PRIMÄR, FRI, SJÄL OCH SALIG Vad betyder orden egentligen?

Ordets kärna är den äldsta roten, den urindoeuropeiska.

PRIMÄR

Primär, av latinets primus, kommer av roten per- som betyder före, framför, först och som sedan blev roten preis- och sedan på latin blev pri-, som också betyder före.
Ordet prins betyder också först. Han är den första personen och det är även en furste. Så orden prins och furste har samma betydelse.

Roten per- finns i fem olika varianter med fem olika betydelser.
1. före, framför 2. att leda 3. att försöka, att riskera, 4. att slå 5. att sälja.

Man kan säga att per- då har börjat utveckla sig och användas i olika betydelser, som sedan också har ändrat roten så att dessa varianter har bildat ord med olika betydelser.

Om man känner efter vad dessa fem varianter av per- har gemensamt, så är det en kraftig utgående energi, som skulle kunna associeras till orden före och framåt. En ledare är den som går före när han leder andra och här tar han risker och det kan handla om något som han "slår" på (mot) eller så kan man sälja något och då bör man ju också vara framåt så att man kommer före någon annan. Roten tycks associera till en utåtriktad, aktiv sinnesstämning (som kanske då är triggad av att man vill komma först eller slå sig fram?) Det finns i ordet perforera.

FRI

Ordet fri, frid, friend och Frigg kommer av en helt annan rot som är pri- och som betyder älska och som hör ihop med sanskrits priyah (älskad, egen). Pri och Pr finns i jättemånga ord på sanskrit (lång lista). Material objects dear to the mind: manas-priya.

Det är alltså två olika urindoeuropeiska rötter, som har olika betydelser. per- och pri-.

SJÄL

Vad beträffar ordet själ så menar språkforskare att det kommer av ordet sjö, på grund av att man ansåg att sjön var en uppehållsplats för själarna när de inte var här. Det skulle betyda "från sjön" och det tyska seelisch är ju också likt ordet See. Den direkta motsvarigheten på svenska skulle ju bli sjölig, alltså ordet sjö plus en ändelse. See-lisch = sjö-lig. Ordet kommer från det urgermanska saiwaz.

Klein, som kunde handskas med 40 språk, hade åsikten att det betyder "från sjön" eftersom den var "a dwelling-place of souls in ancient northern Europe. "

På ett annat ställe hittar jag detta:

"Herkunft: mittelhochdeutsch sēle → gmh, althochdeutsch sēla → goh, weitere Herkunft unsicher; womöglich von germanisch *saiw(a)lō, einer Ableitung des Wortes für „See“; Nach alter germanischer Vorstellung lebten die Ungeborenen und die Toten im Wasser: die zum See Gehörende = die Seele. "

SALIG

Salig däremot heter selig på tyska och att ordet bara har ett e tyder på att det har ett annat ursprung. Det är gammalhögtyskans sali = lycklig, Gotiska sels = snäll. Gammalengelska gesaelig. Urgermanska saeligas. Medelhögtyska salig. Det är samma ord som silly och alla de gamla orden betyder lycklig på olika sätt. Den gamla roten ser ut att vara sael-.

Merkurius är gudarnas budbärare

Att lätt kunna bli distraherad är den negativa synen på en egenskap, som kan sägas vara grundläggande för en Tvilling, som styrs av Merkurius. Man håller på med något och så plötsligt blir man bortdragen därifrån, dvs distraherad, och glömmer vad det egentligen var som man höll på med. Det kan upplevas ungefär som att man utan avsikt råkar kliva upp på en rullbräda i utförsbacke.
Men en energi eller en egenskap måste inte bara vara negativ, så man kan fråga sig vad då den positiva varianten av distraktion kan vara.

Ordet betyder att man blir dragen bort från något, "åt ett annat håll", men om man blir det så blir man ju även dragen till något, till något annat, och det är här som vi kan finna Tvillingens positiva sida. Det är förmågan att snabbt kunna hoppa upp på en förbifarande rullbräda och hänga med och se var man hamnar. Det kan vara både positivt och negativt - det beror på hur man ser det och vad man har för intention.

Men rullbrädor har inte funnits så länge så astrologin har då i stället föredragit att dra paralleller till vinden och molnen. Somliga är då stadigt förankrade på jorden och dras inte med av vinden när den far förbi, medan Tvillingen lätt kan bli bortdragen av den. Vart vinden far vet man inte och man kan hamna på vilket moln som helst. Dessa moln kan vi kalla idéer, men att koncentrera sig på en idé kan också vara att landa i den och fastna, i alla fall för en stund. Om man använder den symboliken så kan molnen ses som dörrar, som man kan flyga in igenom för att hamna i andra världar.
Nu menar jag inte andra världar i stil med att man börjar se trollkarlar, UFOs, änglar och spöken. Det är en annan typ av "andra världar". Jag menar att man hamnar i andra mentala intressesfärer. Olika idéer och åsikter är som olika världar och förr i tiden använde man ordet "andar" eller "gudar" för sådant, men i undervisningen använde man sagofigurer, alltså personifieringar.
Jag tar ett exempel.

Jag fokuserar på att plantera blommor i trädgården och hela min tankevärld består av tagetes, ringblommor, liljor, begonior och jordsorter. Jag gräver, petar och vattnar och händerna är jordiga. När mina tankar vandrar omkring så går de till andra rosor och nejlikor och nya påhitt som man kanske kunde bygga/plantera/gräva. Jag sitter och planerar vad jag ska göra härnäst.
Så plötsligt kommer någon där i gräset. En kompis. Vill bara hälsa på och prata. Så vi går in och jag tvättar av mig jorden och sätter på kaffe. Kompisen säger några ord om Putin (som i vanlig ordning var på tidningens rubriksida i affären, där han nyss hade varit.)

Nu skiftar hela mitt sinne och en annan del av hjärnan aktiveras, antar jag för det känns så. Allt vad jag kan tänka på är nu rapporter, artiklar och intervjuer om Donbas, Kremenchuk, missiler, AZOV, Zelensky, Biletsky, Kolomoisky och Putins tal. "Vad var det nu egentligen han sade?" Jag vet ungefär hur det lät och hur hans uppsåt kändes. När jag hörde det så kunde jag känna hans uppsåt, dvs jag kunde uppleva hans känsla, men nu vill kompisen ha länken till det och den kan jag inte hitta. Jag har ju alldeles nyss blivit bortförd från blommornas värld och på någon minut landat pladask in i något, som jag hade glömt.

Eftersom krigspolitik och blomsterodling ligger långt från varandra så går det inte så bra att byta så snabbt så jag tappar bort mig och minns inte längre vare sig vad Zacharova sade eller vilken jord man ska ha till pioner.

När kompisen har gått sin väg har jag tappat intresset för gudomligt vackra blomsterland, men heller inte lyckats att helt få igång minnet av hur det egentligen var med smällarna i Donbas. Jag känner mig borttappad och börjar skriva ett kåseri om hur det upplevs att tappa bort sig.
Distraherad betyder bortförd. Förd bort från något. Men att bli förd BORT från något kan ju också betyda att man blir förd TILL något, till något nytt som man inte hade tänkt sig.

Detta med att kunna föras omkring är Tvillingens grundegenskap, att kunna lätta och föras iväg av den vind, som råkar fara förbi. Så vad är det då som kan vara bra med det?

Tvillingarna styrs av Merkurius, som också kallas för "Gudarnas Budbärare". I dag skulle vi inte använda de orden, vi skulle snarare associera den egenskapen med journalistik och då närmare bestämt med den journalistik, som innebär att man far omkring och "går in i" olika tankesfärer, för att sedan kunna skriva eller prata om hur olika grupper fungerar och vad de tycker och tänker.
Somliga journalister reser omkring i den fysiska världen och intervjuar och filmar, medan andra sitter kvar vid en hemmadator, där de analyserar och "för vidare" det som de hittar inom olika tankeområden.

Och nu kommer jag till den egenskap, som Tvillingen kan tycka vara negativ, nämligen att så lätt kunna bli bortförd (från det man egentligen höll på med). Så fort man har fått koll på något och fått igång inspirationen om den saken, då ... POF ..., händer det något som gör att man far iväg till något annat. Vad kan det då vara för positivt med det?

Jo, det positiva är ju att man över huvud taget har denna egenskap. Det är inte alla som kan bli bortförda på ett sådant sätt att de verkligen klarar av att hamna i "något annat" på ett sådant sätt att det ger insikter i detta ny. Min erfarenhet säger mig att detta farande hit och dit inte går att styra, därför att allt styrande innebär ett mentalt tvång, som då ser till att inspirationen förvinner.

