ATT SE DETALJER

Språkkänsla består inte bara av att känna vad någon menar. Det består även av att kunna se och höra vad som egentligen är skrivet eller sagt. Om man bara känner så kan man också känna fel för att man blandar in sina egna fantasier. Sedan tror man att den andra personen har sagt något som hon inte alls har sagt. 

Vanligtvis är det så att man ser felen, dvs de detaljer, som är fel, inom just det område, som man själv har studerat och intresserat sig för, men man ser inte felen (detaljerna) inom andra områden.

En fotograf kan omedelbart se tydliga fel i ett foto och det är fel, som de flesta andra inte tänker på, och en illustratör kan se felen i en dålig lay-out. En byggmästare kan nog snabbt glömma helheten om han i ett hus ser att alla lister är fastsatta på fel sätt och en elektriker upptäcker nog genast en felgjord el-koppling, även om ingen annan förstår att den är fel. En målare kan se om du har målat fasaden med fel färg.

Alla är sådana att de ser detaljer, som andra inte ser, men inte inom samma områden. Helheten består inte bara av helheten - den består av alla detaljer. När man ser helheten så sveper blicken snabbt över alla detaljer och om där är något fel så stannar uppmärksamheten vid det. Det är något som stör.

Om du tittar på skogen så ser du genast om där finns ett konstigt träd, som är dött eller som kanske håller på att ramla. Du uppmärksammar trädet och för en stund glömmer du helheten. Om du letar efter svamp så lägger du inte riktigt märke till träden, men i stället ser du färgskiftningarna i mossan, något som en fågelskådare inte tänker på. Om du kommer hem och upptäcker att en blomkruka har ramlat ner på golvet så blir du snabbt fokuserad på detta och glömmer helheten. Du glömmer badrummet, maten och tvätten. När du torkat upp jorden på golvet så återgår hjärnan till att se helheten och så väljer den ut nästa detalj, som det ska fokuseras på, Om jag sitter och ritar i datorn så kan jag lätt glömma maten, som står på spisen.

Hjärnan kan skifta fram och tillbaka mellan detalj och helhet på samma sätt som en kamera kan skifta mellan vidvinkel och zoom. Om en fotograf har specialiserat sig på att ta närbilder av blommor och insekter så använder han hela tiden bara ett macroobjektiv eller zoom. Han ser då världen enbart som en samling av spännande detaljer och helheten är totalt ointressant. När han går omkring i en trädgård så ser han direkt om en blomma är böjd, sned eller trasig eller kanske bara har fel färgskiftning. Så går han hem och redigerar alla dessa detaljer i datorn. Man får väl då säga att denne fotograf har Aspergers när han jobbar. Men det har han nog även på fritiden. Om de dyker upp ett intressant litet motiv (som ingen annan lägger märke till) så kan han snabbt plocka fram sin kamera.

Om det nu är ett speciellt syndrom att lägga märke till detaljer, att ens hjärna bara använder zoomobjektiv eller macro, så måste ju även motsatsen vara ett syndrom, att man hela tiden bara använder hjärnans vidvinkelobjektiv. Man kan inte se detaljerna och kan därför inte se om något är fel nånstans. Egentligen kan man väl då inte alls se hur något fungerar, därför att om man inte kan se detaljer så kan man heller inte se hur de samverkar med varandra för att bilda helheten.
Det låter som om det skulle kunna passa in på en politiker, som står och pratar om hur verkligheten ska fungera, samtidigt som han inte har en aning om hur den egentligen fungerar. Han bara levererar en massa önskedrömmar med långa, tomma fraser och finurlig retorik. Vad är det för syndrom?

För femtio år sedan var det inte så att det publicerades artiklar med stavfel. De som var journalister och författare kunde både grammatik och stavning och troligen hade de också gått ut gymnasiet på latinlinjen, där man läste både svenska, engelska, tyska, franska, latin och grekiska. Nu kan man tydligen gå ut gymnasiet med bara engelska som främmande språk, men engelskan har ingen strukturerad grammatik så man lär sig inte några sådana strukturer (kasus, genus, verbböjningar osv) och när man inte använder strukturer i språket så tappar hjärnan sin förmåga att se strukturer i språk, naturligtvis. Det leder till att man inte kan se de strukturer, som finns i det egna språket, och så blandar man ihop och vänder fel och fattar inte hur det ska vara. Att man blandar ihop de och dem beror på att man inte vet vad det är för skillnad på subjekt och objekt. Det räcker att man läser tyska för att ,man ska lära sig på ett medvetet sätt att inte blanda ihop nominativ och ackusativ.

