Självdisciplin Hur bra är det?

Tänk om man i stället för att plåga sig med påtvingad disciplin, som man måste lyda, kan manipulera det undermedvetna på ett smidigare sätt? 

Ordet disciplin har i 700 år haft betydelse av lydnad, tvång och kontroll.

"Early 13c., "penitential chastisement; punishment," from Old French descepline (11c.) "discipline, physical punishment; teaching; suffering; martyrdom..." 

Åsikten om självdisciplin är vanligtvis denna: Self discipline is necessitated for an individual desiring excellence in life. In absence of self discipline life is like a rudderless boat going round and round in the ocean. 

Det tycks vara så att vi är offer för en massa känslor, som drar oss hit och dit och ställer till en massa elände, men om vi skärper oss och tvingar oss att inte lyda dessa känslor så blir allt bra. Vi ska i stället tvinga oss till att lyda vår vilja. 

En känsla finns alltså redan där och den skapar en vilja, som jag alltså inte ska lyda. Jag ska lyda en annan vilja. Redan här finns ett problem, nämligen att jag tydligen har två olika viljor. Det kan ju kännas som två olika själar.

”Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust, 

Die eine will sich von der andern trennen!” 

Detta känner vi igen från kristendomen. Vi har inom oss två olika viljor och vi kan välja vilken vilja vi ska lyda. Den ena viljan tillhör Djävulen och leder till fördärv medan den andra tillhör Gud och leder till befrielse. Den dåliga viljan är då att göra det som är enklast och bekvämast just i stunden, medan den goda viljan är den högre viljan, som kräver ansträngning och disciplin, dvs man måste skärpa sig och tvinga sig att inte följa lättjans väg. Gud och Djävulen illustrerar att man inom sig har två olika viljor, som står i konflikt med varandra och själv är man indragen i den kampen på liv och död. 

Det finns alltså hela tiden två vägar att välja på, lättjans väg och den jobbiga vägen, som i dag kallas disciplin i stället för Kristi lidande. Det är inte längre Gud man ska uppnå genom Kristus på latin i kyrkan– det är excellence in life genom discipline på engelska på nätet.

Men om principerna är desamma så kan det ju kvitta vad man ger dem för namn. Principerna kan också kallas lättja och ansträngning. Skärp dig nu! Att kontinuerligt medvetet anstränga sig är detsamma som disciplin.

En ansträngning kan vanligen sägas vara ”jobbig” och något jobbigt kan lätt också kallas lidande. Det är något som man måste stå ut med, dvs något man ska lida. På danska har ordet ”lida” fortfarande kvar denna betydelse av uthärda. "Det kan jeg godt lide" = det kan jag gärna stå ut med.”

Kristi lidande heter också Passionsdramat. 

Passion? Hur var det nu egentligen? Passion och lidande är väl inte detsamma – det låter som motsatser. 

Hm... Ordet passion kommer av det latinska pati, som har samma betydelse som det danska lida, dvs att uthärda, att stå ut med. Ordet passion användes för att översätta det grekiska ordet pathos.

Pathos: that which befalls one, a passion, a suffering  Det översätts också med lust. Men i båda fallen handlar det om att lyda den ande man är uppfylld av, that which befalls.

Men i dagens svenska är lust och lidande varandras motsatser. För kristendomen var lust något som gav upphov till lidande och då skulle man ju kunna sätta orden i samma fack. De har med varandra att göra, som ljus och mörker. 

Vad är disciplin? 

Att uppleva något jobbigt, men att man skärper sig och uthärdar det, att man står ut med det? Sedan kommer belöningen i form av Guds himmelrike eller excellence in life. Om man nu använder ordet lida i dess riktiga, gamla betydelse så kan man kalla disciplin för lidande. Det är alltså egentligen inte någon skillnad på betydelsen i Jesu lidande och disciplin. Det är två begrepp med precis samma innebörd. Och om du inte underkastar dig och frivilligt uthärdar (lider) disciplin så får du i stället ett dåligt resultat, som du då ofrivilligt måste lida under (uthärda). Hur du än vänder på saken så blir det något jobbigt i alla fall! Något jobbigt som du måste stå ut med! Och i så fall kan man ju lätt tycka att det bästa är att själv underställa sig ett frivilligt lidande som då är mera kontrollerat och kortvarigt för att sedan efteråt uppleva den ljuvliga belöningen i form av excellence in life. 

Detta fattade man för länge sedan också och så tyckte man att denna fantastiska sanning skulle meddelas mänskligheten varefter alla skulle uppnå excellence in life, som man kallade Guds himmelrike, och alla skulle bli lyckliga. Jesu lidande är så att säga att vända på kakan så att lidandet kommer först i stället för sist. Ungefär som att först sätta in pengar på banken för att senare kunna använda dem, i stället för att först göra slut på dem och sedan ha skulder. Dimitte nobis debita nostra...

That which befalls one. 

Indianen och hindun har många att välja på, men kristendomen hade väl mest bara två herrar, som slogs om makten över människans själ: Gud och Djävulen. Det kan vara så att man måste vara passionerad för att uppleva att man har det, dvs man måste ha ganska hög energi, pathos, passion, för att alls kunna sätta sig i samklang, coherence,  med någon ande. Att "gå ner" i trance eller dvala verkar också kunna fungera, men det kanske inte var den saken de pratade om i det här fallet med pathos. Det kanske var goda råd som var avsedda just för den maniske när han blev "uppfylld av ande", som väl var målet med all bön och fasta. Det gällde att bli uppfylld av rätt ande och att lyda rätt ande.