Vad man kan göra är att ha en trigger, som man reagerar känslomässigt på och som då också startar upp det minne som det är associerat till. Så fungerar medicinmännens "medicine items" och de kristnas ikoner och datorns ikoner är en direkt motsvarighet till detta, till hur vårt sinne fungerar.

Men om man plockar fram alla sina medicinföremål och breder ut dem omkring sig så fungerar det inte så bra och det fungerar heller inte så bra att sitta vid en dator och trycka på precis alla ikoner som verkar kul. Det blir "andefattigt". Ande är detsamma som energi och den energin kommer när man tar in en ande, dvs när man dras in i något som man fokuserar på. Det hör ihop med inlevelseförmåga, inspiration, förståelse och kreativitet. Om man fylls av energi och information så vill man även ge ut detta.

Så Tvillingens uppgift är Merkurius energi, att fara omkring med den mentala vinden för att hämta och lämna information och utan att ha den egenskapen att bli bortförd eller bli förd hit och dit, så skulle det ju inte fungera.

Men ofta så använder jag örnens egenskap för att stiga högt så att jag från ovan kan blicka ner på alla moln och fundera över vilket moln jag ska välja att landa på. Vad ska jag göra? Vad är det som det är någon mening med? Ska jag gå till Facebook och skriva ett inlägg om Ukraina och Putin? Ska jag åka och köpa blommor? Är det kanske bättre att jag målar en tavla? Jag kanske ska ägna dagen åt att skapa ett nytt mönster? Eller är det bättre att städa? Eller sortera några tusen bokmärken i datorn?
Mycket tid kan gå åt till den typen av dagdrömmeri. Här kan man titta på de olika aktiviteterna som står till buds och om jag då far omkring på det sättet så kan jag kolla om det finns något som ger en liten kick när jag visualiserar det. Det betyder att det kan vara ett möjligt område. Här finns en gnista energi, som det kan gå att blåsa på så att den växer.

Men då måste jag ju ändå välja och det är då väldigt bra om jag kan hitta en bra anledning. Jag kan nog hitta på en anledning, enbart för att kunna bestämma mig.
Jag har funnit att om jag landar nånstans, dvs får upp koncentrationen, så måste jag fokusera mig och snabba mig på så mycket som möjligt innan "hela grejen försvinner".

Det finns en annan metod, som inte direkt handlar om att bestämma sig, och det är det, som vi brukar kalla "doing without doing", en metod som jag just nu har börjat titta närmare på. Det innebär att jag inte bestämmer mig. Om jag inte vet vad jag ska göra så kan jag ju städa litet eller göra "vadsomhelst" och om det då skulle komma en vind så är jag fri att höja seglet hänga med.

Men jag tror inte att den metoden kan vara en rekommendation till alla. Man måste ha ett "övergripande ideal" och då styrs man huvudsakligen det. Jag tror att det är den sortens upplevelse som folk refererar till när de pratar om Jesus. "Det är inte jag som bestämmer vad jag ska göra - det är Jesus!"

Men vilket ideal du än har så kommer du att styras av det! Den ukrainska AZOV-bataljonen styrs också av ett ideal när de mördar ryssar. Det betyder att vi nu har kommit fram till att det som egentligen är viktigast, det är vilken ande man tror på, dvs vilket ideal man har fyllt sig med  Detta ideal blir som en kapten i ditt inre, det kommer att styra din båt genom att automatiskt vända dina segel åt "rätt håll", som då blir den riktning som är i koherens med den andens egen vilja. Man säger då att "den verkar genom dig!" Det kan vilken ande som helst göra, men den kan inte ta dig i besittning  om du inte själv bjuder in den och det är det som är grunden i "psychic self-defence".

Vad menas egentligen med avidya?

Såg just en video där en psykolog berättar att han översätter ordet avidya med dumhet. Jag vill hävda att denna översättning inte är så särskilt bra eftersom man kan ha en hög IQ och en bra utbildning och bevisligen inte vara dum, men ändå vara behäftad med egenskapen avidya.

Man är inte dum bara för att man är blind.

Helt korrekt kan man visserligen inte översätta och det beror ju på att de olika språken inte använder sig av samma termer och inte ens av samma sätt att tänka. Men man kan ju ändå försöka att hitta ett ord som så nära som möjligt motsvarar ordets betydelse som är att man inte kan se. Man är inte dum bara för att man är blind.

Avidya betyder att man inte kan se

Att översätta avidya med dumhet kan leda fel eftersom det inte ger en riktig förståelse av vad ordet egentligen betyder. Med dumhet brukar vi vanligen mena motsatsen till intelligens, men vidya betyder visdom och inte intelligens. Det betyder att man ser mer, vilket man gör när det finns mer ljus, så vidya kan associeras till begreppet ljus och då till ordet upplysning, men också till buddhi, att vara vaken, observant och medveten, eftersom man då har öppnat ögonen och ser mer. Buddhi kommer av roten bheudh-, medveten, medan roten i vidya är weid- som betyder att se. Så avidya handlar om att det är något man inte kan se. Det finns en "högre synförmåga", vidya, som man saknar.

Vi har nog inget bra ord i svenskan

Men i svenskan har vi kanske inga bra ord som skulle kunna betyda ovisdom och oupplysning. Det begrepp som ligger närmast skulle då varasömn eller blindhet, dvs att man inte har öppnat ögonen. Den gamla betydelsen av ordet "dum" är "stum". " The Old English, Old Saxon (dumb), Gothic (dumbs), and Old Norse (dumbr) forms of the word meant only "mute, speechless". Men i dag används ordet som en motsats till att vara intelligent och inte som en motsats till att "ännu inte ha vaknat". Att vakna är inte att "tänka bättre" - det är att plötsligt "se mer". 
Här kan man också associera till Bibeln: "När en blind leder en blind så faller båda ..."

Det vi kallar intelligens är inte alltid det bästa

Några datasnillen som utvecklar ett vapen som kan förvandla en hel stad till sot och aska kan ha en väldigt hög IQ. Vapenföretagets marknadschef kan också vara extremt intelligent, dvs ha en väldigt hög IQ. Intelligenta forskare kan utrota hela naturen med sina smarta uppfinningar av kemiska biocider. Dessa människor brukar i vårt samhälle inte kallas dumma. De är intelligenta, men man kan ändå säga att de saknar visdom, att det är något som de inte kan se.

Intelligens tillhör den fysiska världen och gynnar den egna kroppens och gruppens överlevnad, gärna på bekostnad av andra. Naturen är sådan. Visdom är däremot en egenskap som gynnar själens överlevnad och utveckling på ett annat plan, samtidigt som den är kopplad till att se på den övriga världen och naturen med altruistisk godhet och medkänsla (metta/maitri). Vidya och buddhi, att kunna se och att vara medveten kan kopplas till varandra.

Vårt samhälle har blivit väldigt destruktivt och det sägs att vi snart till och med har utrotat oss själva. Det tycker vi är dumt, eller hur? Intelligens och dumhet anser vi vara motsatser, men här kan vi också se hur destruktiv intelligens kan vara. I dagligt tal kan vi kalla det för dumhet, men det handlar ju då om slarvigt talspråk där man inte är så noga med orden. Man förstår ändå ungefär vad man tror att man menar. Men om man vill ha en riktig översättning får man vara litet mer noga.

Dumhet är motsatsen till intelligens Det skulle kanske inte vara så dumt om mänskligheten hade mer av denna dumhet för då skulle alla dessa, de värsta av våra dödsmaskiner, inte kunna ha uppfunnits.

I dag, i Sverige, kan vi ofta också använda ordet dumhet som motsats till visdom, men det beror på att vi inte bryr oss om vad orden egentligen betyder. Ordet dumhet är en bra motsats till intelligens men inte till visdom. Omedvetenhet skulle då vara en bättre översättning av avidya, men det ordet innehåller heller inget som kan kopplas till verbet se, vilket kunde vara önskvärt.

Jag gör en jämförelse med indiansk mytologi för att visa det sättet att tänka.

Visdom är att man har ett större synfält, man ser mer av verkligheten. Det är den motsatsen, som hos indianerna betecknas med musen och örnen. Musen är nere i gräset, och även under marken i sina gångar, och kan därför inte uppfatta mer än den allra närmaste omgivningen. Man kan säga att det är ett visst mörker där nere. Avsaknad av ljus. Och det finns inte heller någon utsikt, den ser bara en massa gräs omkring sig.