I och med att alla nu kan publicera sina texter på nätet och i egenproducerade böcker och tidningar så har det kommit mängder med skrifter med en massa språkliga fel. Många kan inte ens skilja på de och dem och heller inte på före och innan. Inte ens journalister. Är det så konstigt att somliga lägger märke till det?

Tänk om det hade varit så att alla hade börjat bygga sina egna bilar, som då var fulla med fel så att de krockade, stannade, körde i diket eller började brinna? Inom teknikens värld accepteras inga fel så siffersinne och tekniskt detaljsinne är något, som sponsras av samhället.

En tekniker, som snabbt kan se vad som är fel i en dator, drivs inte till att tro att hans förmåga är ett syndrom som ska botas eller åtgärdas på något sätt.

En språkprofessor kan också snabbt se språkliga fel i texter, men han kanske låter bli att säga något, förmodligen för att han har andra kanaler att prata om saken. Han kan föreläsa, undervisa och skriva artiklar om det som han har åsikter om. Men för övrigt så verkar det som om det numera är "politiskt korrekt" att tycka att det är OK med stavfel. "Man förstår ju vad som menas, i alla fall."

Men om texten är litet svårare så kanske man inte gör det och om exempelvis verbet saknas i en sats så går den inte att översätta.

http://blogg.aspiration.nu/aspergers-syndrom-och-central-koherens/

Jag googlade på ordet koherens för att se hur andra använder det och så hamnade jag här.

Om man läser språk och speciellt om man då läser andra språk än engelska, som exempelvis ryska, tyska och franska, men ännu hellre latin, sanskrit och tibetanska så är man så illa tvungen till att öva upp en förmåga att hela tiden lägga märke till detaljer i språket. Det kan räcka med att missa en enda apostrof eller en enda bokstav för att en hel mening ska bli fel översatt eller totalt obegriplig. Med tiden blir det en vana att automatiskt ta hänsyn till dessa detaljer eftersom de har viktiga betydelser.

Ord består av små betydelsebärande enheter, dvs varje liten bit av ett långt ord har en egen innebörd och när man lärt sig att förstå vad de betyder kan man sedan inte undgå att se det. I det klassiska tibetanska skriftspråket skrivs inte några mellanrum mellan orden utan allt är i en enda lång rad så man blir tvungen att översätta varje litet morfem för sig.
Och när man har lärt sig att se detta så går det inte att undvika att utläsa betydelsen av småbitarna även i svenskan.

När någon talar så kan man, med hjälp av situation, mimik och tonfall, känna vad den personen menar, men i skrift har man inte hjälp av detta så man måste gissa vad det ska betyda. Och olika personer gissar olika, utifrån sina egna, inlärda associationer.

Man kan jämföra med matematik. Det räcker att en enda siffra, en enda nolla, är fel för att hela uträkningen ska bli fel. Det finns ingen som tycker att 100:- är likvärdigt med 1000:- när man ska betala i en affär.

Så man kan undra: varför är ett detaljseende  ett "syndrom" när det gäller språk, men inte när det gäller matematik och siffror? Är det för att forskningen dominerats av män, som har en spontan förståelse av att en maskin inte kan fungera om hållfastheten är fel uträknad?
Män är vanligen mer intresserade av teknik och matematik.

Jag menar inte bilnummer och födelsedagar nu. Jag menar att snabbt kunna se felet i en matematisk uträkning. Den som kan det kallas "geni" och sammankopplas inte med något syndrom. Man kallar honom inte för "sifferpolis" utan i stället säger man: "Du borde bli ingenjör!" Utan dessa sifferexperter skulle vi inte ha vare sig bilar eller flygplan som fungerade och därför uppskattas de. De har betydelse för ekonomin och anställs av stora bolag.

