det beror på hur man ser det och vad man har för intention.

Men rullbrädor har inte funnits så länge så astrologin har då i stället föredragit att dra paralleller till vinden och molnen. Somliga är då stadigt förankrade på jorden och dras inte med av vinden när den far förbi, medan Tvillingen lätt kan bli bortdragen av den. Vart vinden far vet man inte och man kan hamna på vilket moln som helst. Dessa moln kan vi kalla idéer, men att koncentrera sig på en idé kan också vara att landa i den och fastna, i alla fall för en stund. Om man använder den symboliken så kan molnen ses som dörrar, som man kan flyga in igenom för att hamna i andra världar.
Nu menar jag inte andra världar i stil med att man börjar se trollkarlar, UFOs, änglar och spöken. Det är en annan typ av "andra världar". Jag menar att man hamnar i andra mentala intressesfärer. Olika idéer och åsikter är som olika världar och förr i tiden använde man ordet "andar" eller "gudar" för sådant, men i undervisningen använde man sagofigurer, alltså personifieringar.
Jag tar ett exempel.

Jag fokuserar på att plantera blommor i trädgården och hela min tankevärld består av tagetes, ringblommor, liljor, begonior och jordsorter. Jag gräver, petar och vattnar och händerna är jordiga. När mina tankar vandrar omkring så går de till andra rosor och nejlikor och nya påhitt som man kanske kunde bygga/plantera/gräva. Jag sitter och planerar vad jag ska göra härnäst.
Så plötsligt kommer någon där i gräset. En kompis. Vill bara hälsa på och prata. Så vi går in och jag tvättar av mig jorden och sätter på kaffe. Kompisen säger några ord om Putin (som i vanlig ordning var på tidningens rubriksida i affären, där han nyss hade varit.)

Nu skiftar hela mitt sinne och en annan del av hjärnan aktiveras, antar jag för det känns så. Allt vad jag kan tänka på är nu rapporter, artiklar och intervjuer om Donbas, Kremenchuk, missiler, AZOV, Zelensky, Biletsky, Kolomoisky och Putins tal. "Vad var det nu egentligen han sade?" Jag vet ungefär hur det lät och hur hans uppsåt kändes. När jag hörde det så kunde jag känna hans uppsåt, dvs jag kunde uppleva hans känsla, men nu vill kompisen ha länken till det och den kan jag inte hitta. Jag har ju alldeles nyss blivit bortförd från blommornas värld och på någon minut landat pladask in i något, som jag hade glömt.

Eftersom krigspolitik och blomsterodling ligger långt från varandra så går det inte så bra att byta så snabbt så jag tappar bort mig och minns inte längre vare sig vad Zacharova sade eller vilken jord man ska ha till pioner.

När kompisen har gått sin väg har jag tappat intresset för gudomligt vackra blomsterland, men heller inte lyckats att helt få igång minnet av hur det egentligen var med smällarna i Donbas. Jag känner mig borttappad och börjar skriva ett kåseri om hur det upplevs att tappa bort sig.
Distraherad betyder bortförd. Förd bort från något. Men att bli förd BORT från något kan ju också betyda att man blir förd TILL något, till något nytt som man inte hade tänkt sig.

Detta med att kunna föras omkring är Tvillingens grundegenskap, att kunna lätta och föras iväg av den vind, som råkar fara förbi. Så vad är det då som kan vara bra med det?

Tvillingarna styrs av Merkurius, som också kallas för "Gudarnas Budbärare". I dag skulle vi inte använda de orden, vi skulle snarare associera den egenskapen med journalistik och då närmare bestämt med den journalistik, som innebär att man far omkring och "går in i" olika tankesfärer, för att sedan kunna skriva eller prata om hur olika grupper fungerar och vad de tycker och tänker.
Somliga journalister reser omkring i den fysiska världen och intervjuar och filmar, medan andra sitter kvar vid en hemmadator, där de analyserar och "för vidare" det som de hittar inom olika tankeområden.

Och nu kommer jag till den egenskap, som Tvillingen kan tycka vara negativ, nämligen att så lätt kunna bli bortförd (från det man egentligen höll på med). Så fort man har fått koll på något och fått igång inspirationen om den saken, då ... POF ..., händer det något som gör att man far iväg till något annat. Vad kan det då vara för positivt med det?