Johannes av Korset hade problem med denna lydnad och han funderade på hur man skulle göra för att lyckas med att lyda Guds röst i stället för Djävulens röst. Men han kom på ett bra knep: ”Du ska inte låta Djävulen veta vad du säger till Gud!” Bingo! Om du förlorar när du kämpar mot honom så kan du ju i stället lura honom! Detta kan översättas till modernt språk (det är inte så krångligt som teologerna tror). 

Det blir väl ungefär samma skillnad som mellan boxning och aikido. Som mellan en hund och en katt. (Hunden går till anfall medan katten bara är plötsligt försvunnen).

Gud är här detsamma som det vi kallar ”högre vilja” eller ofta rätt och slätt ”vad man vill” eller ”vad man egentligen vill”. Den bättre viljan. Det är den bättre viljan som du lyder när du är disciplinerad. Denna högre vilja kräver att du kan stå ut med, uthärda, lida denna disciplin.

Djävulen är det som nu ska hindra dig från det du vill uppnå och det har vi i dag psykologiska termer för. Förr sade man frestelser och i dag kan man säga opioidsystemet eller reptilhjärnan eller endorfinreceptorer eller något liknande.

Johannes av Korset hade problem med att Djävulen lyssnade på vad han sade till Gud och sedan använde den informationen för att ta över. Johannes hade alltså problem med att det undermedvetna tog över när det uppfattade vad han tänkte. Det är ju heller inte omöjligt att han pratade högt framför sitt altare när han bad till Gud.

Så hittade han på något knep för att den onde inte skulle kunna uppfatta detta. Kan det möjligen ha varit att han höll tyst om saken?

Nu kan vi hoppa direkt till hjärnan. Hur ska du göra för att det undermedvetna inte ska veta vad du har för föresats? Svar: Tänk inte på det som du vill undvika! Prata inte om det och tänk inte på det!

Vi kan ta ett vanligt exempel på en konflikt mellan tanken och känslan eller mellan pannloberna och amygdala eller mellan det högre jaget och frestelsen.

Någon som ska sluta röka. Det är bara att disciplinera sig, säger någon. Men det var väl det som Johannes av Korset hade svårt att lyckas med, trots att han var munk och borde vara expert på saken. 

Disciplin är något som kan kännas jobbigt och svårt att stå ut med. 

Om du ska sluta röka så ska du alltså först sluta att tänka på cigaretter. Att tänka ”jag ska inte röka” är detsamma som att tänka på att röka. Att tänka ”jag ska inte köpa cigaretter” är detsamma som att tänka på cigaretter. Och detta meddelande åker direkt ner till det undermedvetna där det triggar igång en respons som ger signaler, som ändrar på din vilja så att föresatsen inte längre fungerar. Nu blir det enormt svårt att hålla löftet och massor av viljeenergi går till att försöka upprätthålla den här disciplinen. Nu är man inne i kristendomens kamp mellan ont och gott och efter ett tag så blir det troligen Djävulen...ursäkta, det undermedvetna... som vinner genom att ta över den uttröttade hjärnan, som har gjort slut på sitt viljekapital. Man tar en cig. för att slippa kampen. Både stress och trötthet gör att reptilhjärnan kan ta över. Mer om att sluta röka längre ner.

Detta med disciplin låter ju bra, lika bra som Gud på Johannes tid, men hur fungerar det? Det kan fungera bra för dem som egentligen inte har någon inre kamp mellan olika viljor. De behöver inte anstränga sig något nämnvärt, men då kanske det heller inte kallas för "disciplin". Man "bara gör", som indiska aghoris.

Ond är ett gammalt ord som egentligen betyder dålig, medan god betyder bra. På italienska finns inte den här dubbla betydelsen som vi har.

Den som redan från början inte är lat, inte är sockerberoende, inte är veteberoende, inte har näringsbrist, inte röker, inte är utsatt för kraftig stress, inte dricker alkohol och inte egentligen har några beroendeproblem.... för den personen så är disciplin inte något problem. Han har inte inom sig två olika viljor som kan börja slåss med varandra på liv och död.

Om han ska disciplinera sig så kanske det bara handlar om att äta litet mindre och litet annorlunda. Det kanske bara handlar om att gå upp kl.6 på mornarna och duscha kallt i stället för att gå upp kl.8 och duscha varmt. Att disciplinera sig kan för denna person vara ett väldigt litet steg, som inte alls går att jämföra med det steget som en heroinist ska ta för att sluta knarka.

Att banta kan för den ena vara ett litet steg, medan det för den som är matberoende / brödberoende kan vara ett steg som är nästan omöjligt och jämförbart med heroinistens jättekliv, beroende på att det är en massa transmittorämnen aktiverade som gör att reptilhjärnan kan ta över. Socker fungerar som knark och det gör även vete (Triticum aestivum ).