Den, som ser detaljerna i språk, kan bli korrekturläsare, men med tanke på alla stavfel och grammatiska fel, som man ser i tidningarna, så kan man gissa att tidningarna har slutat att anställa korrekturläsare. Det finns inte någon stor marknad för dem. De behövs inte för att tidningens ekonomi ska gå ihop. Om de nu inte längre är viktiga (det finns ju stavningsprogram) så kan man lika gärna hänföra dem till något syndrom.
Samhället har större intresse av att sponsra personer, som lätt kan se felet i en uträkning.

Varje utbildning syftar till att lära eleverna att kunna se en massa detaljer, som andra inte känner till, och att kunna handskas med dem. Det finns väl ingen som har en större överblick över jorden än en kosmonaut eller flygare, men dessa har använt många år till att kunna behärska en massa detaljer. Titta bara på alla knappar, som finns i en cock-pit. Piloten ser omedelbart om det är fel på någon detalj där, kanske någon siffra som betyder att något är fel.

Skilj på tanke och känsla

Jag lägger ut en film för att jag är nyfiken på vad det ska bli för reaktion. Filmen handlar om ondskan bakom kulisserna här i världen.

Men videon har försvunnit och jag minns inte hur den var.

Här handlar i alla fall resonemanget om ifall man ska undvika att tänka bara för att man kan bli rädd för det man tänker på.
Är det verkligen bra om alla stoppar huvudet i sanden för att "inte tänka negativt"?

FB-vännen Christina:
Herre Gud! Det här är ju det nya viruset i kriget - mediaviruset som virvlar runt o smittar sunt förnuft och välvilja mänskor emellan! Bibeln (och Jehovas Vittnen) enligt Gunilla från Kungshamra, som  säger att Djävulen jobbar snabbt för tidens ände är nära, o vad-det-nu-är tar över.. resurrection?.. -Tror livet måste bli enklare än så, en ödmjuk o vänlig återgång till naturen och samarbetsvilja mänskor emellan passar mig bättre som världsprofetia - hur det nu ska gå till. För som min "Treeman", svenskättlingen William Gravestock, i Kallefånien hävdade: "Whatever gets your attention - gets YOU!" . Han är djupt religiös med en filosofisk outlook on life från olika håll - "Live in the NOW!", "Do what makes you happy!" och "Send love and forgive!".. Till syvende og sidst: Beauty is in the eye of the BEHOLDER!.. med lite realistisk modifikation ibland möjligen. Men min längtan till naturen blir allt starkare. Förväntat kanske? (Montesqieu) Tycker den påtvingade isoleringen är lugnande och inbjuder till tankedjup. Dags å betala räkningar

Mitt svar:
Isolering? Jag märker ingen skillnad eftersom jag vanligen ändå är hemma och sysslar med tankedjup eller något pyssel.!

Din vän säger:
"Whatever gets your attention - gets YOU!"

men det stämmer inte. 

Det riktiga är 

"Whatever gets your emotion - gets YOU!" 
Alla dina känslomässiga reaktionen fungerar som andar

som "tar dig i besittning " på ett eller annat sätt.

Det där som han pratar om handlar om dina känslor. Det finns ingen information, som "gets you" såvida du inte låter dig bli känslomässigt påverkad, dvs att du dras med. När du reagerar med känslor på något så blir det så att "it gets you!" Dvs du fylls av det och dina signalsubstanser ändras. Du måste alltså lära dig att kunna ta in information utan att påverkas känslomässigt av den.

Verkliga händelser i din närhet påverkar naturligtvis dina känslor, men du måste ju kunna vara kapabel att ta del av information utan att bli fylld av känslor som du inte vill ha.

Men alla kan bli rädda och när man blir rädd så startas en känsla som slår ut tankeförmågan.

Att på detta sätt, som nu, sprida skräck bland folk (om terrorister, islamister, klimatet, virus) är en metod för att få folk att bli "tagna" genom att bli rädda och på det viset bli lättmanipulerade för att deras logik och analysförmåga är utslagen.
Hörde om en kvinna, som var så rädd för viruset att hon hade stängt in sig och satt och grät. Så kan det bli om man inte kan sortera mellan tanke och känsla och inte alls har någon insikt i vad man gör.

