Den fria viljan 2

Den fria viljan Del 1

Den fria viljan Del 2 

Efter att ha hört andras åsikter om den fria viljan har jag förstått att orden kan uppfattas på olika sätt trots att de är väldigt enkla.

Men det är väl så med gamla filosofer att vi anser att de nog inte menar precis bara vad de säger utan att det är något annat bakom, något enormt djupsinnigt som kan tolkas hur som helst och skrivas avhandlingar om.

Men, tänk om det är så att den här meningen betyder det, som den säger, att viljan är fri.

Varför ska man då omtolka saken till något annat i stil med att det är handlingen som är fri?

”Människan har en fri vilja”. Det uttrycket är så vanligt att det nästan har blivit ett axiom, som då ska betyda: ”Människan är fri att göra vad hon vill”.

Men vad skulle det betyda?

Att människan skulle vara fri är det väl knappast några gamla filosofer som har hävdat. De, och en massa gurus av olika sorter, har däremot sysslat med att försöka lära människan metoder för att bli fri, men det har handlat om sinnets frihet, själens frihet och tankens frihet.
Det är en kunskap om mental frihet, som kan läras ut även till dem, som sitter i fängelse. För att inte tala om alla de gurus och munkar, som satt sig själva i enslig isolering för att uppnå denna frihet.

Den inre friheten är inte bara tankens frihet och fantasins frihet. Det är också viljans frihet.

Eftersom man alls har pratat om det så bör det betyda att folk inte trodde att de hade någon fri vilja. De ville en massa, som antagligen inte fungerade.

En fattig indisk bonde eller en slav hade inte stora utsikter att bli en rik furste, som satt högt upp på en dekorerad elefant och ägde ett vitt slott. Bonden var fast i sin situation.

Men rajan var också fast i sin situation och det kanske inte bonden tänkte på.

Den hemska situationen, som en furste kunde hamna i, beskrivs i BhagavadGita, där Arjuna måste slåss på krigets slagfält, trots att han ser sina lärare och vänner stå på fiendesidan.

Han bryter ihop och vill inte vara med längre.

Krishna uppenbarar sig och säger att Arjuna ska göra det som, enligt samhällets normer, är rätt och riktigt att göra i den situation där han befinner sig.
Arjuna är fångad i handlingen, som en skådespelare är fångad i sin roll på sin scen och han sitter på handlingens tåg som redan kör i full fart.

Krishna uppmanar Arjuna till att ändra sin tanke så att han står över handlingen. Att bara låta kroppen handla men att inte identifiera sig med handlingen. Det är en variant av att styra sin vilja, att påverka den, att omforma den.

Arjuna hade inte någon handlingens frihet, men han hade tankens frihet och kunde använda den till att vilja något annat än det som han spontant ville.

Förr i tiden var folk mera bundna av sina roller och Arjuna kunde inte bara plötsligt hoppa av och bli en Whistleblower, som åkte runt och höll föredrag om att man borde sluta kriga. Han kunde ha blivit en filosofisk eremit, som Buddha, men nu kanske hans uppgift var just att bli en symbol för denna fångenskap i materiens garn så att det kunde skrivas en BhagavadGita om den saken.

Egentligen spelar det ingen roll om Arjuna fanns på riktigt eller inte. Symbolen finns och betyder något. Annars skulle den inte ha återberättats med en sådan kraft i så många tusen år.

Historien beskriver människan och hennes plats i en situation, som hon av arv, uppfostran och vana sitter fast i.

Vad ska hon göra?

Här kommer filosoferna med sin lösning: din handling är inte fri, men din vilja är fri. Du kan välja att vilja något som du mår bra av i stället för att beklaga ditt öde och det finns många trick att använda.

Om du verkligen vill bli en furste på en vit elefant så OK, sätt igång med att vilja det. Det kommer troligen inte att ge den önskade effekten på det fysiska planet, men med stark fokusering så är du redan en furste i himmelen, i din egen inre värld.