Flagellanterna

Om man nu på munkarnas tid upptäckte att det var utvecklande och bra att kunna lida påfrestningar så ville man naturligtvis utveckla den här konstformen så långt som möjligt. Man kunde ju göra Guds behagliga gärningar genom att vara ännu duktigare så att det blev svårare och svårare att lida (uthärda) påhitten. Kanske upplevde man också positiva effekter av det?

I Italien i mitten av 1200-talet kom flagellanterna, som piskade sig själva så att blodet rann. På så vis var man likadan som Jesus på korset och belöningen borde väl då också bli därefter. Det tycker vi låter konstigt, men varför har vi då inte samma invändning mot indianen, som i sin soldans hänger i krokar (örnklor) i skinnet så att blodet rinner? Indianen gör detta för att komma i kontakt med andarna och det lyckas han nog också med eftersom det frisätts både opiater och serotonin av sådant, vilket det naturligtvis gjorde även hos flagellanterna. Serotonin kan ge hallucinationer genom att vara kärlsammandragande och sådana ämnen, som ger syrebrist, användes i mysterietempel.

Den förre påven, den populäre Johannes Paulus, kanske kan komma att bli helgonförklarad och en sak som då kan bidra till detta är att han hade ett bälte som han brukade piska sig med.
 Läs mer i Expressen. 

En kille som sysslar med en extrem form av disciplin, en form som de flesta andra skulle se som självplågeri, och som också noga berättar om hur det fungerar, är ismannen Wim Hof. Han kan simma 30 meter under tjock is i bara badbyxor, han har bestigit Himalaya utan kläder och lär folk att bada i iskallt vatten och vara nakna ute i snön. Han beskriver de fantastiska effekterna av detta.

Måste du ta så drastiska exempel? 

Flagellanter, helgon, heroinister och ismänniskor???

Disciplin måste väl inte vara att piska sig, simma under isen eller sluta knarka? Det kan väl vara något vanligt också, som att fokuserat anstränga sig för att uppnå ett mål. Du kan inte bli bra på något om du inte anstränger dig och har disciplin!

Jaha, men... om nu disciplin har att göra med tvång, kontroll, lidande och eventuell bestraffning så är det principen bakom passionsdramat som vi har återskapat, nämligen Jesu lidande. En ny liten reflektion av principen. Ja, det kan ju vara OK om det är så att hjärnan, själen och psyket fungerar på det sättet. Men jag tror inte att det bara fungerar så.

Det kan nog fungera på annat sätt också och det kan finnas bättre knep att hitta på. Var det inte det som Johannes av Korset gjorde? Han hade märkt att hans disciplin tydligen inte fungerade för att Djävulen visste vad han hade för uppsåt och lurade honom. Men nu skulle Johannes luras tillbaka och knepet han kom på var detta: Säg ingenting om ditt uppsåt! Tänk inte på det! Om du låtsas att det inte finns så blir det heller inte attackerat av den onde. Då skulle han kanske kunna slippa hela den där våldsamma kampen. Och bli som aghoris: bara göra!

Det där har jag testat och det fungerar faktiskt bra! Så det är ett knep på riktigt, men jag använder en annan terminologi för att beskriva det så Djävulen får i stället heta Det Undermedvetna.
Hans medhjälpare kallar jag för signalsubstanser eller transmittorämnen. 

Jag testade det bland annat på att bada i sjön när det var kallt ute och bara ung. 10 grader i vattnet. Men när det var 8 grader eller mindre så gick det inte längre eftersom det började göra ont i musklerna så att det inte gick att simma mer än kanske högst en minut. Så vi kan ta ett enklare exempel! Det intressanta är ju att lära sig att manipulera sinnet / det undermedvetna.

Det kan fungera på vad som helst, som man egentligen inte vill göra. Som att... diska!

Låt säga att du vill sluta röka!

Vänta tills det kommer en dag när du ändå inte är så väldigt röksugen! Nu gäller det att manipulera sinnet! Tänk inte på cigaretter. Låtsas att de inte finns, att de aldrig funnits! Om du kommer att tänka på dem så gå omedelbart över till att tänka på något annat. Det måste gå på mindre än en sekund för att det undermedvetna inte ska uppfatta det.
Undvik allt som det undermedvetna kan associera till rökning. Sitt på ett ställe där du aldrig rökt, gå inte till de lokaler där du brukat röka. Om du brukat röka i ett visst rum hemma så gå inte in i det rummet nu. Drick inte vin eller kaffe om du är van vid att röka i samband med det. Gå till lokaler där det är rökning förbjuden och undvik dem, som står och röker utanför dörren.

Om detta är för svårt så förbered genom att tillåta dig att röka, men bara på ett enda ställe. Det ska vara ett väldigt tråkigt ställe så du kan ta bort all mysig dekor från ett litet rum. Gör rummet tomt eller med en ful tavla, som du inte gillar. Sätt in en stol och ett tomt bord. Här kan du nu få sitta och röka, men du får inte ta med dig något annat än ciggen till detta rum. Ingen dator, ingen mobiltelefon, ingen tidning. Det kommer att bli tråkigare att röka nu och det undermedvetna kommer att tappa bort sina positiva associationer till rökningen (rödvinet och partystämningen och vännerna på facebook).

Eller välj åt dig en rökruta som är några hundra meter från huset. Men det ska vara samma plats hela tiden och utan mobilen. Vänta tills det kommer en dag när du tycker att det egentligen är ganska tråkigt att gå in i det där rummet eller till rökrutan. Då kan du starta den första metoden.

Eller så:

Använd rökningen som en indian. Skaffa en powerplace där du får röka, en plats i skogen. Gör en ceremoni av rökningen och tänk att så fort pipan är tänd så går röken upp till andarna och med den dina ord och tankar. Börja med att kalla in alla andar som finns i de olika riktningarna, sjung en sång och be en bön och fokusera sedan på precis just den ande du vill prata med! Säg vad du vill som passar. Men visualisera inte något som du inte vill att det undermedvetna ska minnas. Känn dig som att du är den som du vill vara och tänk inte på det som du inte gillar. Skicka inte ut någon tanke som du inte vill ska studsa tillbaka till dig!

Avsluta också med att sätta punkt. Det gör indianen genom att säga ”Ho!” och att offra askan till ett träd. Ett bra knep är också att sitta på en filt med starka färger, som man sedan viker ihop och lägger undan, gärna i en brun påse så att filten inte syns. Om det inte går att skaffa någon pipa så kan man ju rulla en cig. själv och då kan man blanda in torkade blad av salvia i tobaken. Man kan också låta salviablad (kanske också med lavendel, granbarr) glöda i en skål (eller ett stort snäckskal ifall man har något sådant) så att det blir litet mera rök. Tag en fjäder och vifta litet av röken över kroppen också, det har en effekt på kroppens elektromagnetiska balans.

Det här är knep, som man kan hitta på, och grundprincipen kan användas i en massa olika sammanhang. Det handlar om att manipulera det undermedvetna i stället för att plåga sig med någon påtvingad disciplin som man måste lyda. En faktor som kan läggas till detta är ens identifikation! Låtsas att du är någon annan. Testa hur det känns. Låtsas att du är den som du vill vara. Det undermedvetna har inte så stor chans att kunna hänga med i en sådan inre shapeshifting. Den vanliga cigarettens ande kan (med indianens språk) inte längre hitta dig!
Ett bra sätt att byta identitet kan vara att ta på sig en helt annan sorts kläder, som passar till den andra (nya) identiteten. Det är det som folk gör när de tar på sig speciella kläder för jobbet, träningen, hemma eller fest. Man byter identitet och beteende.

Det finns en annan variant också;

Tag en liten vit pinne, som liknar en cigarett, och låtsas att du röker. Gör exakt samma rörelser och samma andning. Låtsas! Och känn samma gamla vanliga avslappning i samband med det. Ha pinnen mellan fingrarna och mellan läpparna och dra in.... ett djupt andetag.... känn hur du blir lugn..... ett till djupt andetag.....blååås ut....låtsas att du ser röken ringla mot taket. Du kanske kan tända litet torkad salvia också så att det blir litet riktig rök. Och ett levande ljus? Det är inte alls säkert att det undermedvetna kan känna skillnad på en riktig cig. och en som är på låtsas.

De gamla kristna munkarna kanske inte var så dumma – det var bara att de använde ett språk, som vi nu inte längre förstår. Mycket beroende på att vi översätter orden fel och lägger nya betydelser i dem.

Och vad säger Swami Nithyananda om den målinriktade disciplinen?

" Your reverse calculation about your goal and the activities you need to do is not right! 

With very minimal activity, by the shifted cognition, the results will be huge."

Why you should not expect results
"Understand, actually when we expect the result, our goal, and reverse calculate the amount of work we need to do for the goal, we become tired of working... Aghoris have that tradition: just do, no question of second thought current.
Aghori means simple.

Detta kom i mejl den 27 okt. och det var ju nästan som en kommentar till artikeln:
When you are doing hard work, your brain evolves a method to do it very easily that is called "smart work"... It’s the law of Life. Smart work cannot be picked up from [the] other directly; only when you do hard work, the cognitions will evolve to do smart work."     H. H. Paramahamsa Nithyananda

Ikoner och runor

För tvåhundra år sedan var en ikon detsamma som en helgonbild. Varje helgon var förknippat med en historia, en saga, en myt och representerade en viss idé, känsla och stämning. Detsamma kan man säga om en massa olika gudar i en polyteistisk kultur. Ordet gud är ett gammalt ord, som betyder ”den som åkallas” (troligen av det indoeuroperiska ghu = ropa) så om vi tillber eller åkallar (inkallar) helgon så har vi fortfarande månggudadyrkan, med den skillnaden att vi har ändrat på terminologin och kallar dem något annat. Om kyrkan tillber olika helgon så är det inte sant att man bara tillber en enda gud. Det är bara retorik. Ett polyteistiskt samhälle kan också ha en övergud,som står över de andra och är ”den högste”, i stil med att att solguden då blir i centrum medan gudarna Mars och Venus är mindre. Solen är den som ger energi till alla medan de andra innebär olika egenskaper och känslostämningar. 

Shamaner och diverse trollkarlar kan använda vilka föremål som helst på det sättet. Det viktiga är att föremålet representerar en viss känsla, en viss idé, ett djur eller.... Det är shamanen själv som bestämmer vad en viss grej ska symbolisera. När han tittar på grejen och håller i den så kommer han snabbare och effektivare in i just den känslan än vad han annars skulle ha gjort. En ikon är en genväg. Det blir en intränad reflex och man kan likna det vid Pavlovs hundar. Att en viss grej kan trigga hjärnan (och det undermedvetna) till att på en sekund plocka fram ett minne och den känsla som hör ihop med det, det kan vi ju märka i vårt dagliga liv om vi bara funderar litet på det.