Örnen gillas av indianerna, den kallas WakanTanka och åkallas i pipceremonier. Här handlar det inte om att man skulle be om att man vill att en örn ska komma flygande och skrika ut någon sanning och det handlar inte heller om att världens skapare skulle se ut som en örn. Vad man gör är att man vill komma i koherens med den energi, med det medvetande, som örnen representerar, detta då genom ceremonier och åkallan och kanske även shape shifting, dvs att ens medvetande går in i örnen så att man upplever verkligheten genom den och därigenom får en bättre utsikt med tillhörande insikt.

Vad är det för medvetande?

Jo, det är att man har ett vidare perspektiv på världen, man är uppe i ljuset och kan se hela landskapet från horisont till horisont, många mil. Örnen kan alltså överblicka verkligheten bättre än något annat djur. Den kan se mer. Eftersom den flyger högt kan den också sägas befinna sig närmare solen, dvs närmare ljuset. Det är den här egenskapen, som man åkallar, en vidgad synförmåga, som i vårt språk inte bara kan översättas till intelligens. Vi har ett bättre ord för det och det är upplysning samt att vi även säger "högre medvetande". På det materiella planet kan det liknas vid att vakna, dvs att man öppnar ögon som tidigare (på natten) varit stängda. Solen lyser in genom fönstret och ljuset gör att man vaknar och kan se sådant som man tidigare (när man sov) inte kunde se.

Vad hindrar oss från vidya, att kunna se verkligheten?

Indiska gurus och yogis har intresserat sig för att mer noga ta reda på hur ett sådant uppvaknande fungerar Exakt vad är som antingen främjar eller bromsar detta? Finns det något särskilt, som man kan göra för att vakna, för att bli upplyst i sitt inre så att man ser verkligheten i ett större perspektiv? Finns det något som bromsar och hindrar oss från att utveckla visdom?

Inte falla offer för sinnesnjutning

De indiska gurus, som har specialiserat sig på detta, har en omfattande lära om vad som i detta hänseende hindrar oss från att utveckla ett större synfält. Det kan sammanfattas som begär och behov av sinnesnjutning (sense gratification), ett både fysiskt, mentalt och känslomässigt beroende av att mer och mer tillfredsställa de drifter, som vi också kallar instinkter, vilket då då fördunklar vårt sinne. Så en hyfsad översättning av avidya kunde vara "sinnesfördunklad", men det blir ändå inte helt riktigt eftersom det inte gäller alla våra sinnen.

Jamen, vi måste ju äta, annars dör vi

Nu är vi inne på något problematiskt! Våra instinkter handlar om vår överlevnad i den här fysiska världen, Om folk slutar ha sex så finns det snart bara gamlingar kvar och de kan då inte klara sig. Så det går ju inte. Om vi slutar äta så dör vi (nu bortser jag ifrån att det finns folk som säger att de klarar sig utan att äta!). De automatiska funktioner, som kroppen har och som driver oss mot det som vi kallar för sinnestillfredsställelse, är till för att vi ska överleva. Alla våra inbyggda egenskaper främjar vår fysiska överlevnad, även intuition och klärvoajans.
Eftersom egenskaperna är viktiga för att vi ska kunna klara oss bra, så ger de oss denna sinnestillfredsställelse, som vi ofta kan associera till njutning och lycka. Om de inte gjorde det så skulle de inte fungera och vi skulle inte klara oss. Om vi inte hade en stark inneboende drift att äta så skulle vi svälta ihjäl.
Så vad vill då dessa yogis, som varnar för sinnesnjutning? Att vi ska bli sjuka, svaga och dö?

Råden om asketism gäller inte alla

Yoga betyder ok. Det betyder att man har pålagts ett tungt ok att bära och detta ok består då av att avstå från sinnesnjutning. Det kallas ok för att man tycker att det är jobbigt att avstå från allt som lockar. Det är tungt att bära. Men nu ska man komma ihåg att detta främst är en undervisning för yogis och inte för dem, som lever familjeliv.

Man får välja vilken väg man ska vandra

Det är en yogi, en mästare, som undervisar sina adepter, som är intresserade av att fasta och späka sig för att uppväcka den inre förmågan att kunna se mer av verkligheten. De vill också bli upplysta lärare och till det krävs högre kunskap, att vakna och kunna se, vilket i sin tur kräver det som brukar kallas för "purification of the soul", att man ser till att man har en "ren själ". Det kan liknas vid att tvätta fönster. I kristen esoterik liknas det också vid att komma ut ur snårskogen och gå upp på berget Monsalvach, en mödosam vandring, som kan liknas vid att bära ett tungt ok eller tungt kors. Historien om Jesus ser ut att vara tagen direkt från äldre yogakunskap.

Det handlar om att lära sig att se

Ska man vara en yogi så får man, åtminstone tidvis, köra hårt med den här metoden och det kan då innebära att isolera sig i en grotta för att undvika att bli påverkad och frestad av alla dessa världsliga nöjen som bjuds. Man minimerar sinnesnjutning så mycket som möjligt. Man minimerar sin upplevelse av den fysiska världen och man kan även vara i trance långa perioder ungefär som "den lille Buddha". Man är alltså inne på att "avstå från världen" till förmån för att uppleva ett inre uppvaknande, som vi vanligen har kallat för upplysning, enlightenment. Buddhi innebär att vara vaken och medveten och när man är det så kan man se = vidya. Det är två olika ord som betecknar samma tillstånd. Man är upplyst.

Mörkret har kidnappat ljuset

Upplysning är ett begrepp som upplysningsfilosoferna senare har kidnappat och omvandlat till dess motsats, dvs att upplysning skulle vara att bli upplyst om hur materien fungerar. Det har att göra med ett extremt intresse av den fysiska världen, som man undersöker så mycket som det går, helst med mikroskop. I dag har ordet upplysning kommit att betyda att man får veta något, vad som helst.

Konsumera mera!

Enligt den indianska mytologin skulle detta kunna jämföras med en mus som använder förstoringsglas för att bättre kunna se hur de närmaste grässtråna är konstruerade och den intelligentaste musen kommer att upptäcka hur man kan manipulera gräsfröna för att växa bättre och smaka bättre. En annan intelligent mus uppfinner en metod för att bättre kunna lagra stora mängder med frön. De manliga mössen utvecklar större muskler för att kunna försvara dessa frölager och så kan det fortsätta på det sättet. Denna upplysningsfilosofi handlar i sin förlängning om att helt fokusera på det materiella: sex, mat, bostad, trygghet, nöjen, försvar.
Men det är inte detsamma som den upplysningsfilosofi, som Buddha har blivit berömd för. Man har kidnappat begreppet och givit det ett nytt innehåll, som gynnar industrin och bankerna.
Det är många begrepp som byter innebörd på det här sättet, det är vanligt, det pågår hela tiden och det gör att vi inte ens kan förstå gamla texter på vårt eget språk. Allt förvanskas.

Den sanna läran förvanskas

Det har gjort att indiska yogis helst ser att man går i lära hos en mästare, som då har till uppgift att se till att man lär sig på rätt sätt. Man vill inte att den gamla läran, som kan vara nedtecknad under DvaparaYuga när mänskligheten hade ett högre medvetande, ska bli förvanskad.

Men ur ett globalt prespektiv så blir den ju det ändå, just på grund av att det går mycket bättre att göra karriär som guru, lärare, föredragshållare eller predikant om man presenterar egna tolkningar. Då blir man intressant och man kan då också lättare bli alphahannen i en flock beundrare och lärjungar. Om man vill göra karriär som lärare så är man, i dag i vårt samhälle, nästan tvungen att ha egna tolkningar så att man har något "eget" att komma med.
I det gamla Indien ansågs det däremot förkastligt att använda egna tolkningar för att förvanska gammal visdom. Det var något som blev möjligt när man började skriva ner det som tidigare hade varit muntlig tradition. Med tiden kunde ju nästan vem som helst läsa och tolka och man behövde inte längre sitta och späka sig i en grotta för att få veta något. Kvaliten på kunskapsförmedlingen sjönk och vi gick in i KaliYuga där moral och sanning bara har ett ben att stå på (av fyra).

Man kan inte se det man inte kan se
Man kan inte förstå ett medvetande som man inte har

Man kan undersöka begreppen och orden väldigt noga och utgå från vad de riktiga lärarna har sagt om dem. Men här har vi ändå ett problem, nämligen att hur bra att begrepp än förklaras så kan det ändå inte förstås av en person som inte har ett medvetande som korresponderar till just begreppets gamla, ursprungliga betydelse.

