måndag 12 januari 2015

Runda Bordet om religioner


På Willy Pfändtners sida i facebook hittade jag ett samtal om religion, som gick att öppna i SvtPlay, så jag tittade på det.
http://www.svtplay.se/video/2558736/runda-bordet/avsnitt-5-religion

Omkring det runda bordet i en ful miljö, som påminner om en nerklottrad tunnelbanestation, sitter här en parant och väldigt vacker ärkebiskop, en buddhist, Willy som svensk hindu, en jude och en fundersam muslim, som ser ut som om han tänker mycket mer än vad han säger.

Jag tänkte det, som jag alltid tänker när jag hör sådana debatter, och det är det, som Willy sade en gång: ”Jamen , man ska väl veta vad man menar med de ord man använder”. Ja, det tycker jag också.
Om man har en lång diskussion om religion, som sänds ut till vanligt folk, så vore det väl på sin plats att definiera vad man pratar om i stället för att bara förutsätta att alla vet det.

Så gott som alla har en åsikt om vad religion betyder, men alla har inte samma åsikt och därför kan man aldrig riktigt på pricken veta vad en annan människa menar. Man bara tror att man vet. Man tror att andra menar det som man själv menar eftersom man inte vet att det finns andra definitioner.
Wikipedia säger att religion är en tro som grundar sig på en trosföreställning! Hm...?

Med tillägget att det kan handla om gudar eller andar eller om att det inte finns några. Hm...?

Många använder ordet religion i betydelsen vidskeplighet eller krigisk maktapparat eller bara något man tror eller kyrka.. Det varierar, men indianerna brukar man inte direkt mena och medicinmän och shamaner tycks också vara fria från etiketten religion, trots att de har väl definierade ceremonier och ritualer för att prata med andarna.
Man säger inte indianernas religion, men man kan gott säga ursprungsfolkens religioner.
Med religion menas tydligen en tro med "regler" för hur "det osynliga" fungerar. Men i så fall hör väl även psykologin dit, som dessutom noga beskriver de olika gudarna som då kallas arketyper. Och hur blir det med den teoretiska fysiken, där man menar att vårt medvetande kan påverka det vi observerar?
Och politiken svänger sig med begrepp, som gott hade kunnat bli översatta med gudar eller andar om de hade kommit från andra kulturer.  Kommunismen och nazismen är väl gruppandar?
Om nu anhängare till Stalin skulle bete sig som anhängarna till Muhammed så skulle vi i det ena fallet kalla det för politik och i det andra för religion. Men egentligen är det samma sak: en stor grupp som blir påtänd av en idé, som fungerar som ett revir, som de vill försvara.

Dessa religionsledare och påpluggade akademiker runt bordet befinner sig nog i ungefär samma mentala båt så att de har samma definition av begreppet religion så att det inte blir något problem för dem med den saken. De vet vad de menar?

Själv kan jag nog inte riktigt avgöra om de menar ”riktig religion” (inre processer) eller om de menar ”en kyrka” (en institution), men jag lutar åt att tro att de menar det sistnämnda. Sedan talar de om hur konflikter mellan de olika maktblocken kan uppstå och motverkas och då börjar de att slira in på en del inre processer, typ kärlek, förståelse, insikter och ”hur lika vi är egentligen”.

De är väldigt noga med att inte säga ett enda litet ord, som kan riva upp någon känsla och det hela är så godhjärtat och fredligt att man nästan kan somna.

Det är problemet med akademiska diskussioner, att de inte kan gripa tag i själen på andra än fredliga bokmalar, akademiker och väldigt lugna filosofer och kanske också nå dem, som vill ha näring till filosofiska samtalsämnen att använda i andra sammanhang.

Introverta personer sysslar egentligen hellre med inre processer, med den esoteriska sidan, och det är den som jag kallar ”riktig religion” av re + legere (läsa). Det var väl det som man egentligen gjorde först, inom en massa små grupper, och det var en inlärningsmetod i stil med att plugga.
Legere betyder egentligen att plocka, att ta till sig, att ta in och det kan man göra även genom att lyssna, som måste ha varit den ursprungliga metoden. Men om man tänker närmare på det så behöver det inte bara innebära att man lyssnar på en lärare eller historieberättare. Man kan ju också lyssna på verkligheten, den som finns överallt. Då skulle ordet religion kunna stamma ur betydelsen att vara receptiv. Kanske receptivt undersökande.