Jo, det positiva är ju att man över huvud taget har denna egenskap. Det är inte alla som kan bli bortförda på ett sådant sätt att de verkligen klarar av att hamna i "något annat" på ett sådant sätt att det ger insikter i detta ny. Min erfarenhet säger mig att detta farande hit och dit inte går att styra, därför att allt styrande innebär ett mentalt tvång, som då ser till att inspirationen förvinner.

Vad man kan göra är att ha en trigger, som man reagerar känslomässigt på och som då också startar upp det minne som det är associerat till. Så fungerar medicinmännens "medicine items" och de kristnas ikoner och datorns ikoner är en direkt motsvarighet till detta, till hur vårt sinne fungerar.

Men om man plockar fram alla sina medicinföremål och breder ut dem omkring sig så fungerar det inte så bra och det fungerar heller inte så bra att sitta vid en dator och trycka på precis alla ikoner som verkar kul. Det blir "andefattigt". Ande är detsamma som energi och den energin kommer när man tar in en ande, dvs när man dras in i något som man fokuserar på. Det hör ihop med inlevelseförmåga, inspiration, förståelse och kreativitet. Om man fylls av energi och information så vill man även ge ut detta.

Så Tvillingens uppgift är Merkurius energi, att fara omkring med den mentala vinden för att hämta och lämna information och utan att ha den egenskapen att bli bortförd eller bli förd hit och dit, så skulle det ju inte fungera.

Men ofta så använder jag örnens egenskap för att stiga högt så att jag från ovan kan blicka ner på alla moln och fundera över vilket moln jag ska välja att landa på. Vad ska jag göra? Vad är det som det är någon mening med? Ska jag gå till Facebook och skriva ett inlägg om Ukraina och Putin? Ska jag åka och köpa blommor? Är det kanske bättre att jag målar en tavla? Jag kanske ska ägna dagen åt att skapa ett nytt mönster? Eller är det bättre att städa? Eller sortera några tusen bokmärken i datorn?
Mycket tid kan gå åt till den typen av dagdrömmeri. Här kan man titta på de olika aktiviteterna som står till buds och om jag då far omkring på det sättet så kan jag kolla om det finns något som ger en liten kick när jag visualiserar det. Det betyder att det kan vara ett möjligt område. Här finns en gnista energi, som det kan gå att blåsa på så att den växer.

Men då måste jag ju ändå välja och det är då väldigt bra om jag kan hitta en bra anledning. Jag kan nog hitta på en anledning, enbart för att kunna bestämma mig.
Jag har funnit att om jag landar nånstans, dvs får upp koncentrationen, så måste jag fokusera mig och snabba mig på så mycket som möjligt innan "hela grejen försvinner".

Det finns en annan metod, som inte direkt handlar om att bestämma sig, och det är det, som vi brukar kalla "doing without doing", en metod som jag just nu har börjat titta närmare på. Det innebär att jag inte bestämmer mig. Om jag inte vet vad jag ska göra så kan jag ju städa litet eller göra "vadsomhelst" och om det då skulle komma en vind så är jag fri att höja seglet hänga med.

Men jag tror inte att den metoden kan vara en rekommendation till alla. Man måste ha ett "övergripande ideal" och då styrs man huvudsakligen det. Jag tror att det är den sortens upplevelse som folk refererar till när de pratar om Jesus. "Det är inte jag som bestämmer vad jag ska göra - det är Jesus!"

Men vilket ideal du än har så kommer du att styras av det! Den ukrainska AZOV-bataljonen styrs också av ett ideal när de mördar ryssar. Det betyder att vi nu har kommit fram till att det som egentligen är viktigast, det är vilken ande man tror på, dvs vilket ideal man har fyllt sig med  Detta ideal blir som en kapten i ditt inre, det kommer att styra din båt genom att automatiskt vända dina segel åt "rätt håll", som då blir den riktning som är i koherens med den andens egen vilja. Man säger då att "den verkar genom dig!" Det kan vilken ande som helst göra, men den kan inte ta dig i besittning  om du inte själv bjuder in den och det är det som är grunden i "psychic self-defence".