Kolla bara på klimatgrejen, som alla tror på trots att den inte alls är bevisad eller ens trovärdig. Den bygger bara på en politisk konsensus. och är full med direkta lögner. Som folk försvarar känslomässigt för att de inte kan tänka logiskt eller ens ta in annan information än TV och tidningsrubriker. Om man har en stark känsla för något så triggas också ens egna gamla minnen, trauman, upplevelser, drömmar och blockeringar så att man blir påverkad av hela det här paketet och sedan har man tappat förmågan att se nyktert på information. Man "bara reagerar" utan att kunna ta reda på något.

En shaman, munk, guru eller annan andligt tränad person kan själv påverka sina känslor och det är metoder för att göra detta som din vän beskriver. Det är nämligen det som "religiösa lärare" i alla tider har pratat om. Hur du påverkar dina känslor för att påverka vilken ande du ska "andas in" känslomässigt.

Den "religiösa metoden" ska alltså användas för att påverka känslan, 

men inte för att påverka ens omdöme i rent intellektuella analyser av annat.

Ordet ande kommer av verbet andas och det gör det på latin också. Det beror på att känslor sköts av hjärtat och inte av intellektuell info och analyser. För länge sedan så betydde ordet "andas" inte att "ta in syre" - det betydde att ta in en ande, dvs att fyllas av en känsla och en sådan kan också då medföra att ens sinne förändras. Vad man gör är då egentligen att man flyttar sin fogpunkt (assemblage point) och det kan man ju göra medvetet för att få information om något, men sedan gäller det att veta hur man ska göra för att komma tillbaka igen.

Om man är helt omedveten så skapar en tanke genast en känsla för att man inte vet vad det är för skillnad på tanke och känsla.

Förr så fanns det en inlärningsmetod eller informationsmetod som kallades "legere, meditari, kontemplari" och den innebär att man först inhämtar kunskap. Bara det!!!
Sedan analyserar man den: meditari betyder mäta och det är samma ordstam som i det indiska ordet "maya" eftersom det handlar om att bara undersöka fakta "från alla håll och infallsvinklar". Om man sedan vill fortsätta och få en djupare kunskap om detta så går man till det tredje steget: contemplari, där man fyller sig med en känslomässig informatiion genom att "leva sig in i det". Men detta handlade ju om att ta in sådan kunskap, som man ville vara en del av.
Om man bara ska informera sig om fakta så ska man ju bara gå till det andra stadiet och låta bli det tredje. Man ska inte leva sig in i det känslomässigt.
Felet som våra politiker och myndigheter gör är att de hela tiden har detta andra steg som ideal så att de känslokallt kan fatta beslut som drabbar andra på ett negativt sätt.

Man kan vara medveten om vad som händer, men ändå fokusera på att sniffa på blommor och titta på solnedgångar och sjunga kärlekssånger till Jesus. Det ena utesluter inte det andra. Det kan till och med vara nödvändigt att man kör en positiv grej för att motverka att man får negativa känslor av den info som finns. Denna info ska man analysera och kolla upp, men inte suga i sig känslomässigt.

Problemet är att folk inte kan skilja på olika sorters tro. Ordet har två helt olika betydelser och den ena gäller känslan och den andra gäller förståndet, intellektet. Blanda inte ihop dem!

"En vänlig återgång till naturen" är inte möjlig så länge som politikerna lyder dessa oligarker / internationella företagsledare / mäktiga psykopater, det som vi ofta också kallar för att "pengarna styr". En bolagsdirektör har som sitt jobb och sin plikt att maximera bolagets vinst för att aktieinnehavarna kräver detta (om han i första hand tänker på att rädda blommor och bin så får han sparken)

I SThlm syns det kanske inte så mycket eftersom där finns gröna fritidsområden, men om man kommer hit upp så kan man se att hela skogen i stort sett är död. Den är en "industriskog" som täcker Sverige där alla träd är lika stora och står på raka rader, 25-30 meter höga (eller så) med kala stammar och gröna tofsar högst upp. Varvat med kalhyggen som ser ut som om det varit krig, En sådan skog kan inte hålla ett levande ekosystem. Det finns knappt kvar någon plats för djuren att leva.

Vanliga människor kan inte längre bo i skogarna. Jo, kanske om du har väldigt mycket pengar eller kan köpa ett stort område och dra igång någon affärsverksamhet, typ hotell och skidbacke.
Men om du har barn så går det ju inte - jag tror att vi har dagisplikt.

Husförhören var egentligen inte till för spridning av Bibeln och Jesus - de var till för att kontrollera befolkningen, dvs göra folkbokföring och veta vilka som hade fötts och dött och var de bodde osv.
När man sedan införde folkskolan så behövde man inte längre husförhören eftersom skolan nu fungerade som en ny kontrollapparat.

Är det något fel på att myndigheterna har koll? Det gör väl inget? Jag har inte gjort något illegalt.

Nä, det beror på vem som styr och vad de vill göra med dig och dina barn. Därför är det viktigt att försöka identifiera vad det är för krafter som styr.
Att ta reda på vad som egentligen händer i världen hindrar inte att du fyller dig med positiva känslor. Men du bör väl då ta dem från en annan källa, en som fungerar och som du själv väljer, enbart för dess effekt på känslor och inte för dess "sanningshalt".

Känslomässigt är det bra att tro alla om gott, men det betyder väl inte att du tankemässigt ska vara så dum så att du bjuder hem ett gäng med nyanlända ISIS- araber från Afrika.

Det är en brist i det svenska språket att ordet tro har två helt olika betydelser. Det orsakar att folk blir förvirrade. Detta tillsammans med ihopblandningen av tanke och känsla.

I USA försvinner varje år 800.000 barn. Vart tar de vägen??? Vore det inte bra om folk vaknade och blev intresserade av att ta reda på sådant?

Småbarn får en mängd vaccinsprutor och i dessa vacciner har man hittat en hel del som inte ska vara där. Om alla tänker som så att man ska stoppa huvudet i sanden för att inte få negativa känslor då är också alla medverkande till en massa brott mot mänskligheten och även mot djuren och hela naturen. Det är folks plikt att försöka informera sig på ett nyktert sätt och att ta hänsyn till andras känslor (ex djurens) i stället för bara ens egna känslor och någon flummig idé om att man inte kan informera sig utan att bli "tagen" av något.

PASSION Vad betyder det?

Hur är man när man är passionerad?

Påtänd. Sexig. Andlig. Lycklig. Viktig.
Störst och bäst.
?

Ett problem med ordet passionerad är att det ofta används i betydelsen att man har starka, intensiva sexuella begär, men att det på senare tid även har lanserats i betydelsen "att finna sig själv". 

Resultatet blir att folk kör ihop begreppen så att det blir en förvrängning och materialisering av ett från början andligt begrepp. Men det är en trend, att t.o.m. barn ska "finna sig själva" genom könsaktiviteter i stil med att klä ut sig till motsatt kön för att senare förhoppningsvis även operera sig. Trenden är en del av en agenda där det gäller att "materialisera" vårt sinne så att allt ska handla om att på olika sätt maximera fysisk njutning, vilket biologiskt sett har att göra med att trigga det roliga dopaminet och andra "belöningsämnen"  (beroendeframkallande endogena opioidpeptider), som också har den effekten att de släcker ner aktiviteten i pannloberna så att vi blir dummare och mer lättledda och lättlurade. Att "finna sig själv" betyder i dag att hitta ett jobb man gillar och gärna ett som också ger framgång och pengar. 
Tidigare hade man "inom religionerna" ofta ceremonier som skulle trigga både serotonin och dopamin. Men även shamaner och liknande visste att man inte skulle överdosera sådant eftersom man kunde bli sjuk av det. Det var inget som alla skulle syssla med.
Människan är förtjust i att manipulera sina transmittorämnen med alla upptänkliga metoder. Men då var syftet ofta att man ville "tala med andarna" eller "få uppenbarelser" till allas bästa. Att använda kicken till att jaga efter egen vinning eller pengar var förbjudet.