Man studerade människans inre, själsliga processer, dvs hur man handskas med det som vi i dag kallar psykologi i kombination med kosmologi. Hur fungerar våra inre instinkter och arketyper (fast man använde andra ord, helst personifieringar) och hur kan man väcka dem till liv eller lugna ner dem och hur väljer man? En skola i läran om sinnet, en skola som var mycket mera både djup, hög och insiktsfull än dagens psykologi, som inte kan leverera levande bilder på samma sätt som man kunde förr när man använde sagor.

Sagor?
En vanlig invändning mot ”religion” är att det ”bara är sagor” och med saga menar man då att det är något som inte är sant. Med andra ord inget att bry sig om..

Samtidigt kan vi lätt förstå den sanning, som ligger inbakad i ”Kejsarens nya kläder” utan att klaga på att det inte kan vara sant.

En historia kan alltså vara själsligt sann, men ändå världsligt sett osann. Historien har aldrig hänt, men den är sann ändå. Även i vårt vardagsspråk använder vi symbolspråk, ex så kan en mamma säga att hennes lilla barn är en solstråle och alla fattar vad hon menar.
Men tänk om hon skrev detta, hackade in det i en stentavla, som grävdes fram om tusen år.... ?
Det skulle komma en massa besserwissrar, som hävdade att en fysisk människa inte kan vara en stråle av ljus, som kommer från solen.

Här är jätteproblemet inom ”religionerna”. Sagor är nonsens och sanning består av förklaringar, men
själen påverkas inte av akademiska förklaringar” (om man inte själv är en grundmurad akademiker,)

Själen, hos alla, påverkas av bilder och bildberättelser, som skapar känslomässiga reaktioner. Det är precis just dessa reaktioner, som drar upp spår i det undermedvetna och skapar minnen, som sedan kan poppa upp i rätt sammanhang. Dessa minnen blir som datorns pop-up-fönster, som plötsligt visar sig när det finns en anledning, men som under den övriga tiden inte syns.
Det är reklamen som nu har tagit över de gamla sagornas roll.

Ett datavirus kan lägga in ett osynligt fönster, som sedan kan poppa upp och ge fel information, och detsamma gäller vår hjärna.
Riktig religion handlar om att skapa dessa mönster i det undermedvetna och det ska vara goda mönster som gagnar alla om det ska kunna kallas ”religion”, som då egentligen också skulle kunna kallas ”vit magi”. I dag heter det snarare ”kreativ visualisering” och betyder att man ska få vad man önskar sig om man bara fokuserar på det. Men den idén gränsar till svart magi.

Ordet magi kommer av det gamla indoeuropeiska ordet magh-, som också har givit oss vårt ord maskin. Magh- betyder att kunna, att ha kraft (to have power) och det är just med maskiner som våra nutida magiker behärskar världen och har makten.
En vit magiker i den ursprungliga betydelsen är en person, en magos, som behärskar sitt eget sinne och ger i stället för att ta, kanske i egenskap av lärare eller healer.
Vår enorma maskinpark, som snart har ödelagt jorden kan nog snarare sägas vare ett resultat av en global svart magi. Det är andra man vill kontrollera, inte sitt eget sinne eller sina egna drifter.

Psykopater har nog alltid funnits och förr så kallades de i så fall för andra ord, som måste ha blivit översatta till svenskan med demoner, svartmagiker, trollkarlar, ogudaktiga eller onda. Det finns mängder med olika ord på mängder med olika språk och när dessa språk översätts så försvinner de riktiga betydelserna eftersom de olika översättarna inte läser och kollar varandras översättningar.
Många författare hittar också på egna ord för att slippa att konfronteras med andras översättningar.