Vad menas egentligen med avidya?

Såg just en video där en psykolog berättar att han översätter ordet avidya med dumhet. Jag vill hävda att denna översättning inte är så särskilt bra eftersom man kan ha en hög IQ och en bra utbildning och bevisligen inte vara dum, men ändå vara behäftad med egenskapen avidya.

Man är inte dum bara för att man är blind.

Helt korrekt kan man visserligen inte översätta och det beror ju på att de olika språken inte använder sig av samma termer och inte ens av samma sätt att tänka. Men man kan ju ändå försöka att hitta ett ord som så nära som möjligt motsvarar ordets betydelse som är att man inte kan se. Man är inte dum bara för att man är blind.

Avidya betyder att man inte kan se

Att översätta avidya med dumhet kan leda fel eftersom det inte ger en riktig förståelse av vad ordet egentligen betyder. Med dumhet brukar vi vanligen mena motsatsen till intelligens, men vidya betyder visdom och inte intelligens. Det betyder att man ser mer, vilket man gör när det finns mer ljus, så vidya kan associeras till begreppet ljus och då till ordet upplysning, men också till buddhi, att vara vaken, observant och medveten, eftersom man då har öppnat ögonen och ser mer. Buddhi kommer av roten bheudh-, medveten, medan roten i vidya är weid- som betyder att se. Så avidya handlar om att det är något man inte kan se. Det finns en "högre synförmåga", vidya, som man saknar.

Vi har nog inget bra ord i svenskan

Men i svenskan har vi kanske inga bra ord som skulle kunna betyda ovisdom och oupplysning. Det begrepp som ligger närmast skulle då varasömn eller blindhet, dvs att man inte har öppnat ögonen. Den gamla betydelsen av ordet "dum" är "stum". " The Old English, Old Saxon (dumb), Gothic (dumbs), and Old Norse (dumbr) forms of the word meant only "mute, speechless". Men i dag används ordet som en motsats till att vara intelligent och inte som en motsats till att "ännu inte ha vaknat". Att vakna är inte att "tänka bättre" - det är att plötsligt "se mer". 
Här kan man också associera till Bibeln: "När en blind leder en blind så faller båda ..."

Det vi kallar intelligens är inte alltid det bästa

Några datasnillen som utvecklar ett vapen som kan förvandla en hel stad till sot och aska kan ha en väldigt hög IQ. Vapenföretagets marknadschef kan också vara extremt intelligent, dvs ha en väldigt hög IQ. Intelligenta forskare kan utrota hela naturen med sina smarta uppfinningar av kemiska biocider. Dessa människor brukar i vårt samhälle inte kallas dumma. De är intelligenta, men man kan ändå säga att de saknar visdom, att det är något som de inte kan se.

Intelligens tillhör den fysiska världen och gynnar den egna kroppens och gruppens överlevnad, gärna på bekostnad av andra. Naturen är sådan. Visdom är däremot en egenskap som gynnar själens överlevnad och utveckling på ett annat plan, samtidigt som den är kopplad till att se på den övriga världen och naturen med altruistisk godhet och medkänsla (metta/maitri). Vidya och buddhi, att kunna se och att vara medveten kan kopplas till varandra.

Vårt samhälle har blivit väldigt destruktivt och det sägs att vi snart till och med har utrotat oss själva. Det tycker vi är dumt, eller hur? Intelligens och dumhet anser vi vara motsatser, men här kan vi också se hur destruktiv intelligens kan vara. I dagligt tal kan vi kalla det för dumhet, men det handlar ju då om slarvigt talspråk där man inte är så noga med orden. Man förstår ändå ungefär vad man tror att man menar. Men om man vill ha en riktig översättning får man vara litet mer noga.

Dumhet är motsatsen till intelligens Det skulle kanske inte vara så dumt om mänskligheten hade mer av denna dumhet för då skulle alla dessa, de värsta av våra dödsmaskiner, inte kunna ha uppfunnits.

I dag, i Sverige, kan vi ofta också använda ordet dumhet som motsats till visdom, men det beror på att vi inte bryr oss om vad orden egentligen betyder. Ordet dumhet är en bra motsats till intelligens men inte till visdom. Omedvetenhet skulle då vara en bättre översättning av avidya, men det ordet innehåller heller inget som kan kopplas till verbet se, vilket kunde vara önskvärt.