"Many dictionaries define passion as any extremely strong feeling that is difficult to control.
So, passion can be love and hate and lust and enthusiasm…"

Begreppsförvirringen består av att ordet passion från början betydde att stå ut med något utan att reagera. Det var i den betydelsen som det kunde associeras med att "finna sig själv" på ett högre plan, men trots att det nu på ett visst sätt har fått motsatt betydelse så är ändå den tolkningen kvar: att finna sig själv. Men det är väl då mer att man finner sin plats i den fysiska verkligheten där pengar, jobb och konkurrens är styrande. Troligen vänder man sig då till dem, som helt har tappat sin energi och behöver hitta en metod att få den tillbaka och det stämmer ju faktiskt att om man inte alls har någon energi (och vila inte hjälper) så kan man få igång den igen genom att föreställa sig något roligt jaktbyte.

"Many people fall into the trap of chasing happiness instead of finding what they are passionate about. The thing with happiness is it never lasts. You chase your desires, fulfill them, stay happy for one brief moment, and end up dissatisfied." Här.

Här ser det ut som om skribenten har haft till uppgift att lansera begreppet "passion" på ett visst sätt och därför har vänt på begreppen för att det ska passa.
Meningen "The thing with happiness is it never lasts" ska egentligen vara The thing with chasing happiness is it never lasts. Ordet chasing (jaga) hör ihop med begreppet passion och det man jagar är ofta något man tror att man ska bli lycklig av. I naturen fungerar det så. Men själva jakten kan också vara kul eftersom den innebär ett påslag av energi. Men det är en kortvarig energi. Det är skadligt att den pågår för länge. Det kallas stress.

Han skriver:
"It is not easy to hear the voice of passion in us when we are surrounded by so much noise and modern-age distractions." Tidigare har man alltid sagt att man i sitt inre ska lyssna till "Guds röst." Man byter ut olika begrepp och ord mot varandra och ändrar deras betydelser på ett sådant sätt att det blir väldigt svårt att förstå vad som egentligen menas.

Passion är detsamma som jakt. Passion betyder inte att man har hittat det som man gillar att göra, vilket snarare är en ganska lugn känsla som man kan vila i. Men man kan gilla själva jakten, jovisst. Men passionens energipåslag kan aldrig bli konstant! Det tar slut. Och den jagade, uppnådda lyckan tar också slut, eftersom jakt fungerar på det sättet.

Att vara lycklig brukar annars betyda att vara glad och nöjd och gilla livet. Det har inget att göra med att jaga efter något, men vanligen så tror vi det. Att vara lycklig är något som varar, men inte alltid om lyckan är baserad på att man har jagat efter något som man då skulle bli lycklig av. En sådan jakt hör ihop med den energikick som i dag kallas passion. Om man gillar det man gör och trivs med det så behöver man inte någon "extremely strong feeling that is difficult to control." 

Ordet passionerad kan användas i betydelsen "sexig", ex. "A beautiful, passionate woman of twenty-six", men då menar man inte utseendet - man menar karaktären. Betydelsen "häftiga känslor och begär" är från 13-1400-talet. The specific meaning "intense or vehement emotion or desire" is attested from late 14c. (vehement = häftig, våldsam, intensiv).Så det kan alltså betyda att man har "intensiva begär". Att man är passionerat förälskad i någon som man vill ha. "She kissed him passionately." Den här betydelsen är naturligtvis en tolkning som många dras till. Att det speciellt skulle handla om sexuella begär kom på 1500-talet "The specific sense of "sexual love" is attested by 1580s,"

Men ung. 100 år senare fick ordet ytterligare en betydelse och det var när man hade kommit på att man kunde ha intensiva begär även efter annat än sex. En konstnär kan ju ha ett intensivt begär efter att måla. Behov av att måla. Och författaren har ju faktiskt en kärleksaffär med den ande han är uppfylld av när han skriver. Det kan liknas vid sex och det blir ett barn i form av en målning eller en bok.

När man beskriver detta tillstånd så beskriver man egentligen en jaktimpuls. Det är en instinkt.

Den ger "strong sense of purpose". Även en känsla av att känna sig "jätteviktig" eller "störst och bäst". En jaktinstinkt består av att det frisätts dopamin och det gör att man känner sig som Stålmannen, att man får superkrafter och det är väldigt roligt/behagligt. Plötsligt kan man klara av att utföra storverk!!! Man blir fantastisk! Dopamin är en opioid som binder till "belöningsreceptorer" på samma sätt som knark. Man kan jämföra med amfetamin.

"Passion is what motivates us to do the things we love."

Här har man blandat ihop begreppen passion och kärlek på ett sätt som egentligen inte stämmer. Men det är vanligt och det beror på att man likställer sexbegär och kärlek.

"It is that strong desire that allows you to create something extraordinary—the fuel that keeps the fire burning." Detta stämmer bra med vårt hormonsystem och det är vår jaktinstinkt. Man reagerar på något och får en energikick som är avsedd att starta en jakt. Denna energikick är alltså rovdjurens enda sätt att skaffa mat.

"Bränslet" är egentligen socker och syre. Ämnesomsättningen ökar och därför kan man kalla det för "eld". Men den typen av inre eld ska man vara försiktig med eftersom en onaturlig användning av jaktimpulsen är detsamma som "positiv stress", vilket kan ge skador på nervsystemet. Om det leder till Adrenal Fatigue (en typ av psykisk utmattning) så kan det ge överkänslighet mot "allt möjligt" för att nerverna har lärt sig att överreagera "bara för att man tyckte det var skojigt!". Inte bara skojigt, det kändes också meningsfullt. "Livets mening!"

Jaktimpulsen och seximpulsen, och även försvarsinstinkten, liknar varandra så mycket att alla tre kan betecknas med ordet "passion". Man kan jämföra med en hund. Om du kastar en pinne så blir hunden plötsligt passionerat intresserad av att fånga pinnen. Om en liten hund blir passionerat arg så kan den anfalla något som den inte klarar av, därför att den plötsligt får en känsla av att vara jättestor och jättestark och kunna klara av vad som helst.

"Being passionate about something gives you a sense of purpose. It gives you that feeling of significance—the feeling that you are meant to do great things in life".

Hela den meningen stämmer precis på dopamin. När du kastar pinnen får hunden en "sense of purpose". Livets mening är att fånga pinnen. I naturen, där det inte finns människor som kastar pinnar, skulle det i stället ha varit en hare som hunden började jaga och det skulle ha varit "livets mening" eftersom det för en hund faktiskt är livets mening att skaffa mat.

Att reagera är nedärvt, men exakt vad man reagerar på är också inlärt! Författaren och konstnären har tränat upp den här förmågan att få energi på ett sådant sätt att de triggas igång av vissa mentala idéer.

Detta är reaktioner, som är extremt tydliga, så det är inte konstigt att man redan under antiken analyserade saken och gav ord till upplevelsen. Men olika tider och olika personer har gjort analysen på olika sätt. Man lanserar en tolkning, som passar ihop med den rådande trenden i samhället!

Den inre impuls som sätter igång detta passionerade beteende, denna kick av energi, startas av en trigger i omvärlden (men för människan kan det räcka med att man bara tänker på den). Man upplever något som vrider om startnyckeln. Klick! Brrrooom!

Men alla människor är inte sådana. Vi är olika och man kan likna oss vid gräsätare och rovdjur. Det är "rovdjuren" som får dessa kickar av "positiv energi" även av annat än av sex. Det kanske var det som man upptäckte på 1600-talet när betydelsen av "passion" utökades till att omfatta även annat än sex. Men även om kicken gäller Gud så består den ändå av samma instinkt. Det är bara den inlärda triggern som är annorlunda. Därför har många religiösa ledare och filosofer uppmanat folk att tända på gud i stället för på harar, pinnar och sex. Men eftersom tändningen biologiskt sett är densamma så kan man bli sjuk av den också, om energin för ofta blir för stark (positiv stress).

Detta med att ordet passion har att göra med en reaktion på något yttre är ett genomgående tema oberoende av vad ordet haft för betydelse, ytligt sett.