Och sedan är det större chans att du återföds i en rikare familj och på så vis vandrar du uppåt i rangskalan även på jorden. Men ju svårare förändring man önskar sig desto längre tid kan det ta.

Nästa steg är att man inser att om man i sitt inre, i sin egen fantasivärld, redan är vad man vill vara så har man inte längre något behov av att skapa det i den fysiska världen.
Vad skulle syftet vara?

När det gäller enklare grejer kan tankekraften verka på det fysiska, till och med så att det verkar som mirakel. Men det är inom rimliga gränser.

Även om du vinner 10 miljoner på spel så är det inom rimliga gränser.

Även om en fattig kvinna med fyra barn i en hydda i Afrika med stark vilja kan ta sig fram och få en hög utbildning så är det ändå inom rimliga gränser. Genom att envist och mot alla odds genomdriva att få en utbildning så skapade hon fler förutsättningar. Men det var något som låg i hennes karaktär, i hennes karma. Hon hade en vilja som stämde bra överens med hennes inre talanger. (Det är ett exempel från verkligheten).

Det är det som New Age menar med att man med viljans hjälp kan skapa ”vad man vill”. 

Men det betyder inte att alla kan göra vad som helst eller få vilket drömjobb som helst enbart genom att vilja det.

Det går inte ens genom att stenhårt jobba på saken med jättestark vilja om man inte gör det på rätt sätt.

Man kan inte bli berömd designer enbart för att man vill det och anstränger sig – man måste ha talang också. Och vilja + talang räcker inte heller om man inte har utbildning. Och allt det där kanske inte heller fungerar om man inte har ”rätt sorts karaktär”.

Men om man har den talangen och karaktären så betyder ju det att man kan bli ”känd designer” om man vill. Men... man kan inte bli känd fotbollsspelare. Till det krävs andra talanger. Man kanske inte heller kan bli violinist.

Man kan göra det man vill enbart om allt fungerar för övrigt också – inte enbart för att man vill.

Vi är bundna av uppfostran, minnen, talanger, karma, blockeringar och omständigheter. Det betyder att man inte alls kan göra ”allt man vill” enbart för att man har en stark vilja.

Människan har fri vilja.

Ja, och vad betyder det då?

Det betyder bara det och inget annat.

Det betyder att viljan är fri.

Man kan fokusera på att vilja det som man gillar bäst!

Man kan fokusera sin vilja på det som man mår bäst av att vilja.
För känslan är viljan ett trollspö.

Om man är bunden till en situation så kan man ändra sin vilja så att den blir realistisk och passar till situationen. Det gjorde Arjuna.

Eller... man kan vilja ta tag i sin karma, gå in i den och ta reda på vad som orsakar de blockeringar, som man är bunden av. Det gör man på utlevelsekurser.

Om man vill att ”det” även ska hända i den fysiska världen så krävs det att även ”allt annat” fungerar. Med sin vilja kan man ju börja att jobba på den saken.

Vilja med "flow" eller motstånd.

Om man har varit violinist i femton tidigare liv så får man nog bättre flyt om man vill bli musiker än om man vill bli boxare. Här är till och med viljan bunden så att man inte kan vilja bli boxare. Man vill inte ens försöka vilja något sådant.

Människa, känn dig själv!

Så sade filosoferna också.

Ju mera man känner sig själv desto mera är man i samklang med sin riktiga vilja, om man ser det i större perspektiv.

Ju mera man känner sig själv desto mindre råkar man ut för att vilja sådant som inte fungerar.

Men... det som inte fungerade (trots att du ville det jättemycket) kanske var något, som egentligen inte skulle ha passat för dig. Du kanske bara trodde att du ville det.

Man skulle kunna tala om ”den högre viljan” och ”den lägre viljan”. Om man är i kontakt med båda kan man få en viljekonflikt och då är det inte så lätt att veta vad man vill.

 Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust, Die eine will sich von der andern trennen; Die eine hält, in derber Liebeslust, Sich an die Welt mit klammernden Organen; Die andere hebt gewaltsam sich vom Dust (= Staub) Zu den Gefilden hoher Ahnen. 

Goethe