Hur ska du kunna förstå ett medvetande som du inte har? Hur ska du kunna se något som du inte ser? Hur ska en örn kunna förklara för en mus hur jorden ser ut uppifrån? Det enda han kan göra är att ta med musen på en flygtur, men en sådan fantastisk upplevelse innebär ju också sista resan för musen som efter en stund har blivit fågelmat.
En yogis övningar kan också ge effekter som ligger nära en dödsupplevelse.

WakanTanka och musen

Om man översätter ordet vidya till vissa indianers mytologi så blir det "örnens egenskap", som man då refererar till som WakanTanka, medan avidya blir musens egenskap, dvs att den har ett väldigt begränsat synfält så att den kan sägas leva i mörker. Den kan inte se världen ordentligt.

Ordet vidya hör, som sagt, ihop med det förindoeuropeiska ordet weid- som betyder att se. Det är samma rot som i orden visdom, vis, vision, video, veda och latinets videre..Ordet dum är motsats till intelligens, men inte till visdom. Man kan använda o- för att beteckna en motsats, så man kan säga att någon är ointelligent, men inte ovis och därför tar vi då i stället ordet dum, som blir fel.

Vi har inget bra ord för motsatsen till visdom

Svenska språket kanske inte har något bra ord för att beteckna ovisdom. Mörker skulle vara riktigt, eftersom mörker egentligen är avsaknad av ljus och därmed avsaknad av att kunna se, men det ordet går inte heller så bra att använda eftersom "ett mörkt sinne" hos oss vanligen betecknar en rätt så kraftig form av ondska, elakhet och illvilja och kanske även en allvarlig depression med mörka känslor och mörka tankar. Vi lever nu i KaliYuga, som även kallas mörkrets tidsålder, men folk har vanligen inte den åsikten att vi alla lever i mörker. Men om man ska analysera gamla indier så bör man veta att de hade den åsikten.

Det handlar om medvetandet och inte om tankeförmågan

Avidya handlar alltså inte om att vara dum, som en motsats till att vara intelligent. Det handlar om att ha en väldigt begränsad syn, dvs att leva i mörker och okunnighet. Det handlar om kroppens energier och om hur medvetandet fungerar. Det är medvetandet som kan ha mer eller mindre ljus.
Det handlar om fogpunktens placering och det är något som hör till kroppens energisystem. Ju närmare en punkt i hjärtat den är desto mer kan man se. Den punkten tycka vara det som på sanskrit heter hRdaya. Här beskrivs det så: "När fogpunkten ändrar läge, möjliggörs varseblivning av en helt annan värld - lika faktisk och objektiv som den vi vanligen uppfattar", men detta är ett citat från en text som handlar om indianska trollkarlar. Även här används verbet se.
""De gamla trollkarlarnas viktigaste landvinning var att bli varse tingens energiessens. Denna insikt var av en sådan betydelse att den kom att utgöra själva trolldomskonstens grundpremiss. Nu för tiden skaffar sig trollkarlarna verkligen efter livslång övning och självdiciplin förmågan att bli varse tingens essens, en kapacitet som de kallar seende."
Intressant att notera att man finner samma begrepp hos både indianer och indier: att det är disciplin som ger detta seende. Disciplin är detsamma som att bära ett ok (yoga),.Det är något tungt (jobbigt).

Musen kan inte förstå vad örnen pratar om

Vidya handlar alltså om att kunna se och att ha en visdom som är grundad på ett större inre ljus. Man har upplevt någon typ av uppvaknande så att man plötsligt har fått mer av örnens prespektiv. Något har hänt så att man ser mer! Och vad man ser, det vill man då också gärna berätta för andra, men hur ska de andra mössen kunna förstå något om en örns perspektiv? Mössen tolkar detta i enlighet med den förståelse som de har och enas om att örnens lektion handlar om skillnaden mellan intelligenta möss och dumma möss.

En intelligent mus tycker anturligtvis att en dum mus är dum, för att den är ointelligent. Detta kanske även den dumma musen kan förstå. Den kan känna sig dum.
Men en örn kan tycka att en intelligent mus är omedveten. för att den saknar visdom och det är något som inte ens den intelligenta musen kan förstå. Den som lever i högt gräs och jordgångar vet inte vad det innebär att se jorden från ovan.

We think with prana, we think with energy.

Energy and mind move together.
Yogi Amrit Desai

The heart has it's reasons

of which reason knows nothing.
Pascal

Sometimes the heart sees

what is invisible to the eye.

H Jackson Brown Jr

What stronger breastplate

than a heart untainted
Shakespeare

Einstein and God on Facebook - About discussions about The Truth.

"Professor : You are a Christian, aren’t you, son?
Student: Yes, sir.
Professor: So, you believe in GOD?"
....   and then it ends by saying:"By the way, that student was EINSTEIN."
That is how the story ends on Facebook.  As I suspected that this could not be from Einstein I just googled on it and... of course not.
The full story from a Christian site can be read here.

The student was not Einstein. This is a story that circulates on the net, especially on Christian websites, and usually, they just say that it is a conversation between an atheist professor and a Christian student.

At first sight, I found the story nonsensical as it is the same story that I have already heard hundreds of versions of for 50 years and they have been going on for at least 300 years. The same wheel is just going round and round obviously forever. Why? What is wrong?

First of all you cannot use a word and then claim that this word means something that does not exist. Every real word (that is being used) means something so the first question is: what does it mean?
You will have to agree upon the precise meaning of it, otherwise, you cannot discuss it. The talking is doomed to fail if you do not know what you are talking about. As in this case where the whole discussion is nonsensical and probably invented by some Christians.

The problem is also that the word "believe" has two different meanings, which means that you have to know which one you are talking about. Usually, the difference is indicated by a preposition, but people don´t seem to notice that. "I believe this" or "I believe in this."

1.
"I believe this!" = "I believe that this is true". (I believe that the gas is finished in my car!")
In this way, you can believe something that you are not interested in and almost never think about. Your belief is falsifiable.

2.
"I believe in this!" = This is the picture or story that I constantly feed myself with, it is my inner vision, the spirit of my energy, my spiritual food. Ex. "I believe in Krishna!"
Your belief is not falsifiable.

"I believe that Krishna is in another dimension dancing on a meadow playing the flute".
Here the preposition is dropped so we cannot know if this belief is the first one or the second one and the confusion starts.

The question "Do you believe in God?" belongs to number 2 and is OK. (But we have to agree on the meaning of the word.)

In the sentence "Is God good?" both the noun and the preposition are dropped and we no longer know what we talk about, and we forget where we are and take for granted that we are talking about number 1, so any answer triggers attempts of falsifications of it.

It is the same in Swedish, but I would guess that there are other languages that can make a better and more clear distinction about the two sorts of beliefs.

In the old times it was not so that this word had a double meaning.

"Believe" is from Old English belyfan "to have faith or confidence" (in a person) and it can be traced back to PIE-root leubh- , meaning to care, desire, love. So the words "believe" and "love" are from the same Indoeuropean root.
Believe = "accept as true" is from the Middle Ages, from around 13-1400. From the dawning of a strictly materialistic view upon reality.

Did Einstein say anything about God?

A famous quote from Einstein about God is this:

‘The word God is for me 

nothing but the expression 

and product of human weakness’

Självdisciplin Hur bra är det?

Tänk om man i stället för att plåga sig med påtvingad disciplin, som man måste lyda, kan manipulera det undermedvetna på ett smidigare sätt? 

Ordet disciplin har i 700 år haft betydelse av lydnad, tvång och kontroll.

"Early 13c., "penitential chastisement; punishment," from Old French descepline (11c.) "discipline, physical punishment; teaching; suffering; martyrdom..." 

Åsikten om självdisciplin är vanligtvis denna: Self discipline is necessitated for an individual desiring excellence in life. In absence of self discipline life is like a rudderless boat going round and round in the ocean. 

Det tycks vara så att vi är offer för en massa känslor, som drar oss hit och dit och ställer till en massa elände, men om vi skärper oss och tvingar oss att inte lyda dessa känslor så blir allt bra. Vi ska i stället tvinga oss till att lyda vår vilja. 

En känsla finns alltså redan där och den skapar en vilja, som jag alltså inte ska lyda. Jag ska lyda en annan vilja. Redan här finns ett problem, nämligen att jag tydligen har två olika viljor. Det kan ju kännas som två olika själar.

”Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust, 

Die eine will sich von der andern trennen!” 

Detta känner vi igen från kristendomen. Vi har inom oss två olika viljor och vi kan välja vilken vilja vi ska lyda. Den ena viljan tillhör Djävulen och leder till fördärv medan den andra tillhör Gud och leder till befrielse. Den dåliga viljan är då att göra det som är enklast och bekvämast just i stunden, medan den goda viljan är den högre viljan, som kräver ansträngning och disciplin, dvs man måste skärpa sig och tvinga sig att inte följa lättjans väg. Gud och Djävulen illustrerar att man inom sig har två olika viljor, som står i konflikt med varandra och själv är man indragen i den kampen på liv och död. 

Det finns alltså hela tiden två vägar att välja på, lättjans väg och den jobbiga vägen, som i dag kallas disciplin i stället för Kristi lidande. Det är inte längre Gud man ska uppnå genom Kristus på latin i kyrkan– det är excellence in life genom discipline på engelska på nätet.

Men om principerna är desamma så kan det ju kvitta vad man ger dem för namn. Principerna kan också kallas lättja och ansträngning. Skärp dig nu! Att kontinuerligt medvetet anstränga sig är detsamma som disciplin.

En ansträngning kan vanligen sägas vara ”jobbig” och något jobbigt kan lätt också kallas lidande. Det är något som man måste stå ut med, dvs något man ska lida. På danska har ordet ”lida” fortfarande kvar denna betydelse av uthärda. "Det kan jeg godt lide" = det kan jag gärna stå ut med.”

Kristi lidande heter också Passionsdramat. 

Passion? Hur var det nu egentligen? Passion och lidande är väl inte detsamma – det låter som motsatser. 

Hm... Ordet passion kommer av det latinska pati, som har samma betydelse som det danska lida, dvs att uthärda, att stå ut med. Ordet passion användes för att översätta det grekiska ordet pathos.

Pathos: that which befalls one, a passion, a suffering  Det översätts också med lust. Men i båda fallen handlar det om att lyda den ande man är uppfylld av, that which befalls.

Men i dagens svenska är lust och lidande varandras motsatser. För kristendomen var lust något som gav upphov till lidande och då skulle man ju kunna sätta orden i samma fack. De har med varandra att göra, som ljus och mörker. 

Vad är disciplin? 

Att uppleva något jobbigt, men att man skärper sig och uthärdar det, att man står ut med det? Sedan kommer belöningen i form av Guds himmelrike eller excellence in life. Om man nu använder ordet lida i dess riktiga, gamla betydelse så kan man kalla disciplin för lidande. Det är alltså egentligen inte någon skillnad på betydelsen i Jesu lidande och disciplin. Det är två begrepp med precis samma innebörd. Och om du inte underkastar dig och frivilligt uthärdar (lider) disciplin så får du i stället ett dåligt resultat, som du då ofrivilligt måste lida under (uthärda). Hur du än vänder på saken så blir det något jobbigt i alla fall! Något jobbigt som du måste stå ut med! Och i så fall kan man ju lätt tycka att det bästa är att själv underställa sig ett frivilligt lidande som då är mera kontrollerat och kortvarigt för att sedan efteråt uppleva den ljuvliga belöningen i form av excellence in life. 

Detta fattade man för länge sedan också och så tyckte man att denna fantastiska sanning skulle meddelas mänskligheten varefter alla skulle uppnå excellence in life, som man kallade Guds himmelrike, och alla skulle bli lyckliga. Jesu lidande är så att säga att vända på kakan så att lidandet kommer först i stället för sist. Ungefär som att först sätta in pengar på banken för att senare kunna använda dem, i stället för att först göra slut på dem och sedan ha skulder. Dimitte nobis debita nostra...

That which befalls one. 

Indianen och hindun har många att välja på, men kristendomen hade väl mest bara två herrar, som slogs om makten över människans själ: Gud och Djävulen. Det kan vara så att man måste vara passionerad för att uppleva att man har det, dvs man måste ha ganska hög energi, pathos, passion, för att alls kunna sätta sig i samklang, coherence,  med någon ande. Att "gå ner" i trance eller dvala verkar också kunna fungera, men det kanske inte var den saken de pratade om i det här fallet med pathos. Det kanske var goda råd som var avsedda just för den maniske när han blev "uppfylld av ande", som väl var målet med all bön och fasta. Det gällde att bli uppfylld av rätt ande och att lyda rätt ande.

Johannes av Korset hade problem med denna lydnad och han funderade på hur man skulle göra för att lyckas med att lyda Guds röst i stället för Djävulens röst. Men han kom på ett bra knep: ”Du ska inte låta Djävulen veta vad du säger till Gud!” Bingo! Om du förlorar när du kämpar mot honom så kan du ju i stället lura honom! Detta kan översättas till modernt språk (det är inte så krångligt som teologerna tror). 

Det blir väl ungefär samma skillnad som mellan boxning och aikido. Som mellan en hund och en katt. (Hunden går till anfall medan katten bara är plötsligt försvunnen).

Gud är här detsamma som det vi kallar ”högre vilja” eller ofta rätt och slätt ”vad man vill” eller ”vad man egentligen vill”. Den bättre viljan. Det är den bättre viljan som du lyder när du är disciplinerad. Denna högre vilja kräver att du kan stå ut med, uthärda, lida denna disciplin.

Djävulen är det som nu ska hindra dig från det du vill uppnå och det har vi i dag psykologiska termer för. Förr sade man frestelser och i dag kan man säga opioidsystemet eller reptilhjärnan eller endorfinreceptorer eller något liknande.

Johannes av Korset hade problem med att Djävulen lyssnade på vad han sade till Gud och sedan använde den informationen för att ta över. Johannes hade alltså problem med att det undermedvetna tog över när det uppfattade vad han tänkte. Det är ju heller inte omöjligt att han pratade högt framför sitt altare när han bad till Gud.

Så hittade han på något knep för att den onde inte skulle kunna uppfatta detta. Kan det möjligen ha varit att han höll tyst om saken?

Nu kan vi hoppa direkt till hjärnan. Hur ska du göra för att det undermedvetna inte ska veta vad du har för föresats? Svar: Tänk inte på det som du vill undvika! Prata inte om det och tänk inte på det!

Vi kan ta ett vanligt exempel på en konflikt mellan tanken och känslan eller mellan pannloberna och amygdala eller mellan det högre jaget och frestelsen.

Någon som ska sluta röka. Det är bara att disciplinera sig, säger någon. Men det var väl det som Johannes av Korset hade svårt att lyckas med, trots att han var munk och borde vara expert på saken. 

Disciplin är något som kan kännas jobbigt och svårt att stå ut med. 

Om du ska sluta röka så ska du alltså först sluta att tänka på cigaretter. Att tänka ”jag ska inte röka” är detsamma som att tänka på att röka. Att tänka ”jag ska inte köpa cigaretter” är detsamma som att tänka på cigaretter. Och detta meddelande åker direkt ner till det undermedvetna där det triggar igång en respons som ger signaler, som ändrar på din vilja så att föresatsen inte längre fungerar. Nu blir det enormt svårt att hålla löftet och massor av viljeenergi går till att försöka upprätthålla den här disciplinen. Nu är man inne i kristendomens kamp mellan ont och gott och efter ett tag så blir det troligen Djävulen...ursäkta, det undermedvetna... som vinner genom att ta över den uttröttade hjärnan, som har gjort slut på sitt viljekapital. Man tar en cig. för att slippa kampen. Både stress och trötthet gör att reptilhjärnan kan ta över. Mer om att sluta röka längre ner.

Detta med disciplin låter ju bra, lika bra som Gud på Johannes tid, men hur fungerar det? Det kan fungera bra för dem som egentligen inte har någon inre kamp mellan olika viljor. De behöver inte anstränga sig något nämnvärt, men då kanske det heller inte kallas för "disciplin". Man "bara gör", som indiska aghoris.

Ond är ett gammalt ord som egentligen betyder dålig, medan god betyder bra. På italienska finns inte den här dubbla betydelsen som vi har.

Den som redan från början inte är lat, inte är sockerberoende, inte är veteberoende, inte har näringsbrist, inte röker, inte är utsatt för kraftig stress, inte dricker alkohol och inte egentligen har några beroendeproblem.... för den personen så är disciplin inte något problem. Han har inte inom sig två olika viljor som kan börja slåss med varandra på liv och död.