Jag gör en jämförelse med indiansk mytologi för att visa det sättet att tänka.

Visdom är att man har ett större synfält, man ser mer av verkligheten. Det är den motsatsen, som hos indianerna betecknas med musen och örnen. Musen är nere i gräset, och även under marken i sina gångar, och kan därför inte uppfatta mer än den allra närmaste omgivningen. Man kan säga att det är ett visst mörker där nere. Avsaknad av ljus. Och det finns inte heller någon utsikt, den ser bara en massa gräs omkring sig.

Örnen gillas av indianerna, den kallas WakanTanka och åkallas i pipceremonier. Här handlar det inte om att man skulle be om att man vill att en örn ska komma flygande och skrika ut någon sanning och det handlar inte heller om att världens skapare skulle se ut som en örn. Vad man gör är att man vill komma i koherens med den energi, med det medvetande, som örnen representerar, detta då genom ceremonier och åkallan och kanske även shape shifting, dvs att ens medvetande går in i örnen så att man upplever verkligheten genom den och därigenom får en bättre utsikt med tillhörande insikt.

Vad är det för medvetande?

Jo, det är att man har ett vidare perspektiv på världen, man är uppe i ljuset och kan se hela landskapet från horisont till horisont, många mil. Örnen kan alltså överblicka verkligheten bättre än något annat djur. Den kan se mer. Eftersom den flyger högt kan den också sägas befinna sig närmare solen, dvs närmare ljuset. Det är den här egenskapen, som man åkallar, en vidgad synförmåga, som i vårt språk inte bara kan översättas till intelligens. Vi har ett bättre ord för det och det är upplysning samt att vi även säger "högre medvetande". På det materiella planet kan det liknas vid att vakna, dvs att man öppnar ögon som tidigare (på natten) varit stängda. Solen lyser in genom fönstret och ljuset gör att man vaknar och kan se sådant som man tidigare (när man sov) inte kunde se.

Vad hindrar oss från vidya, att kunna se verkligheten?

Indiska gurus och yogis har intresserat sig för att mer noga ta reda på hur ett sådant uppvaknande fungerar Exakt vad är som antingen främjar eller bromsar detta? Finns det något särskilt, som man kan göra för att vakna, för att bli upplyst i sitt inre så att man ser verkligheten i ett större perspektiv? Finns det något som bromsar och hindrar oss från att utveckla visdom?

Inte falla offer för sinnesnjutning

De indiska gurus, som har specialiserat sig på detta, har en omfattande lära om vad som i detta hänseende hindrar oss från att utveckla ett större synfält. Det kan sammanfattas som begär och behov av sinnesnjutning (sense gratification), ett både fysiskt, mentalt och känslomässigt beroende av att mer och mer tillfredsställa de drifter, som vi också kallar instinkter, vilket då då fördunklar vårt sinne. Så en hyfsad översättning av avidya kunde vara "sinnesfördunklad", men det blir ändå inte helt riktigt eftersom det inte gäller alla våra sinnen.

Jamen, vi måste ju äta, annars dör vi

Nu är vi inne på något problematiskt! Våra instinkter handlar om vår överlevnad i den här fysiska världen, Om folk slutar ha sex så finns det snart bara gamlingar kvar och de kan då inte klara sig. Så det går ju inte. Om vi slutar äta så dör vi (nu bortser jag ifrån att det finns folk som säger att de klarar sig utan att äta!). De automatiska funktioner, som kroppen har och som driver oss mot det som vi kallar för sinnestillfredsställelse, är till för att vi ska överleva. Alla våra inbyggda egenskaper främjar vår fysiska överlevnad, även intuition och klärvoajans.
Eftersom egenskaperna är viktiga för att vi ska kunna klara oss bra, så ger de oss denna sinnestillfredsställelse, som vi ofta kan associera till njutning och lycka. Om de inte gjorde det så skulle de inte fungera och vi skulle inte klara oss. Om vi inte hade en stark inneboende drift att äta så skulle vi svälta ihjäl.
Så vad vill då dessa yogis, som varnar för sinnesnjutning? Att vi ska bli sjuka, svaga och dö?