Ordet passion är släkt med ordet passiv och båda dessa ord hade i grunden från början samma betydelse, av pass-, past-participle stem of pati - to endure = att stå ut med, att uthärda.

Passiv betyder just att det är i omvärlden som det händer något, som man själv sedan antingen reagerar på eller uthärdar. Passionsdramat innebär att Jesus hängde på korset utan att reagera eller klaga. Han kunde uthärda detta. På svenska kallas det för Jesu lidande och att lida är också ett gammalt ord som betyder uthärda. I danskan används det fortfarande så. Det gillar jag = det kan jeg lide (dvs det kan jag stå ut med, det kan jag uthärda, det kan jag vara med på).

Ordet passion handlar alltså om en yttre impuls i omvärlden. Först betydde det att man inte reagerade på den (som Jesus), vilket var ett filosofiskt ideal. Sedan har ordet genomgått en förändring och kommit att betyda motsatsen, dvs det betecknar att man reagerar och det till och med används för att beskriva en extremt stark reaktion.

Den ursprungliga betydelsen av passion har levt kvar i ordet passiv. I dag ser vi orden passiv och passionerad som motsatser. Men grundbetydelsen finns kvar: att det händer något i omvärlden, att där finns en trigger.

Men folk är inte så filosofiskt sinnade att de tänker på det sättet! Betydelsen från 1500-talet har blivit populär, spritt sig och blivit allmän för att folk gillar den tolkningen.

Om man enbart säger "Jag är passionerad" så kommer många lätt att uppfatta det som att man säger "Jag är sexig!" Om det inte är det man menar så bör man förklara vad man menar eller uttrycka sig på ett annat sätt. När man använder ordet i andra sammanhang så säger man "Jag är passionerat ....!"
Ex. Jag är passionerat intresserad av hästar!" "Jag är passionerat intresserad av att snickra!" Man måste lägga till ett ord för att visa vad man menar.

På senare tid har det då kommit en ny reaktion, som liknar den, som skedde på 1600-talet, nämligen att man åter igen har lanserat idén om att man faktiskt kan bli tänd på annat än sex. Man kan även tända på att någon kastar en pinne! Pinnen är här symbol för en trigger, vilken som helst.

I Bibeln är symbolen en orm eftersom en orm fungerar på samma sätt som en sådan instinkt: den kan hugga på en sekund! Den typen av reaktion har därför också kallats för Djävulen och alla små djävlar och onda figurer brukar också ha huggverktyg. Det kan vara en eldgaffel eller vassa tänder. Jesus är symbol för motsatsen, att inte reagera på triggern!

Det har blivit modernt att idealisera pinnen och det heter då "att finna sin passion" och det beskrivs i termer som tyder på att man också menar "att finna det som man bäst trivs med att göra". Detta är en sammanblandning av att "bli tänd på något" och att "finna sig själv". Det gör att budskapet är otydligt och det har gjort att det har uppstått diskussioner om saken.

Att vara tänd på någon är inte detsamma som att trivas med någon. Det tycks vara det senare som håller i längden.

Att vara tänd på att göra något är inte detsamma som att trivas med att göra något. Det är nog det senare som håller i längden. Men det säger ju också Krishna i BhagavadGita.

Den första betydelsen av "passion" (att inte reagera) motsvarar det indiska Sanyās, medan den andra betydelsen (att reagera på en impuls och bli positivt påtänd) motsvarar Rajas och det goda rådet är att man ska avstå från alla handlingar som är motiverade av begär.

"Giving up of actions motivated by desire."

Att finna sitt "rätta jag" eller "sitt högre" jag handlar alltså tyvärr inte om att göra det som man blir påtänd av eftersom detta sägs vara "först som nektar ljuvligt, men till sist som etter beskt." Först hög och sedan baksmälla. Först förälskad och sedan osams.

Grundläggande inom både kristendomen, hinduismen och buddhismen är att man inte ska reagera på och styras av starka drifter, dvs instinkter. Man ska göra det som man anser vara rätt och riktigt, men utan att stressat jaga efter resultat och till och med utan att drivas av någon överdriven energikick.

Att lugnt göra det som man trivs med kallas inte för "passion". 

Relax!