En Talking Stick kan sägas vara en ”indiansk grej” men själva metoden bygger mer på psykologiska insikter och kan fungera i vilken kultur som helst, så i Sverige skulle vi gott kunna kalla pinnen för kommunikationsstav eller talpinne. Men att använda det engelska ordet har den fördelen att man kan googla på begreppet och få information. Så fort man byter benämning på en företeelse så försvinner också den information, som var kopplad till det gamla ordet. Det kan ju vara onödigt för det är mycket på det sättet som vi raderar gammal kunskap. 

Att en Talking Stick är gjord på ett någorlunda uppseendeväckande sätt, med tofsar, färger, fjädrar och pinglor är för att den ska fungera just så som en ikon. Den ska försätta sin ägare och även andra i ett visst tillstånd så att de fokuserar på att det nu är dags för en viss typ av kommunikation. Effekten kommer med tiden om man använder staven enbart på det sättet och inte till något annat. Den kommer alltså att fungera som en ikon därför att den öppnar öppnar hjärnans kommunikationsprogram, men först när den saken är intränad.

De enklaste ikoner vi känner kallar vi skrivtecken eller bokstäver och här i norden har vi de gamla runorna (ordet bokstav kommer av att man ristade runor i en stav av bokträ). Folk i olika delar av norden och i olika tider hade inte kontakt med någon statlig byrå, som såg till att alla symboler och tecken var lika överallt så det varierade precis som språk och dialekter varierar i olika områden. Det fanns ingen centralstyrd, allmän skola och när den allmänna undervisningen växte fram inom överklassen var den baserad på latinet. För att man ska kunna ha ett enhetligt riksspråk krävs att man har uppfunnit tryckkonsten, men det kom inte förrän på 1500-talet.
Ändå så var de tidigaste runorna gemensamma över hela Norden för att senare splittras upp i olika varianter. Och germanskan splittrades upp i svenska, tyska osv. Så vi tycks ha gått från en enhet, som splittrades, för att sedan ha sopat ihop splittret till nya enheter.

De betydelser som var verkliga för folk, när det gällde ord och tecken, var de som var allmänna, annars kunde man ju inte läsa varandras texter.

Om nu bondebefolkningen hade sina runor så är det väl fel att säga att de var analfabeter. De hade andra tecken och läste kanske också på ett annat sätt, läste symboler och inte bara färdiggjorda, långa meningar, som på runstenar och andra grejer. Runorna sägs ha skapats med inspiration från det latinska alfabetet på 100-talet så det måste ju ha funnits ”läskunniga” bland folket även innan läsekonsten började läras ut i kloster och skolor, men att läsa runor var väl inget som kyrkan kallade läskunnighet.

Runor med allmänna betydelser kan man nog använda för magi, det handlar mest om intention och fokus, men egna figurer, som man själv hittat på, fungerar kanske allra bäst eftersom det nog mest kan vara en fördel att inte alla kan se vad man skrivit på någon grej. Det man gör förblir hemligt så att energin fokuseras och man kan heller inte bli anklagad för precis det man ristat och man slipper diskutera saken med andra nyfikna. Tills kristendomen gick till attack mot allt som var ristat med runor! Även om runorna blivit uppfunna med det latinska alfabetet som förebild så har ändå runorna och det latinska alfabetet utvecklats till att för oss fungera som symboler för olika kulturer, vår gamla nordiska / germanska och den latinska / grekiska, som invandrade med kristendomen. Så vi kan använda dem så, skriva med runor för att markera en slags nordisk tillhörighet. Det skulle ju kunna vara lämpligt att det också utvecklades (eller att man bestämde sig för) ett nytt, enhetligt runalfabete så att alla kunde läsa varandras runtexter och att alla visste hur de skulle skriva.

Föremål ger alltid olika intryck (och känsla) beroende på hur de ser ut och vad de är gjorda av och vi påverkas också av historier om föremålen. Det är som förr. Om man vill använda runor så får man väl, i brist på annan överenskommelse, bestämma sig för vilken runrad man gillar bäst, men det speciella med runor är ju att de är symboler, att de visar olika känslolägen, upplevelser, insikter, minnen och att de speglar olika delar av oss på ett sätt som inte de latinska bokstäverna gör (där krävs det ett helt ord för att vi ska reagera). Med hjälp av runor (eller andra symboler) kan vi direkt klämma dit ”en hel historia” med ett enda tecken och det är ju väldigt praktiskt. Det kan jämföras med att vi också kan förmedla en lång historia enbart genom att säga ett enda ord: ”Törnrosa”. Enbart ett enda ord kan sätta sprätt på känslorna hos en person. Vill man sätta sprätt på känslan hos en annan person med en runa så bör man ju veta hur den personen uppfattar den runan. Han ska ha programmerat in betydelsen och så är det ju med alla språk. Det är ingen idé att säga sådant som andra inte förstår.