Svart eller vit handlar bara om ens intention eller moral!
Det handlar inte om själva kunskapen om hur energier fungerar. I de gamla lärosagorna är hela tiden moralen inbakad på ett sätt som den inte är i dagens religion scientismen, som också baseras på en slags blind tilltro till vissa dogmer, som exempelvis att inget kan existera med mindre än att det är bevisat i upprepade dubbelblindtester. Den innehåller väl inte någon annan ”moral” än att man ska tjäna pengar åt sina aktieägare och banker - och vinna krig, fast man påstår något annat.

Vapenindustrin och kommersen med alla sina maskiner använder den svarta sidan av detsamma som religioner använde den vita sidan av, nämligen kunskapen om hur man manipulerar psyket, sitt eget eller andras.

"Makten" går in i fungerande, goda grupperingar och omarbetar dem inifrån så att de kollapsar och det gjorde man även med den vita kunskap, som omformades till en kyrka, som i dag mest förknippas med terror, häxbränningar och blodiga korståg.
Eftersom vi inte kan skilja på det ena och andra så slänger vi nu ut babyn med badvattnet.

Från början kom ordet religion av re + legere (läsa, plocka, ta in), men Tertullianus (och andra) lyckades tydligen att ändra på den saken när han skrev kyrkolatinet och skapade en kyrka där prästerna nu skulle binda folk till sig för att hjälpa dem att bli bundna till Gud. Han ändrade alltså på ordets ursprungliga betydelse och påstod att det var re + ligare (binda). Nu var det fritt fram för en ny agenda, att bygga en stor maktapparat, som var ute efter att binda det som binda kundes. Och på den vägen är det. Snart har vi chips i händerna.

Legere eller ligare: jag ser det inte som något man bara diskuterade av filosofiskt intresse  - jag ser det som ett religionskrig.

Legere – meditari – contemplari är en bra inlärningsmetod och man blir automatiskt bunden till det man fokuserar så mycket på, så det blir automatiskt en slags union, utan att någon präst behöver binda något. Kanske man lockades av lättjan – om jag betalar prästen en slant så binder han mig till Gud och så slipper jag att själv läsa eller göra något annat jobbigt.
Nu har jag både Jesus och prästen, som fixat himmelriket åt mig. Skönt! Och eftersom det nu är prästen som har min nyckel till himmelriket så är det nog bäst att jag håller mig väl med honom. Och om han får några extra slantar så kanske jag kan få en finare stol i himlen?

Påverkade av kyrkans historia slänger vi nu bort hela det gamla, ursprungliga kunskapspaketet, som handlar om våra inre upplevelser, och det är precis det som de ville eftersom krig och konsumism inte går så bra ihop med dessa läror, som snarare förordar asketism och fattigdom.
Det är svårt att få med en massa fromma asketer på att krossa andra kulturer.

Man angriper de gamla religiösa sagorna för att de ”inte är sanna”, men samtidigt är det fritt fram för dagens dollarmagiker att fylla oss med nya sagor (TV, dataspel, PR, annonser, filmer), som gör oss till eviga storkonsumenter, som dessutom blir mer och mer beroende av sjukvården som också höstar in miljarder.
Felet är nog att de religiösa hävdar att deras historier är sanna även som historiska fakta, samtidigt som de försöker bevisa det med att ”Gud har sagt att...”. Klart att det kan reta folk, som vill vara litet mer logiska.


Jag ser på nätet att Antje Jackelén blir påhoppad angående historierna om ex jungfrufödsel.
På svenska är det ju inget problem eftersom jungfru egentligen bara betyder ung fru, dvs en flicka. (Ty: junge Frau)

På latin är det virgo, som också har betydelsen ogift flicka.
Hur texten såg ut på grekiska och hebreiska vet jag inte heller, men eftersom Hieronymus kunde dessa tre språk så antar jag att han kan ha yttrat sig i frågan. Det bör ju vara det hebreiska ordet man ska titta på och inte översättningarna.

Så jag googlar på honom och hittar:
For at the present day, now that the whole world has embraced the faith, the Jews argue that when Isaiah says, Behold, a virgin shall conceive and bear a son, the Hebrew word denotes a young woman, not a virgin, that is to say, the word is Almah, not Bethulah.