Råden om asketism gäller inte alla

Yoga betyder ok. Det betyder att man har pålagts ett tungt ok att bära och detta ok består då av att avstå från sinnesnjutning. Det kallas ok för att man tycker att det är jobbigt att avstå från allt som lockar. Det är tungt att bära. Men nu ska man komma ihåg att detta främst är en undervisning för yogis och inte för dem, som lever familjeliv.

Man får välja vilken väg man ska vandra

Det är en yogi, en mästare, som undervisar sina adepter, som är intresserade av att fasta och späka sig för att uppväcka den inre förmågan att kunna se mer av verkligheten. De vill också bli upplysta lärare och till det krävs högre kunskap, att vakna och kunna se, vilket i sin tur kräver det som brukar kallas för "purification of the soul", att man ser till att man har en "ren själ". Det kan liknas vid att tvätta fönster. I kristen esoterik liknas det också vid att komma ut ur snårskogen och gå upp på berget Monsalvach, en mödosam vandring, som kan liknas vid att bära ett tungt ok eller tungt kors. Historien om Jesus ser ut att vara tagen direkt från äldre yogakunskap.

Det handlar om att lära sig att se

Ska man vara en yogi så får man, åtminstone tidvis, köra hårt med den här metoden och det kan då innebära att isolera sig i en grotta för att undvika att bli påverkad och frestad av alla dessa världsliga nöjen som bjuds. Man minimerar sinnesnjutning så mycket som möjligt. Man minimerar sin upplevelse av den fysiska världen och man kan även vara i trance långa perioder ungefär som "den lille Buddha". Man är alltså inne på att "avstå från världen" till förmån för att uppleva ett inre uppvaknande, som vi vanligen har kallat för upplysning, enlightenment. Buddhi innebär att vara vaken och medveten och när man är det så kan man se = vidya. Det är två olika ord som betecknar samma tillstånd. Man är upplyst.

Mörkret har kidnappat ljuset

Upplysning är ett begrepp som upplysningsfilosoferna senare har kidnappat och omvandlat till dess motsats, dvs att upplysning skulle vara att bli upplyst om hur materien fungerar. Det har att göra med ett extremt intresse av den fysiska världen, som man undersöker så mycket som det går, helst med mikroskop. I dag har ordet upplysning kommit att betyda att man får veta något, vad som helst.

Konsumera mera!

Enligt den indianska mytologin skulle detta kunna jämföras med en mus som använder förstoringsglas för att bättre kunna se hur de närmaste grässtråna är konstruerade och den intelligentaste musen kommer att upptäcka hur man kan manipulera gräsfröna för att växa bättre och smaka bättre. En annan intelligent mus uppfinner en metod för att bättre kunna lagra stora mängder med frön. De manliga mössen utvecklar större muskler för att kunna försvara dessa frölager och så kan det fortsätta på det sättet. Denna upplysningsfilosofi handlar i sin förlängning om att helt fokusera på det materiella: sex, mat, bostad, trygghet, nöjen, försvar.
Men det är inte detsamma som den upplysningsfilosofi, som Buddha har blivit berömd för. Man har kidnappat begreppet och givit det ett nytt innehåll, som gynnar industrin och bankerna.
Det är många begrepp som byter innebörd på det här sättet, det är vanligt, det pågår hela tiden och det gör att vi inte ens kan förstå gamla texter på vårt eget språk. Allt förvanskas.

Den sanna läran förvanskas

Det har gjort att indiska yogis helst ser att man går i lära hos en mästare, som då har till uppgift att se till att man lär sig på rätt sätt. Man vill inte att den gamla läran, som kan vara nedtecknad under DvaparaYuga när mänskligheten hade ett högre medvetande, ska bli förvanskad.

Men ur ett globalt prespektiv så blir den ju det ändå, just på grund av att det går mycket bättre att göra karriär som guru, lärare, föredragshållare eller predikant om man presenterar egna tolkningar. Då blir man intressant och man kan då också lättare bli alphahannen i en flock beundrare och lärjungar. Om man vill göra karriär som lärare så är man, i dag i vårt samhälle, nästan tvungen att ha egna tolkningar så att man har något "eget" att komma med.
I det gamla Indien ansågs det däremot förkastligt att använda egna tolkningar för att förvanska gammal visdom. Det var något som blev möjligt när man började skriva ner det som tidigare hade varit muntlig tradition. Med tiden kunde ju nästan vem som helst läsa och tolka och man behövde inte längre sitta och späka sig i en grotta för att få veta något. Kvaliten på kunskapsförmedlingen sjönk och vi gick in i KaliYuga där moral och sanning bara har ett ben att stå på (av fyra).

Man kan inte se det man inte kan se
Man kan inte förstå ett medvetande som man inte har

Man kan undersöka begreppen och orden väldigt noga och utgå från vad de riktiga lärarna har sagt om dem. Men här har vi ändå ett problem, nämligen att hur bra att begrepp än förklaras så kan det ändå inte förstås av en person som inte har ett medvetande som korresponderar till just begreppets gamla, ursprungliga betydelse.

Hur ska du kunna förstå ett medvetande som du inte har? Hur ska du kunna se något som du inte ser? Hur ska en örn kunna förklara för en mus hur jorden ser ut uppifrån? Det enda han kan göra är att ta med musen på en flygtur, men en sådan fantastisk upplevelse innebär ju också sista resan för musen som efter en stund har blivit fågelmat.
En yogis övningar kan också ge effekter som ligger nära en dödsupplevelse.

WakanTanka och musen

Om man översätter ordet vidya till vissa indianers mytologi så blir det "örnens egenskap", som man då refererar till som WakanTanka, medan avidya blir musens egenskap, dvs att den har ett väldigt begränsat synfält så att den kan sägas leva i mörker. Den kan inte se världen ordentligt.

Ordet vidya hör, som sagt, ihop med det förindoeuropeiska ordet weid- som betyder att se. Det är samma rot som i orden visdom, vis, vision, video, veda och latinets videre..Ordet dum är motsats till intelligens, men inte till visdom. Man kan använda o- för att beteckna en motsats, så man kan säga att någon är ointelligent, men inte ovis och därför tar vi då i stället ordet dum, som blir fel.

Vi har inget bra ord för motsatsen till visdom

Svenska språket kanske inte har något bra ord för att beteckna ovisdom. Mörker skulle vara riktigt, eftersom mörker egentligen är avsaknad av ljus och därmed avsaknad av att kunna se, men det ordet går inte heller så bra att använda eftersom "ett mörkt sinne" hos oss vanligen betecknar en rätt så kraftig form av ondska, elakhet och illvilja och kanske även en allvarlig depression med mörka känslor och mörka tankar. Vi lever nu i KaliYuga, som även kallas mörkrets tidsålder, men folk har vanligen inte den åsikten att vi alla lever i mörker. Men om man ska analysera gamla indier så bör man veta att de hade den åsikten.

Det handlar om medvetandet och inte om tankeförmågan

Avidya handlar alltså inte om att vara dum, som en motsats till att vara intelligent. Det handlar om att ha en väldigt begränsad syn, dvs att leva i mörker och okunnighet. Det handlar om kroppens energier och om hur medvetandet fungerar. Det är medvetandet som kan ha mer eller mindre ljus.
Det handlar om fogpunktens placering och det är något som hör till kroppens energisystem. Ju närmare en punkt i hjärtat den är desto mer kan man se. Den punkten tycka vara det som på sanskrit heter hRdaya. Här beskrivs det så: "När fogpunkten ändrar läge, möjliggörs varseblivning av en helt annan värld - lika faktisk och objektiv som den vi vanligen uppfattar", men detta är ett citat från en text som handlar om indianska trollkarlar. Även här används verbet se.
""De gamla trollkarlarnas viktigaste landvinning var att bli varse tingens energiessens. Denna insikt var av en sådan betydelse att den kom att utgöra själva trolldomskonstens grundpremiss. Nu för tiden skaffar sig trollkarlarna verkligen efter livslång övning och självdiciplin förmågan att bli varse tingens essens, en kapacitet som de kallar seende."
Intressant att notera att man finner samma begrepp hos både indianer och indier: att det är disciplin som ger detta seende. Disciplin är detsamma som att bära ett ok (yoga),.Det är något tungt (jobbigt).