Jamen magi, då!? Ja, det är väl snarare att kommunicera med andarna och om du bara fokuserar så vet de nog vad du säger. Då är det själva kommunikationen som är det viktiga och inte någon grej eller något tecken. Det man överför kan snarast liknas vid programmerade signaler och även kroppen har förmågan att sända mikrovågor med innehåll, men det krävs att energin är så hög att koherens kan uppstå. En signal kan sticka iväg på mindre än en 
sekund och vi kan också ta emot sådana signaler, även om det kan vara svårt att tolka dem.
En samling tecken eller medicinföremål kan liknas vid en hög med lappar, där du skrivit ner vad du ska fokusera på, eller bilder på kort. Grejerna som ligger där kan inte själva göra något på avstånd. Men i och med att så många känner till runorna och deras betydelser så kan vi använda dem för att indikera olika idéer. Olika typer av teckensamlingar är också symboler och de väcker olika associationer. En tibetansk text och en runrad ger oss direkt olika känslor, tankeströmningar och inre bilder även om vi inte alls förstår texterna. Redan då är man ”på väg nånstans”, in i en speciell sinnesstämning.

Your soul can get into cohesion with any principle/emotion/feeling that you focus on.

Swami Nithyananda

Communication of today

When the physical borders fall we gather in mental groups, that are stronger and bigger than ever (with one group having members in the whole world), and affinity, fellowship and solidarity gets lost in the physical world but refound on the screen, where we find or create our new homeland. It is quite similar to the shamn´s way of creating a medicine wheel, a personal space where only certain spirits are allowed to enter while the other ones get blocked with magical formulas, similar to the blocking of an unwanted person on Facebook with the help of magical clicks that keep your circle safe.

When you talk with a real person in real life you can see and feel what kind of person it is and you can also, to a certain extent, feel how this person is thinking and then you ajust your words to that. You can ”fall into the same mental pattern” if you want to. That personal connection gets lost on facebook, even if you really know whom you are talking with (writing with) because you cannot hear the tone of the voice and all kinds of emotions cannot be shown with just emoticons. You cannot see what mood the other person is in and you do not know from which source he has picked his information.

You can only see the written words and you might not even know if they are written by an old person or a teenager. So you answer to the written words and not exactly to the person.
These words are in a sense ”taken out of the blue” (because the experience of the person is lost) and your answer will come from your own associations, which can come from a point of view that the first person is totally unaware of. And then, eventually, the fight starts between people who would never ever discuss anything with each other in normal life. They would just look at each other and immediately understand that it was not possible to have any spontaneous conversation of value. They would just say: ”Hi, how are you? Nice weather today!”

Another thing is that people are also not really aware of the grammar (at least not in Sweden) so quite often a sentence is not clear – you have to guess what the other person means. Your guessing will be based on your own referencies and not on reality, i.e. what the other person really meant.
And reversed: one person makes a very clear statement and some other people understand something completely different, because they do not bother to read carefully because the guessing has become a habit. Quite often a serious thought with an interesting question can start a thread of nonsensical crap.

People have now learned that it can be ”dangerous” to express deeper thoughts and uncommon values on facebook because it can always lead to an attack from someone with totally different values. Serious subjects can get attacked with foolish poppycock, often from the members of VoF, who are aggressively attacking everything that they do not understand.
You have to express exactly the same opinion as the majority of your friends or the participants of your group otherwise you can get into the same trouble as you would do in real life if you mentioned an idea that was not familiar to the other ones.

Psychologicallt speaking you would be ”cast out of the nest” which in nature (and in our genes) is the most dangerous thing that can happen. A group has to be homogenous to be able to survive in nature and the need for this homogeneity is rooted in our subconscious mind. In past times every area had it´s own religion / mythology, which puched the group members into the same frame of reference. Today we almost have the opposite when everyone has the right to find his own truth to develop his own individuality.

Deep inside we often react on a ”foreign opinion” as if it would be an enemy. This emotional reaction triggers the defense instinct in the other person and then a little war starts and every possibility to understand each other´s points of view are lost and it ends with both thinking: ”It is not possible to talk with you, because you do not want to understand!”
Of course! When the defence reaction takes over you are not even interested in trying to understand because the higher part of the brain is ”cut off” and is no longer functionning. With a Talking Stick it is fairly easy to put an end to this fight and get back to a mutual understanding of each others opinions. When the speed slows down he brain goes back to those frequencies where listening, peace and understanding is possible. A Talking Stick is in a way similar to a microphone. It means full focus on the person who is holding it.

Anyway, our innate reaction patterns seem to have had the effect of scaring people from saying what they really think, being afraid of totally unexpected attacks that can come any time. It can be seen on the Likes on Facebook, where serious topics are avoided and kittens, hearts, flowers and sunsets are favoured. We show the Jungian Persona, the public relations part of the ego, for reasons of personal convenience and for the wish of pleasing others and be liked by them.

Subjects, that should be of the greatest importance for all people to talk openly about, are being tucked away into special groups where all agree upon the same opinion, which gets stronger and stronger within the group. Here you can freely express your unusual opinion and people like what mainstream would dislike. No danger of being attacked (as long as you stick to the same opinion!)
In this way the group also gets more and more far away from the other group that carries the opposite opinion. The gap between them increase because each group consists of an overwhelming amount of information that proves the validity of the own group´s position and attitude.

When you search for something on the net your browser learns to show what you like. If you like fishing and hunting and you often look at films about fishing and hunting YouTube will start presenting all possible films on fishing and hunting and almost not on anything. You will get 100 films on fishing and hunting but probably not one single film about about how to cultivate roses. You will get nothing about how to draw a mandala.

So when you perceive the world through the screen you will get an impression that ”the whole world” is almost fanatic about your idea, in this case fishing and hunting. You might not even be aware that mandala drawing exists!

If you use YouTube you will experience that ”everyone” is deeply interested in your profession, favorite hobby or political opinion. Your browser fully agrees with you!!! So you will believe that the whole world has this interest and opinion. ”The whole world knows what you know, dislikes what you dislike and believes what you believe!!!” That is the impression that your browser gives you.

Then you meet an old friend, who doesn´t have a clue about your interest in fishing and hunting! He hates fishing and hunting and he was up to now firmly safe in his belief that most intelligent people hated the cruel fishing and hunting. His browser overloads him with vegetarianism, peace, flowers, mandalas, mantras, sweet kittens and beautiful sunsets. You get surprised and almost chocked. When you were young, living on the same street, you were equally interested in football and he was your best friend! And now....? How is it possible that he has become so strange? He thinks the same thing about you and you do not even bother to become friends on Facebook. You belong to different groups.

Physically we intermingle more and more across the borders between different countries and and the ”personality of a country, the heart of that country” gets lost (but fought for by nationalists).
When the physical borders fall we gather in mental groups, that are stronger and bigger than ever. We get mentally collected in big bubbles of perception and these bubbles can get into war with each other in the same way as countries always did. In the old times such bubbles were called spirits or gods and we know from mythology and astrology that certain gods can be in conflict with each other. These ”bubbles” work in the same way as religions. Within a bubble people get united, especially when they get into conflict with people from another bubble, another way of thinking, another spirit, another god.

If all people are divided into mental groups, with lost understanding of each others´points of view, the whole situation would get much better if we learned to use the Talking Stick, the ”magical” communication wand, that the Red Indians have taught us to use. I don´t mean that we should carry around our sticks everywhere, but the use of a Talking Stick teaches the mind to keep a slower pace and to listen, to try to understand and not to interrupt others. (Not even by screaming: ”Do not interrupt me!”). It can help to solve the tricky effects of Internet when they spread into reality.

Talking Stick "Wise Grandfather" 

The thing is not only that the one, who is holding the Talking Stick, is the only one that is allowed to speak. An important thing is that the other persons have to listen in such a way that they are capable of showing that they have really understood the first person´s deeper reasons for thinking in a special way. According to Hindu terminology we live in the Age of Kali Yuga, which is said to be the Age of confusion and here are some referencies, some quotations:

”the age of conflicts, wars, genocides, dirty businesses, aberrant social and philosophical systems, the malefic development of knowledge that gets into irresponsible hands.”

Everything tends to become equal, and this equanimity in all the fields and areas is actually the prelude of death. The cities and villages will be filled with groups of bandits and the rapes will be frequent. The water will be very rare. At the end of Kali Yuga, this process is accelerated, and this very acceleration is one of the signs indicating the approaching catastrophe.

The great majority of the new leaders will be of working class origin and they will obstinately pursue the priests and those who gained the knowledge.

Linga Purana says:“the people of Kali Yuga are stimulated by the lowest instincts. They chose false ideas and concepts over the authentic ones, they have no hesitation in persecuting the wise, the envy torments them, negligence, disease, hunger and fear will spread.

The stability and balance of the four classes of society and of the four ages of life will disappear. 

But...

Shiva can destroy only the societies that have gone astray from their purpose, who have broken the natural law.

Read more here:

The Signs of Kali Yuga

Kali Yuga from the Bhagavata Purana

Communication brakedown in modern society.

Communication is an important skill that is slowly on its way towards a complete crash in our modern society, strangely enough mainly because of our new access to a tsunami of information tools with seemingly unlimited capacity.
We know how to quickly find, store, and use huge amounts of information from almost any area, and with IT we can easily build up a huge bank of knowledge around our own package of interests.

It is easier than ever to build a personal bubble of knowledge that reflects and strengthens the own personality. In the same way, as you can choose your own way of clothes, makeup, and hairstyle you can now build up your mind to a solid block of views all by yourself together with your machine and the Internet, where you can find as much support for your ideas as you could ever wish for.

What now happens is that your computer starts answering to your special interest and selects for you all the articles, speeches, films, ads, and groups that support your interest. If you, for example, are interested in hunting you will get so much information about hunting that you will also get the feeling that ”all other people are also just crazy about hunting”. Whatever interest you have, the browser will put you in contact with all other groups in the whole world that have specialized in this interest. It gives you the impression that ”everyone is interested in hunting” because that is what you perceive from ”the world” in your computer. You believe that it is the whole world but it is the mental land that you have chosen to travel to.

You will not get into much contact with those that have totally different opinions. They will just be called idiots by their friends in your groups if they are even mentioned. The deeper worldview of the ”peace group” will never be presented in the ”war group” and vice versa. The peace ideas will never reach the war groups as anything else than ”nonsense”. Both groups in such a polarity are fully convinced that they are sitting upon the Truth, especially if they focus on religion, politics, migration, food, medicine, or any other hot idea.

Each ”group” works to get more and more friends, allies, and followers, and it grows and grows. In this way, our blocks of ideas, interests, and fantasies work in the same way as different religions. The god of the religion is the concept itself (for example ”the spirit of hunting”) and the avatars and prophets, that get worshipped and quoted, are the known authors and lecturers that get known to the whole world through papers, books, and the net.

According to Cicero the word ”religion” comes from legere, which means ”to read”. More precisely it means ”to pick up” (knowledge), which is done by either listening or reading. The picked knowledge becomes your ”homeland” and you will defend it, at least as long as you have enough friends in that land.

In reality, the spirit (concept) of this body of interest is ”worshipped” like a god in a religion, not by placing offerings on an altar, but by the focus and the activities of all the participants. The spirit of the group, the core of the group, can be called a ”god” as the word ”god” is just an old word that means ”the one that is worshipped”. A religion (a traditional one that we call ”religion” or a specific body of knowledge) brings a strong sense of unity to all the participants, who mentally and emotionally agree upon the same truth and actively believe in it. All of them know that ”this is the truth”, which is also verified by the high and coherent energies that arise in the meetings where all are being pushed into the same experience. The conclusion is that ”others are wrong”. If they present a strong, contradictory meaning they are the enemies and in other cases, they are just stupid or misinformed (and maybe have to be rescued and put on the right path).

So if a person from one group meets a person from another group there can be a deep, hidden mental difference, that destroys any attempt to have a meaningful conversation. The best one can do is to talk about weather and wind and any kind of nonsensical topic that everyone can agree upon, just to avoid conflicts. So to feel safe we develop a lifestyle where we always talk nonsense and avoid all dangerous contact with more serious topics. Mainstream media supports it with nonsensical soap operas and big headlines about who is in love with whom. At least in Sweden, the result is that almost nobody dares to mention anything of deeper importance and if you want to get many likes on FB you just have to put out a picture of a sunset or a kitten as nobody is afraid of clicking on it. Just a dolphin is already a little warning. ”Here we have some ideas about something... and what can that be? I know a racist who likes dolphins so maybe I´d better stay away from this...”
Trump is strongly challenging this fear and the whole old mainstream turns into panic.

In this way (with IT) we can today have a family where everyone has his own ”religion”, his own body of knowledge that molds him in a certain way. Everyone can develop his own individuality, which is OK, but at the same time, we neglect the communication skills that should be there to bridge between different kinds of minds and opinions. We cannot only have individuals as there has to be a solid society to live in also and that is based upon common rules and laws that a majority can agree upon.

Many have understood that the religions (the traditional churches) have to learn to communicate with each other. But how can the big ones be ”friends in peace” if not even neighbors and family members can be it in daily life? Do humans lack a fundamental peace ability? Or do we just lack the ability to fight, to argue, in a creative way that does not lead to deep anger and violence?
I would say that what is mainly missing is the lack of ability to be detached from an opinion. Your point of view becomes your mental territory and you defend it as any animal defends his territory in nature. I would guess that the more mental you are the more your territory consists of mental ideas and concepts.

The big trend of today and of our society is the breakdown of information and communication as we are driven into separate bubbles of perception that get more and more openly polarized. A big information war has broken out and the present situation with Clinton, Trump, and Putin is a very good symbol for the mainstream´s unwillingness to communicate over the ”religious” borders. Efforts to communicate in a friendly way are looked upon as something evil and the point of view that ”the war has to go on” is raised to an axiom of ”goodness” and righteousness. Anyone who is against the building up of tensions, that can lead to a disaster for humanity, is looked upon as the devil himself. The world is upside down! Good is bad and bad is good and in this porridge of opinions people totally lose the grip of logic and the loss of the faculty of communication comes together with it and the big information war spreads like fireworks on the global net sky. Whatever someone claims in the media, including Facebook, etc, is immediately attacked by someone else who tells the world that the truth is the opposite to what has just been said.

We have learned that attacking is a good way of getting seen and known, which can open the door to money-making: a mirror of the young, male wolf who attacks the old leader of the pack.
It doesn´t matter if you are right or wrong, a strong attack on anything is a performance, a sensation that people buy, regardless of if they find the attack bad or good.

We have to restore the art of communication on all levels, not only in the realms of traditional religions and politics but also on the personal levels in daily life. First, we have to realize that we live in different mental bubbles where different truths are the rulers. Are two different perceptions able to talk with each other? A concept is based upon a body of personality, IQ, experience, and information and to disclose and reveal this foundation to another person can be almost impossible. All people cannot perceive each other's inner worlds and the best they can do is to ignore each other to avoid trouble.

But whatever a conflict is about in personal life, the first thing has to be to sit down and calmly explain, both the thought process and the feeling about it, to the other person, who has to listen and only listen until he has understood the point of view that has been presented. It goes for any little tiny irritation about any little nonsensical triviality, that can be built up in daily life. If a nagging unease and tension is never spoken about it will grow and grow and get transformed into a more destructive trait, which can eventually become the little rat that causes the whole ship to sink.

Communication is a big issue that we have to learn more about in this time. Restore the original IT of the natural spirit, heart, brain, body, and vocal cords. At least for a while every now and then.