Om han ska disciplinera sig så kanske det bara handlar om att äta litet mindre och litet annorlunda. Det kanske bara handlar om att gå upp kl.6 på mornarna och duscha kallt i stället för att gå upp kl.8 och duscha varmt. Att disciplinera sig kan för denna person vara ett väldigt litet steg, som inte alls går att jämföra med det steget som en heroinist ska ta för att sluta knarka.

Att banta kan för den ena vara ett litet steg, medan det för den som är matberoende / brödberoende kan vara ett steg som är nästan omöjligt och jämförbart med heroinistens jättekliv, beroende på att det är en massa transmittorämnen aktiverade som gör att reptilhjärnan kan ta över. Socker fungerar som knark och det gör även vete (Triticum aestivum ).

Flagellanterna

Om man nu på munkarnas tid upptäckte att det var utvecklande och bra att kunna lida påfrestningar så ville man naturligtvis utveckla den här konstformen så långt som möjligt. Man kunde ju göra Guds behagliga gärningar genom att vara ännu duktigare så att det blev svårare och svårare att lida (uthärda) påhitten. Kanske upplevde man också positiva effekter av det?

I Italien i mitten av 1200-talet kom flagellanterna, som piskade sig själva så att blodet rann. På så vis var man likadan som Jesus på korset och belöningen borde väl då också bli därefter. Det tycker vi låter konstigt, men varför har vi då inte samma invändning mot indianen, som i sin soldans hänger i krokar (örnklor) i skinnet så att blodet rinner? Indianen gör detta för att komma i kontakt med andarna och det lyckas han nog också med eftersom det frisätts både opiater och serotonin av sådant, vilket det naturligtvis gjorde även hos flagellanterna. Serotonin kan ge hallucinationer genom att vara kärlsammandragande och sådana ämnen, som ger syrebrist, användes i mysterietempel.

Den förre påven, den populäre Johannes Paulus, kanske kan komma att bli helgonförklarad och en sak som då kan bidra till detta är att han hade ett bälte som han brukade piska sig med.
 Läs mer i Expressen. 

En kille som sysslar med en extrem form av disciplin, en form som de flesta andra skulle se som självplågeri, och som också noga berättar om hur det fungerar, är ismannen Wim Hof. Han kan simma 30 meter under tjock is i bara badbyxor, han har bestigit Himalaya utan kläder och lär folk att bada i iskallt vatten och vara nakna ute i snön. Han beskriver de fantastiska effekterna av detta.

Måste du ta så drastiska exempel? 

Flagellanter, helgon, heroinister och ismänniskor???

Disciplin måste väl inte vara att piska sig, simma under isen eller sluta knarka? Det kan väl vara något vanligt också, som att fokuserat anstränga sig för att uppnå ett mål. Du kan inte bli bra på något om du inte anstränger dig och har disciplin!

Jaha, men... om nu disciplin har att göra med tvång, kontroll, lidande och eventuell bestraffning så är det principen bakom passionsdramat som vi har återskapat, nämligen Jesu lidande. En ny liten reflektion av principen. Ja, det kan ju vara OK om det är så att hjärnan, själen och psyket fungerar på det sättet. Men jag tror inte att det bara fungerar så.

Det kan nog fungera på annat sätt också och det kan finnas bättre knep att hitta på. Var det inte det som Johannes av Korset gjorde? Han hade märkt att hans disciplin tydligen inte fungerade för att Djävulen visste vad han hade för uppsåt och lurade honom. Men nu skulle Johannes luras tillbaka och knepet han kom på var detta: Säg ingenting om ditt uppsåt! Tänk inte på det! Om du låtsas att det inte finns så blir det heller inte attackerat av den onde. Då skulle han kanske kunna slippa hela den där våldsamma kampen. Och bli som aghoris: bara göra!

Det där har jag testat och det fungerar faktiskt bra! Så det är ett knep på riktigt, men jag använder en annan terminologi för att beskriva det så Djävulen får i stället heta Det Undermedvetna.
Hans medhjälpare kallar jag för signalsubstanser eller transmittorämnen. 

Jag testade det bland annat på att bada i sjön när det var kallt ute och bara ung. 10 grader i vattnet. Men när det var 8 grader eller mindre så gick det inte längre eftersom det började göra ont i musklerna så att det inte gick att simma mer än kanske högst en minut. Så vi kan ta ett enklare exempel! Det intressanta är ju att lära sig att manipulera sinnet / det undermedvetna.

Det kan fungera på vad som helst, som man egentligen inte vill göra. Som att... diska!

Låt säga att du vill sluta röka!

Vänta tills det kommer en dag när du ändå inte är så väldigt röksugen! Nu gäller det att manipulera sinnet! Tänk inte på cigaretter. Låtsas att de inte finns, att de aldrig funnits! Om du kommer att tänka på dem så gå omedelbart över till att tänka på något annat. Det måste gå på mindre än en sekund för att det undermedvetna inte ska uppfatta det.
Undvik allt som det undermedvetna kan associera till rökning. Sitt på ett ställe där du aldrig rökt, gå inte till de lokaler där du brukat röka. Om du brukat röka i ett visst rum hemma så gå inte in i det rummet nu. Drick inte vin eller kaffe om du är van vid att röka i samband med det. Gå till lokaler där det är rökning förbjuden och undvik dem, som står och röker utanför dörren.

Om detta är för svårt så förbered genom att tillåta dig att röka, men bara på ett enda ställe. Det ska vara ett väldigt tråkigt ställe så du kan ta bort all mysig dekor från ett litet rum. Gör rummet tomt eller med en ful tavla, som du inte gillar. Sätt in en stol och ett tomt bord. Här kan du nu få sitta och röka, men du får inte ta med dig något annat än ciggen till detta rum. Ingen dator, ingen mobiltelefon, ingen tidning. Det kommer att bli tråkigare att röka nu och det undermedvetna kommer att tappa bort sina positiva associationer till rökningen (rödvinet och partystämningen och vännerna på facebook).

Eller välj åt dig en rökruta som är några hundra meter från huset. Men det ska vara samma plats hela tiden och utan mobilen. Vänta tills det kommer en dag när du tycker att det egentligen är ganska tråkigt att gå in i det där rummet eller till rökrutan. Då kan du starta den första metoden.

Eller så:

Använd rökningen som en indian. Skaffa en powerplace där du får röka, en plats i skogen. Gör en ceremoni av rökningen och tänk att så fort pipan är tänd så går röken upp till andarna och med den dina ord och tankar. Börja med att kalla in alla andar som finns i de olika riktningarna, sjung en sång och be en bön och fokusera sedan på precis just den ande du vill prata med! Säg vad du vill som passar. Men visualisera inte något som du inte vill att det undermedvetna ska minnas. Känn dig som att du är den som du vill vara och tänk inte på det som du inte gillar. Skicka inte ut någon tanke som du inte vill ska studsa tillbaka till dig!

Avsluta också med att sätta punkt. Det gör indianen genom att säga ”Ho!” och att offra askan till ett träd. Ett bra knep är också att sitta på en filt med starka färger, som man sedan viker ihop och lägger undan, gärna i en brun påse så att filten inte syns. Om det inte går att skaffa någon pipa så kan man ju rulla en cig. själv och då kan man blanda in torkade blad av salvia i tobaken. Man kan också låta salviablad (kanske också med lavendel, granbarr) glöda i en skål (eller ett stort snäckskal ifall man har något sådant) så att det blir litet mera rök. Tag en fjäder och vifta litet av röken över kroppen också, det har en effekt på kroppens elektromagnetiska balans.

Det här är knep, som man kan hitta på, och grundprincipen kan användas i en massa olika sammanhang. Det handlar om att manipulera det undermedvetna i stället för att plåga sig med någon påtvingad disciplin som man måste lyda. En faktor som kan läggas till detta är ens identifikation! Låtsas att du är någon annan. Testa hur det känns. Låtsas att du är den som du vill vara. Det undermedvetna har inte så stor chans att kunna hänga med i en sådan inre shapeshifting. Den vanliga cigarettens ande kan (med indianens språk) inte längre hitta dig!
Ett bra sätt att byta identitet kan vara att ta på sig en helt annan sorts kläder, som passar till den andra (nya) identiteten. Det är det som folk gör när de tar på sig speciella kläder för jobbet, träningen, hemma eller fest. Man byter identitet och beteende.

Det finns en annan variant också;

Tag en liten vit pinne, som liknar en cigarett, och låtsas att du röker. Gör exakt samma rörelser och samma andning. Låtsas! Och känn samma gamla vanliga avslappning i samband med det. Ha pinnen mellan fingrarna och mellan läpparna och dra in.... ett djupt andetag.... känn hur du blir lugn..... ett till djupt andetag.....blååås ut....låtsas att du ser röken ringla mot taket. Du kanske kan tända litet torkad salvia också så att det blir litet riktig rök. Och ett levande ljus? Det är inte alls säkert att det undermedvetna kan känna skillnad på en riktig cig. och en som är på låtsas.

De gamla kristna munkarna kanske inte var så dumma – det var bara att de använde ett språk, som vi nu inte längre förstår. Mycket beroende på att vi översätter orden fel och lägger nya betydelser i dem.

Och vad säger Swami Nithyananda om den målinriktade disciplinen?

" Your reverse calculation about your goal and the activities you need to do is not right! 

With very minimal activity, by the shifted cognition, the results will be huge."

Why you should not expect results
"Understand, actually when we expect the result, our goal, and reverse calculate the amount of work we need to do for the goal, we become tired of working... Aghoris have that tradition: just do, no question of second thought current.
Aghori means simple.

Detta kom i mejl den 27 okt. och det var ju nästan som en kommentar till artikeln:
When you are doing hard work, your brain evolves a method to do it very easily that is called "smart work"... It’s the law of Life. Smart work cannot be picked up from [the] other directly; only when you do hard work, the cognitions will evolve to do smart work."     H. H. Paramahamsa Nithyananda

Ikoner och runor

För tvåhundra år sedan var en ikon detsamma som en helgonbild. Varje helgon var förknippat med en historia, en saga, en myt och representerade en viss idé, känsla och stämning. Detsamma kan man säga om en massa olika gudar i en polyteistisk kultur. Ordet gud är ett gammalt ord, som betyder ”den som åkallas” (troligen av det indoeuroperiska ghu = ropa) så om vi tillber eller åkallar (inkallar) helgon så har vi fortfarande månggudadyrkan, med den skillnaden att vi har ändrat på terminologin och kallar dem något annat. Om kyrkan tillber olika helgon så är det inte sant att man bara tillber en enda gud. Det är bara retorik. Ett polyteistiskt samhälle kan också ha en övergud,som står över de andra och är ”den högste”, i stil med att att solguden då blir i centrum medan gudarna Mars och Venus är mindre. Solen är den som ger energi till alla medan de andra innebär olika egenskaper och känslostämningar. 

Shamaner och diverse trollkarlar kan använda vilka föremål som helst på det sättet. Det viktiga är att föremålet representerar en viss känsla, en viss idé, ett djur eller.... Det är shamanen själv som bestämmer vad en viss grej ska symbolisera. När han tittar på grejen och håller i den så kommer han snabbare och effektivare in i just den känslan än vad han annars skulle ha gjort. En ikon är en genväg. Det blir en intränad reflex och man kan likna det vid Pavlovs hundar. Att en viss grej kan trigga hjärnan (och det undermedvetna) till att på en sekund plocka fram ett minne och den känsla som hör ihop med det, det kan vi ju märka i vårt dagliga liv om vi bara funderar litet på det.

En Talking Stick kan sägas vara en ”indiansk grej” men själva metoden bygger mer på psykologiska insikter och kan fungera i vilken kultur som helst, så i Sverige skulle vi gott kunna kalla pinnen för kommunikationsstav eller talpinne. Men att använda det engelska ordet har den fördelen att man kan googla på begreppet och få information. Så fort man byter benämning på en företeelse så försvinner också den information, som var kopplad till det gamla ordet. Det kan ju vara onödigt för det är mycket på det sättet som vi raderar gammal kunskap. 

Att en Talking Stick är gjord på ett någorlunda uppseendeväckande sätt, med tofsar, färger, fjädrar och pinglor är för att den ska fungera just så som en ikon. Den ska försätta sin ägare och även andra i ett visst tillstånd så att de fokuserar på att det nu är dags för en viss typ av kommunikation. Effekten kommer med tiden om man använder staven enbart på det sättet och inte till något annat. Den kommer alltså att fungera som en ikon därför att den öppnar öppnar hjärnans kommunikationsprogram, men först när den saken är intränad.

De enklaste ikoner vi känner kallar vi skrivtecken eller bokstäver och här i norden har vi de gamla runorna (ordet bokstav kommer av att man ristade runor i en stav av bokträ). Folk i olika delar av norden och i olika tider hade inte kontakt med någon statlig byrå, som såg till att alla symboler och tecken var lika överallt så det varierade precis som språk och dialekter varierar i olika områden. Det fanns ingen centralstyrd, allmän skola och när den allmänna undervisningen växte fram inom överklassen var den baserad på latinet. För att man ska kunna ha ett enhetligt riksspråk krävs att man har uppfunnit tryckkonsten, men det kom inte förrän på 1500-talet.
Ändå så var de tidigaste runorna gemensamma över hela Norden för att senare splittras upp i olika varianter. Och germanskan splittrades upp i svenska, tyska osv. Så vi tycks ha gått från en enhet, som splittrades, för att sedan ha sopat ihop splittret till nya enheter.

De betydelser som var verkliga för folk, när det gällde ord och tecken, var de som var allmänna, annars kunde man ju inte läsa varandras texter.

Om nu bondebefolkningen hade sina runor så är det väl fel att säga att de var analfabeter. De hade andra tecken och läste kanske också på ett annat sätt, läste symboler och inte bara färdiggjorda, långa meningar, som på runstenar och andra grejer. Runorna sägs ha skapats med inspiration från det latinska alfabetet på 100-talet så det måste ju ha funnits ”läskunniga” bland folket även innan läsekonsten började läras ut i kloster och skolor, men att läsa runor var väl inget som kyrkan kallade läskunnighet.

Runor med allmänna betydelser kan man nog använda för magi, det handlar mest om intention och fokus, men egna figurer, som man själv hittat på, fungerar kanske allra bäst eftersom det nog mest kan vara en fördel att inte alla kan se vad man skrivit på någon grej. Det man gör förblir hemligt så att energin fokuseras och man kan heller inte bli anklagad för precis det man ristat och man slipper diskutera saken med andra nyfikna. Tills kristendomen gick till attack mot allt som var ristat med runor! Även om runorna blivit uppfunna med det latinska alfabetet som förebild så har ändå runorna och det latinska alfabetet utvecklats till att för oss fungera som symboler för olika kulturer, vår gamla nordiska / germanska och den latinska / grekiska, som invandrade med kristendomen. Så vi kan använda dem så, skriva med runor för att markera en slags nordisk tillhörighet. Det skulle ju kunna vara lämpligt att det också utvecklades (eller att man bestämde sig för) ett nytt, enhetligt runalfabete så att alla kunde läsa varandras runtexter och att alla visste hur de skulle skriva.

Föremål ger alltid olika intryck (och känsla) beroende på hur de ser ut och vad de är gjorda av och vi påverkas också av historier om föremålen. Det är som förr. Om man vill använda runor så får man väl, i brist på annan överenskommelse, bestämma sig för vilken runrad man gillar bäst, men det speciella med runor är ju att de är symboler, att de visar olika känslolägen, upplevelser, insikter, minnen och att de speglar olika delar av oss på ett sätt som inte de latinska bokstäverna gör (där krävs det ett helt ord för att vi ska reagera). Med hjälp av runor (eller andra symboler) kan vi direkt klämma dit ”en hel historia” med ett enda tecken och det är ju väldigt praktiskt. Det kan jämföras med att vi också kan förmedla en lång historia enbart genom att säga ett enda ord: ”Törnrosa”. Enbart ett enda ord kan sätta sprätt på känslorna hos en person. Vill man sätta sprätt på känslan hos en annan person med en runa så bör man ju veta hur den personen uppfattar den runan. Han ska ha programmerat in betydelsen och så är det ju med alla språk. Det är ingen idé att säga sådant som andra inte förstår.