Så googlar jag på Almah eftersom det tydligen är det ordet som gäller:
Almah (עלמה, plural: alamot עלמות) is a Hebrew word meaning a young woman of childbearing age who has not yet had a child, and who may be an unmarried virgin or a married young woman. The term occurs nine times in the Hebrew Bible.

Så nämner han också att Josef och Maria kallas för Jesu föräldrar:
And his parents went every year to Jerusalem at the feast of the passover. And afterwards, and when they had fulfilled the days, as they were returning, the boy Jesus tarried behind in Jerusalem; and his parents knew not of it.

Jaha... så var det med den saken. Maria var en tonårstjej, som ännu inte hade fått barn.
Var det verkligen något att gräla om i tvåtusen år???
Jag får ett intryck av att alla diskussioner kanske bara är egotripper där alla kombattanterna bara hävdar sina egna positioner med en massa retorik.

Historien om Jesus är en arketypisk saga som visar hur vägen till upplysning fungerar och även den upplevelse, som bland shamaner kallas för dödsupplevelse, som är en passage, en slags invigning.
Det är inte heller något obegripligt som man måste älta hit och dit i tvåtusen år.

Att bära sitt kors kan jämföras med yoga, som betyder att bära sitt ok, som också är en tung grej av massivt trä.
Om man enkelt, på vanligt sätt, googlar på ordet yoga så hittar man översättningen förening, union, men om jag slår upp ordet i ett sanskritlexikon så får jag som första ord yoking eller yoke. Men den åsna eller oxe, som är okad bär ju inte bara på något tungt utan ingår ju också i den förening, som bildar hela ekipaget. Så yoga har också betydelsen vehicle.
Symboliskt bör det kunna vara så att den okade människan har blivit den, som drar en tung kärra där Gud är körsvennen, den som styr. Människan blir Guds verktyg på samma sätt som oxen är bondens verktyg.

Ja, den som okar sig blir då bunden (ligare) vid kärran så Tertullianus har ju något att grunda sitt resonemang på. Men det där kan ju lätt bli fel när en präst ska ta rollen av ställföreträdande körsven över en hel församling. Det kan gå som i Orwells Djurfarmen.

Att hänga blodig på ett kors är inte så olikt indianens blodiga hängande i rep under soldansen, det är troligen något som man kan få en ”ny ande” av, men det är inte något som man dör av. Att en frisk man skulle dö av något sådant är en omöjlighet (såvida han inte får en infektion, men då ligger han ju sjuk några veckor innan han dör). Man kan inte bara hänga där en halv dag och sedan dö...pof!... såvida man inte redan är dödssjuk eller 95 år.
Det är bara initiandens ”gamla ande” som dör så att det föds en ny sol inom honom.
Inom astrologin är solen det som man identifierar sig med.

Sun Dance varar i fyra dagar:
”Each young man presented himself to the medicine man, who took between his thumb and forefinger a fold of the loose skin of the breast-and then ran a very narrow-bladed but sharp knife through the skin-a stronger skewer of bone, about the size of a carpenter's pencil was inserted. This was tied to a long skin rope fastened, at its other extremity, to the top of the sun-pole in the center of the arena. The whole object of the devotee is to break loose from these fetters. To liberate himself he must tear the skewers through the skin, a horrible task that even with the most resolute may require many hours of torture.”
http://www.themystica.org/mythical-folk/~articles/s/sun_dance_the.html

Båda ceremonierna handlar om solen! Den inre solen, det inre ljuset! Solen föds på nytt varje morgon, men också varje år, vid midvintersolståndet.

Shamanens dödsupplevelse + invigning, som kan komma i ett helt annat sammanhang, ger också ett nytt medvetande och en ny kunskap.

The Rev. Michael Geisler, a priest of the Opus Dei Prelature in St. Louis, wrote two articles explaining the theological purpose behind corporal mortification. "Self-denial helps a person overcome both psychological and physical weakness, gives him energy, helps him grow in virtue and ultimately leads to salvation. It conquers the insidious demons of softness, pessimism and lukewarm faith that dominate the lives of so many today" (Crisis magazine July/August 2005).