Musen kan inte förstå vad örnen pratar om

Vidya handlar alltså om att kunna se och att ha en visdom som är grundad på ett större inre ljus. Man har upplevt någon typ av uppvaknande så att man plötsligt har fått mer av örnens prespektiv. Något har hänt så att man ser mer! Och vad man ser, det vill man då också gärna berätta för andra, men hur ska de andra mössen kunna förstå något om en örns perspektiv? Mössen tolkar detta i enlighet med den förståelse som de har och enas om att örnens lektion handlar om skillnaden mellan intelligenta möss och dumma möss.

En intelligent mus tycker anturligtvis att en dum mus är dum, för att den är ointelligent. Detta kanske även den dumma musen kan förstå. Den kan känna sig dum.
Men en örn kan tycka att en intelligent mus är omedveten. för att den saknar visdom och det är något som inte ens den intelligenta musen kan förstå. Den som lever i högt gräs och jordgångar vet inte vad det innebär att se jorden från ovan.

We think with prana, we think with energy.

Energy and mind move together.
Yogi Amrit Desai

The heart has it's reasons

of which reason knows nothing.
Pascal

Sometimes the heart sees

what is invisible to the eye.

H Jackson Brown Jr

What stronger breastplate

than a heart untainted
Shakespeare

Einstein and God on Facebook - About discussions about The Truth.

"Professor : You are a Christian, aren’t you, son?
Student: Yes, sir.
Professor: So, you believe in GOD?"
....   and then it ends by saying:"By the way, that student was EINSTEIN."
That is how the story ends on Facebook.  As I suspected that this could not be from Einstein I just googled on it and... of course not.
The full story from a Christian site can be read here.

The student was not Einstein. This is a story that circulates on the net, especially on Christian websites, and usually, they just say that it is a conversation between an atheist professor and a Christian student.

At first sight, I found the story nonsensical as it is the same story that I have already heard hundreds of versions of for 50 years and they have been going on for at least 300 years. The same wheel is just going round and round obviously forever. Why? What is wrong?

First of all you cannot use a word and then claim that this word means something that does not exist. Every real word (that is being used) means something so the first question is: what does it mean?
You will have to agree upon the precise meaning of it, otherwise, you cannot discuss it. The talking is doomed to fail if you do not know what you are talking about. As in this case where the whole discussion is nonsensical and probably invented by some Christians.

The problem is also that the word "believe" has two different meanings, which means that you have to know which one you are talking about. Usually, the difference is indicated by a preposition, but people don´t seem to notice that. "I believe this" or "I believe in this."

1.
"I believe this!" = "I believe that this is true". (I believe that the gas is finished in my car!")
In this way, you can believe something that you are not interested in and almost never think about. Your belief is falsifiable.

2.
"I believe in this!" = This is the picture or story that I constantly feed myself with, it is my inner vision, the spirit of my energy, my spiritual food. Ex. "I believe in Krishna!"
Your belief is not falsifiable.

"I believe that Krishna is in another dimension dancing on a meadow playing the flute".
Here the preposition is dropped so we cannot know if this belief is the first one or the second one and the confusion starts.

The question "Do you believe in God?" belongs to number 2 and is OK. (But we have to agree on the meaning of the word.)

In the sentence "Is God good?" both the noun and the preposition are dropped and we no longer know what we talk about, and we forget where we are and take for granted that we are talking about number 1, so any answer triggers attempts of falsifications of it.

It is the same in Swedish, but I would guess that there are other languages that can make a better and more clear distinction about the two sorts of beliefs.

In the old times it was not so that this word had a double meaning.

"Believe" is from Old English belyfan "to have faith or confidence" (in a person) and it can be traced back to PIE-root leubh- , meaning to care, desire, love. So the words "believe" and "love" are from the same Indoeuropean root.
Believe = "accept as true" is from the Middle Ages, from around 13-1400. From the dawning of a strictly materialistic view upon reality.

Did Einstein say anything about God?

A famous quote from Einstein about God is this:

‘The word God is for me 

nothing but the expression 

and product of human weakness’