Jamen magi, då!? Ja, det är väl snarare att kommunicera med andarna och om du bara fokuserar så vet de nog vad du säger. Då är det själva kommunikationen som är det viktiga och inte någon grej eller något tecken. Det man överför kan snarast liknas vid programmerade signaler och även kroppen har förmågan att sända mikrovågor med innehåll, men det krävs att energin är så hög att koherens kan uppstå. En signal kan sticka iväg på mindre än en 
sekund och vi kan också ta emot sådana signaler, även om det kan vara svårt att tolka dem.
En samling tecken eller medicinföremål kan liknas vid en hög med lappar, där du skrivit ner vad du ska fokusera på, eller bilder på kort. Grejerna som ligger där kan inte själva göra något på avstånd. Men i och med att så många känner till runorna och deras betydelser så kan vi använda dem för att indikera olika idéer. Olika typer av teckensamlingar är också symboler och de väcker olika associationer. En tibetansk text och en runrad ger oss direkt olika känslor, tankeströmningar och inre bilder även om vi inte alls förstår texterna. Redan då är man ”på väg nånstans”, in i en speciell sinnesstämning.

Your soul can get into cohesion with any principle/emotion/feeling that you focus on.

Swami Nithyananda

Communication of today

When the physical borders fall we gather in mental groups, that are stronger and bigger than ever (with one group having members in the whole world), and affinity, fellowship and solidarity gets lost in the physical world but refound on the screen, where we find or create our new homeland. It is quite similar to the shamn´s way of creating a medicine wheel, a personal space where only certain spirits are allowed to enter while the other ones get blocked with magical formulas, similar to the blocking of an unwanted person on Facebook with the help of magical clicks that keep your circle safe.

When you talk with a real person in real life you can see and feel what kind of person it is and you can also, to a certain extent, feel how this person is thinking and then you ajust your words to that. You can ”fall into the same mental pattern” if you want to. That personal connection gets lost on facebook, even if you really know whom you are talking with (writing with) because you cannot hear the tone of the voice and all kinds of emotions cannot be shown with just emoticons. You cannot see what mood the other person is in and you do not know from which source he has picked his information.

You can only see the written words and you might not even know if they are written by an old person or a teenager. So you answer to the written words and not exactly to the person.
These words are in a sense ”taken out of the blue” (because the experience of the person is lost) and your answer will come from your own associations, which can come from a point of view that the first person is totally unaware of. And then, eventually, the fight starts between people who would never ever discuss anything with each other in normal life. They would just look at each other and immediately understand that it was not possible to have any spontaneous conversation of value. They would just say: ”Hi, how are you? Nice weather today!”

Another thing is that people are also not really aware of the grammar (at least not in Sweden) so quite often a sentence is not clear – you have to guess what the other person means. Your guessing will be based on your own referencies and not on reality, i.e. what the other person really meant.
And reversed: one person makes a very clear statement and some other people understand something completely different, because they do not bother to read carefully because the guessing has become a habit. Quite often a serious thought with an interesting question can start a thread of nonsensical crap.

People have now learned that it can be ”dangerous” to express deeper thoughts and uncommon values on facebook because it can always lead to an attack from someone with totally different values. Serious subjects can get attacked with foolish poppycock, often from the members of VoF, who are aggressively attacking everything that they do not understand.
You have to express exactly the same opinion as the majority of your friends or the participants of your group otherwise you can get into the same trouble as you would do in real life if you mentioned an idea that was not familiar to the other ones.

Psychologicallt speaking you would be ”cast out of the nest” which in nature (and in our genes) is the most dangerous thing that can happen. A group has to be homogenous to be able to survive in nature and the need for this homogeneity is rooted in our subconscious mind. In past times every area had it´s own religion / mythology, which puched the group members into the same frame of reference. Today we almost have the opposite when everyone has the right to find his own truth to develop his own individuality.

Deep inside we often react on a ”foreign opinion” as if it would be an enemy. This emotional reaction triggers the defense instinct in the other person and then a little war starts and every possibility to understand each other´s points of view are lost and it ends with both thinking: ”It is not possible to talk with you, because you do not want to understand!”
Of course! When the defence reaction takes over you are not even interested in trying to understand because the higher part of the brain is ”cut off” and is no longer functionning. With a Talking Stick it is fairly easy to put an end to this fight and get back to a mutual understanding of each others opinions. When the speed slows down he brain goes back to those frequencies where listening, peace and understanding is possible. A Talking Stick is in a way similar to a microphone. It means full focus on the person who is holding it.

Anyway, our innate reaction patterns seem to have had the effect of scaring people from saying what they really think, being afraid of totally unexpected attacks that can come any time. It can be seen on the Likes on Facebook, where serious topics are avoided and kittens, hearts, flowers and sunsets are favoured. We show the Jungian Persona, the public relations part of the ego, for reasons of personal convenience and for the wish of pleasing others and be liked by them.

Subjects, that should be of the greatest importance for all people to talk openly about, are being tucked away into special groups where all agree upon the same opinion, which gets stronger and stronger within the group. Here you can freely express your unusual opinion and people like what mainstream would dislike. No danger of being attacked (as long as you stick to the same opinion!)
In this way the group also gets more and more far away from the other group that carries the opposite opinion. The gap between them increase because each group consists of an overwhelming amount of information that proves the validity of the own group´s position and attitude.

When you search for something on the net your browser learns to show what you like. If you like fishing and hunting and you often look at films about fishing and hunting YouTube will start presenting all possible films on fishing and hunting and almost not on anything. You will get 100 films on fishing and hunting but probably not one single film about about how to cultivate roses. You will get nothing about how to draw a mandala.

So when you perceive the world through the screen you will get an impression that ”the whole world” is almost fanatic about your idea, in this case fishing and hunting. You might not even be aware that mandala drawing exists!

If you use YouTube you will experience that ”everyone” is deeply interested in your profession, favorite hobby or political opinion. Your browser fully agrees with you!!! So you will believe that the whole world has this interest and opinion. ”The whole world knows what you know, dislikes what you dislike and believes what you believe!!!” That is the impression that your browser gives you.

Then you meet an old friend, who doesn´t have a clue about your interest in fishing and hunting! He hates fishing and hunting and he was up to now firmly safe in his belief that most intelligent people hated the cruel fishing and hunting. His browser overloads him with vegetarianism, peace, flowers, mandalas, mantras, sweet kittens and beautiful sunsets. You get surprised and almost chocked. When you were young, living on the same street, you were equally interested in football and he was your best friend! And now....? How is it possible that he has become so strange? He thinks the same thing about you and you do not even bother to become friends on Facebook. You belong to different groups.

Physically we intermingle more and more across the borders between different countries and and the ”personality of a country, the heart of that country” gets lost (but fought for by nationalists).
When the physical borders fall we gather in mental groups, that are stronger and bigger than ever. We get mentally collected in big bubbles of perception and these bubbles can get into war with each other in the same way as countries always did. In the old times such bubbles were called spirits or gods and we know from mythology and astrology that certain gods can be in conflict with each other. These ”bubbles” work in the same way as religions. Within a bubble people get united, especially when they get into conflict with people from another bubble, another way of thinking, another spirit, another god.

If all people are divided into mental groups, with lost understanding of each others´points of view, the whole situation would get much better if we learned to use the Talking Stick, the ”magical” communication wand, that the Red Indians have taught us to use. I don´t mean that we should carry around our sticks everywhere, but the use of a Talking Stick teaches the mind to keep a slower pace and to listen, to try to understand and not to interrupt others. (Not even by screaming: ”Do not interrupt me!”). It can help to solve the tricky effects of Internet when they spread into reality.

Talking Stick "Wise Grandfather" 

The thing is not only that the one, who is holding the Talking Stick, is the only one that is allowed to speak. An important thing is that the other persons have to listen in such a way that they are capable of showing that they have really understood the first person´s deeper reasons for thinking in a special way. According to Hindu terminology we live in the Age of Kali Yuga, which is said to be the Age of confusion and here are some referencies, some quotations:

”the age of conflicts, wars, genocides, dirty businesses, aberrant social and philosophical systems, the malefic development of knowledge that gets into irresponsible hands.”

Everything tends to become equal, and this equanimity in all the fields and areas is actually the prelude of death. The cities and villages will be filled with groups of bandits and the rapes will be frequent. The water will be very rare. At the end of Kali Yuga, this process is accelerated, and this very acceleration is one of the signs indicating the approaching catastrophe.

The great majority of the new leaders will be of working class origin and they will obstinately pursue the priests and those who gained the knowledge.

Linga Purana says:“the people of Kali Yuga are stimulated by the lowest instincts. They chose false ideas and concepts over the authentic ones, they have no hesitation in persecuting the wise, the envy torments them, negligence, disease, hunger and fear will spread.

The stability and balance of the four classes of society and of the four ages of life will disappear. 

But...

Shiva can destroy only the societies that have gone astray from their purpose, who have broken the natural law.

Read more here:

The Signs of Kali Yuga

Kali Yuga from the Bhagavata Purana