Så där kan man tycka, med eller utan något prat om gudar eller andar, och i vårt samhälle har vi också tonåringar som skär sig med rakblad för att de tycker att de mår bättre då.
Om man skadar sig så att det gör ont och blöder så frisätts serotonin och endorfiner, det blir som en blandning av ssri-piller och opium.

Soldansarna borde få ett enormt påslag av serotonin, som då stryper syretillförseln till hjärnan så att man blir kraftigt omtöcknad och det kan ge en dödsupplevelse och visioner eller hallucinationer. Man hamnar i dödsriket eller på vägen dit (tillräckligt stor dos serotonin är dödlig). Endorfinerna ihop med detta tar bort obehaget och smärtan och ger en lyckokänsla.

Historien om Jesus ser jag mera som en arketypisk berättelse, som ger oss en nyckel till att förstå hur nervsystemet fungerar, så det spelar ingen roll om det hände i verkligheten eller inte.
Mycket i historien lär ha funnits tidigare i olika variationer och en variant av den finns på himlen med Orions bälte (de tre kungarna), Sirius (stjärnan i öster) och solen. Först kommer kungarna, sedan stjärnan och sist det nya årets nyfödda sol. (Jag har inte studerat det närmare på himlen och det kan också hända att det ser annorlunda ut i Sverige). I så fall kan ju historien om Jesus också vara trasiga rester av en gammal kosmologi/astrologi.

Diskussioner om religion, där man mest bara pratar om de olika institutionerna, blir som diskussioner mellan olika politiska partier, med den skillnaden att man gör tillägget att man ”ska vara snäll och ödmjuk”.
Jag undrar varför man i sådana debatter aldrig kommer in på vad som händer egentligen i människans sinne och vad som händer egentligen bland alla andar och dimensioner.
När nu dessa personer ändå är sams med varandra och tycks förstå varandra så kunde de väl lägga manken till och försöka reda ut begreppen. Varför gör de inte det?

Om man undrar något om livet bakom gardinen så är det ingen idé att fråga byns präst för han vet inte heller. Man får leta reda på någon indisk guru, astrolog eller shaman (eller kanske till och med någon kompis!) för att få höra något intressant och numera så finns de ju också på YouTube! 
Klart att kyrkan tappar anhängare om den är tråkig och inte vet något alls om himlarna.

Eftersom YouTube faktiskt innebär att man egentligen lyssnar på en maskin så får jag naturligtvis en aning, som säger mig att här måste finnas ett fel inbakat...en guru på YouTube kan nog inte fungera på samma sätt som en riktig, levande sådan....? Man kan inte på samma sätt påverkas av hans närvaro...
Det kan finnas ett dolt fel som ännu inte syns, ungefär som ett virus som är programmerat att starta senare.

Jag tror att nätet kommer att innebära att det snart finns tusentals med både riktiga och fejkade shamaner och gurus, som säljer sig på sina hemsidor och när man ska sälja sig så måste man konkurrera och det gör man med att göra sin lära så attraktiv som möjligt för så många som möjligt.

Man kan sälja datatjänster, som ger attraktiva autosvar på populära frågor osv. Mängder med guruappar så att folks pengar ryker iväg till "gurus", som i mobilen ska svara på alla frågor i alla lägen. Och shamaner och astrologer och allt möjligt i form av syntetiska röster, som säkert kan göras väldigt attraktiva.
Glöm inte att ha med dig din guru när du går ut!

En dag har vi lärt oss att alla sanningar fås via en iPhone och den som inte har råd kan få en känsla av att vara förlorad. Sedan är det inte så svårt för våra härskande manipulatörer att ta över innehållet i dessa tjänster och även att producera gurus av olika sorter, som kan leda sina anhängare med varandra eller mot varandra i enlighet med Maktens planer och styra deras beteende, vilja, åsikter och konsumtion.
Om 100 år är religion ett program som man har ett abonnemang på. 

https://www.youtube.com/watch?v=JPZ-tTpobyc

Här beskriver Nithyananda hur han, som pojke, började undersöka sitt inre, med hjälp av sin guru.
https://www.youtube.com/watch?v=MLeVLc07Bpc

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar